Retrokamera med 50 megapixlar

Olympus lanserade sin först PEN-kamera på 1960-talet. Det var en pytteliten systemkamera med utbytbar optik. Nya PEN-F är betydligt mer avancerad, men inte särskilt mycket större och den påminner starkt om originalet. Särskilt i silver.

På många sätt och vis är PEN-F faktiskt Olympus mest avancerade systemkamera hittills. Den har inbyggd sökare med OLED-panel och 2,36 Mp-upplösning, vrid- och vändbar skärm, integrerad femaxlars bildstabilisator och upp till 50 megapixlar från en ny 20 Mp-sensor.

Kameran är mycket mer sofistikerad än föregående modeller av Olympus PEN (läs vårt test av PEN E-P5) och rent tekniskt uppdaterad på alla fronter. Att förvandla 20 Mp till 50 Mp är en teknik som hämtats från Olympus OM-D E-M5 II, som har en äldre 16 Mp-sensor som kan ta 40 Mp-bilder när kameran står på stativ och sätter ihop åtta bilder på ett ögonblick.

Måtten 125 x 72 x 37 mm och vikten 427 gram gör att PEN-F ställer upp i samma klass som Fujifilm X-E2, Panasonic Lumix GX8 och Sony a6000.

Kameran har en rad programmerbara knappar och rattar och vänder sig definitivt till erfarna gatu-, reportage-, rese- och porträttfotografer. För trots ett avancerat autofokussystem, bildstabilisator och valfria fokuspunkter på skärmen så känns den inte lika snabb som toppmodellen OM-D E-M1.

Vi har provat PEN-F i ett par dagar och uppskattade genast designen och hur lätthanterlig den är. Autofokuseringen går blixtsnabbt men det återstår att se om fokusspårningen är tillräckligt snabb och exakt för actionfoto med objektiv som M.Zuiko 40–150 mm/f2,8 och kommande 300 mm/f4.

Bildhastigheten går inte att klaga på. 10 bilder/s eller 5 med kontinuerlig fokusspårning med autofokus lär räcka långt. Kameran har en tyst elektrisk slutare som arbetar ned till 1/16 000 sekund och går att försätta i tystgående läge med en knapptryckning.

PEN-F filmar inte i 4K, bara i 1080-HD, och har inte mikrofon- eller hörlurskontakter. Det går däremot att spela in time lapse i 4K. Mycket tyder med andra ord på att Olympus väntar med en ännu bättre kamera med 4K tills en eventuell efterträdare till OM-D E-M1 är klar.

Kameran känns väldigt solitt byggd. Av någon anledning är den dock inte väderskyddad. Åtminstone inte lika omfattande som E-M1 är, som tål att sköljas av i duschen. Men känslan av knappar och rattar är positiv. Strömbrytaren på vänster sida – ett klart retro-grepp – sitter så bra att det inte är någon risk att man sätter på eller stänger av kameran av misstag. Hjulet för exponeringskompensation likaså, och programhjulet är låsbart.

Det är egentligen bara inställningsratten runt utlösaren, med gängor för en snörutlösare (!), och ratten på baksidan som snurrar i lättaste laget.

Den stora ramliknande sökaren håller inte riktigt Leica-nivå, men är den bästa vi har sett i den här prisklassen.

På framsidan bredvid objektivet har kameran fått ett inställningshjul med fyra inställningar som man använder när man snabbt vill ha en annan färgbalans eller svartvit profil.

De svartvita profilerna kan justeras med en graderingskurva, man kan lägga på filmkorn, skuggjustering och svartvita filtereffekter med hjälp av tre olika förinställningar.

Colour Profile Control (färgprofilkontroll) har också tre förinställda lägen och påverkar graderingskurvan. Den kan användas för att justera mättnaden av 12 färger på 11 olika nivåer.

PEN-F finns i svart och silver och släpps i mitten av februari.

Priser:
Kamerahus: 13 500 kr
Kit med 14–42 mm/f3,5–5,6 EZ: 15 000 kr
Kit med 17 mm/f1,8: 16 000 kr

Det finns också en rad tillbehör, bland annat ett litet metallgrepp:
L-grepp i metall ECG-4. Extra grepp som gör det lättare och bekvämare att hålla kameran stadigt, t ex vid lite längre slutartider
Halsläderrem CSS-S120L
Omslag i mjukt skinn CS-48PR. Skyddar både kamera och ett extra objektiv.
Kameraväska i läder CBG-11PR. Ttidlös design och utsökt hantverk som matchar PEN-F.
Ol.Share v2.6-app för smartmobil för delning av bilder via wifi
Skydd CS-47B

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.