: Dynaudio Xeo 2

Trådlösa högtalare är väldans praktiska. De kräver bara att du har en mobiltelefon och en stickkontakt i närheten, så är du redo att spela musik. Du behöver ingen extra förstärkare eftersom den är inbyggd i högtalaren, och har du andra ljudkällor än mobilen så kan de som regel kopplas in med en enkel sladd.

Många av dem kan även kopplas ihop trådlöst med andra likadana högtalare, så att du kan lyssna på trådlös musik i flera rum.

Allt är faktiskt lika enkelt som det låter, men tyvärr är det inte alltid som ljudkvaliteten är mycket att skryta över. Vilket vi upptäckte när vi testade en hel radda trådlösa högtalare nyligen.

Läs vårt test av multiroom-högtalare.

Danska Dynaudio är ett undantag. De var väldigt tidigt ute med trådlösa versioner av sina redan välljudande hifi-högtalare och deras Xeo-serie har länge varit en måttstock för bra, trådlösa högtalare. Nu är allt klart för den billigaste modellen hittills, Xeo 2, som är 25 cm hög och går att hänga på väggen eller ställa i en hylla. Eller på TV-bänken.

Den är inte direkt billig. Parpriset ligger på 13 000 kronor, fast då får man en praktisk högtalarkombination för strömning med förstärkare och trådlös funktion inbyggd. Som sagt: man behöver inte mer för att få musik.

Häng dem på väggen

De små högtalarna finns i svart också, och går att montera på ett stativ, ett väggfäste eller skruvas fast i ett Vesa-stativ (extrautrustning). Har man fler ljudkällor så går de att koppla in med kabel. Då använder man bara fjärrkontrollen som ingår för att välja mellan Bluetooth-strömning, minijack och RCA-ingången på baksidan av den ena högtalaren.

Där hittar man också ett par omkopplare, den ena använder man för att välja zon eller rum om man har flera par Xeo-högtalare. Den andra omkopplaren är bastrimning, så att man kan anpassa basresponsen efter placering i hörn, på vägg eller fristående. Ganska så flexibelt och anpassningsbart både för olika klangmässiga och praktiska förutsättningar.

På ovansidan av högtalarna finns en märkning med plus och minus, och noll, så att man kan sätta på och stänga av samt ställa in volymen direkt. Håll fingret på nollan i ett par sekunder så hamnar högtalaren i BT-parkopplingsläge och du kan spela musik trådlöst från mobilen på bara ett par sekunder.

Läs vårt test av nätverksförstärkare.

Med laptopen eller någon annan ljudkälla – till exempel en nätverksspelare – med optisk ljudutgång, klarar Xeo 2 högupplösta musikfiler upp till 24 bit och 192 kHz. Det ger ett väsentligt mycket bättre ljud än Bluetooth. Och inte nog med det: med en separat trådlös Dynaudio Connect (en liten wifi-box) kan man strömma högupplösta filer trådlöst. Det betyder att högtalarna funkar lika bra med Spotifys komprimerade filer som de gör med Tidal HiFis i CD-kvalitet – eller 24-bitarsfiler.

 

Potent och balanserad

Högtalarna drivs av 65 watts effekt till varje element, vilket i och för sig inte är särskilt uppseendeväckande. Baselementet är Dynaudios eget med ett 14 cm helgjutet membran och detsamma gäller den nyutvecklade, 28 mm stora diskanten med textilmembran. Det låter kanske inte som så mycket, men Xeo-högtalaren har en förmåga att låta mycket större än den är. I mina öron ligger den inte långt efter den större och dyrare Xeo 4.

Xeo 2 spelar inte lika högt och massivt som den större Xeo 4, men skillnaderna är inte stora. I New Orders ”Singularity” dundrar basen fint i rummet, utan att vara luddig eller överdrivet fet. James Blakes ”Radio Silence” fyller rummet med förvånansvärt klangrika pianotoner och kantslagen på virveltrumman definieras knivskarpt. Inget fel på dynamiken, alltså. Basgången och trummorna i David Bowies ”Blackstar” förstärker bara intrycket av en välbalanserad och välgjord konstruktion. Dynaudio-högtalarna påminner lite om den trådlösa Naim Mu-so, som kostar ungefär lika mycket, men Xeo 2 låter renare när de spelar högt och ljudbilden är mycket större.

Bill Frisells varma gitarrtoner och fiolen i början av ”To Kill a Mockingbird, Pt. 1” låter fenomenalt fylligt och samtidigt väldefinierat, det enda jag saknar är lite mer luft i diskanten. Fast det hindrar inte Radka Toneffs nymastrade ”Fairytales” från att låta luftigt och genomskinligt. Här är rösten vacker i ett mellanregister som är snudd på helt perfekt balanserat och du kan höra den djupa klangen i pianot bättre än med Mu-so-högtalaren som maskerar en smula av detaljerna i mellanregistret.

Mozarts femte violinkonsert med Hilary Hahn (Deutsche Grammophon) är bättre definierad med Xeo 2, som har en skala som inte är sämre än större stativhögtalare. Stråkklangen är aldrig skärande eller tunn, det enda jag saknar är lite mer djupbas vilket skulle ha gett orkestern ett fylligare fundament.

 

Praktisk och användbar

Det går inte att komma undan att priset kan verka avskräckande. Men man får leta länge om man ska hitta ett bättre ljud från ett par trådlösa stativhögtalare som kostar mindre. Dynaudio Xeo 2 är inte perfekta, men inte långtifrån. Eftersom de kombinerar utmärkt ljudkvalitet med en fullvuxen ljudbild, och tack vare sina många placerings- och anslutningsmöjligheter, passar de hos de flesta. Detta är högtalare som hela familjen kan ha glädje av. De är praktiska oavsett om man ska slappa med spellistan på Spotify eller avnjuta högupplösta musikfiler.