: Technics R1

I det stora överflödet av mer eller mindre intressanta ljudprodukter kan det vara långt mellan gångerna man får vara med om något som öppnar alla sinnen och skickar musiken ända in i hjärtat. Något som gör att man sugs in i en spirituell seans som bara rymmer en själv och musiken. För att lyckas med det måste musiken återges så rent, detaljerat och trovärdigt att det bara är en bråkdel av tillverkarna som lyckas med konststycket.

Ju komplexare musiken är desto större är kraven på dynamik och kontroll. Och ju högre ljudnivå man vill höra – nej, känna – musiken på desto kraftigare måste förstärkaren vara och desto mer belastningstoleranta måste högtalarna vara. Och eftersom detta inte ska ske på bekostnad av lågmälda toner så måste anläggningen vara ytterst välkonstruerad. Kraven på kvalitet och kvantitet i alla led ökar ännu mer om basen dessutom ska vara av det djupare slaget.

Monstruöst
Inne i testrummet står två bjässehögtalare på mer än 70 kilo vardera och tronar på var sin sida om elektroniken. Som för övrigt består av en häftig nätverksspelare och en ännu häftigare effektförstärkare som väger 54 blytunga kilo. Ett par jättelika visare står och vinkar i takt med musiken. Ingen tvekan om att vi har att göra med äkta japanskt hantverk, i sann retrostil.

Och det faktum att det står Technics på fronten av alla delarna gör det inte mindre speciellt. Senast den loggan prydde en produkt var 2010, den gången på märkets mest populära produkt genom tiderna, DJ-skivspelaren SL-1200 (i sin sjätte version sedan lanseringen 1972).

Känd för banbrytande produkter
Men de som har hängt med tillräckligt länge vet att Technics fanns långt före DJ:erna och har ett långvarigt förflutet som hifi-fullblodsmärke. Technics föddes 1965 som ett dotterbolag till Panasonic. Märket hade sina egna ingenjörer, utvecklingslaboratorier och en egen fabrik för att bygga det yppersta inom highend.

Allt började med högtalaren Technics 1. En tvåvägs stativmodell med sluten konstruktion. Och som trots ringa mått hade en basåtergivning som motsvarade många av dåtidens golvhögtalare.

Första förstärkaren i sitt slag
Sedan snurrade det på. SE-1000, som kom 1972, var världens första effektförstärkare med nätdel med hög kapacitet som hade samma spänning oavsett ljudnivå. Förstärkarens VU-mätare visade peak-nivåer i realtid, vilket så småningom blev en standardfunktion under lång tid.

1992 lanserade Technics SE-A7000, den första förstärkaren med dubbel klass A-drift, som använde MOSFET-transistorer till förstärkarelementen i spänningskontrollen vilket gav en mycket exakt kontroll över signalen, med mycket högt frekvensregister. Även här satt naturligtvis VU-mätare. Att nya SE-R1 som står i testrummet också har stora VU-mätare är en självklar honnör till företagets historia.

Högtalarna
Högtalarna SB-R1 har förutom fyra baselement ett koaxialt mellanregister/diskant-element. Det speciella med detta, förutom att diskanten sitter i mitten av mellanregistermembranet, är att det är helt platt. Detta är inte heller något nytt för Technics, som redan 1975 släppte marknadens första ”flat panel”-högtalare i form av SB-AFP1000 och efter detta introducerade flera olika modeller med platta basmembran.

Strömning är nytt
Vad som däremot inte är välbekant territorium för Technics är strömning av musik. SU-R1 är den första i sitt slag som bär märkesnamnet. Detta betyder dock inte att avspelning av högupplösta ljudformat är helt outforskat område, eftersom Technics och Panasonics ingenjörer tidigare har trollat fram några av marknadens bästa DVD-Audio-spelare. Och även om Technics har legat i dvala de senaste åren så har de med hjälp av Panasonics-märkesnamnet skaffat sig nödvändig kunskap om strömning.

Diskantelementet sitter i mitten av mellanregistret så att de båda spelar längs exakt samma axel. Technics har också jobbat mycket för att få till en faskorrekt övergång mellan dem.

Välgjort
Ingen av de tre produkterna i testrummet uppvisar några som helst tecken på svagheter. Mediespelaren osar av kvalitet i ett 17-kilos aluminiumkabinett av högsta byggkvalitet. Den har både balanserade och obalanserade analoga utgångar men ska i det här fallet kopplas digitalt till effektförstärkaren med två nätverkskablar – en till vänster och en till höger kanal. På så sätt bevaras signalen i den digitala domänen hela vägen fram till högtalarutgången för att hålla sig så ren som möjligt. Undertecknad höll för övrigt på att ådra sig ett diskbråck när den 54 kilo tunga förstärkaren packades upp och lyftes på plats på testbänken.

För att vara så stora har högtalarna ovanligt styva kabinett, de är nästan helt befriade från resonanser och efterlämnar snarare blåmärken på knogarna när man knackar på dem.

Utöver koaxialelementet som ger ifrån sig mellanregister och diskant sitter det fyra baselement på baffeln, av vilka två är placerade ovanför och under koaxialelementet för att ge en så symmetrisk spridning av ljudet som möjligt.

Fantastisk öppenhet
Det är sällan man testar så kostsamma produkter ihop, och inte var för sig, men detta ska alltså betraktas som ett system. Elektroniken måste åtminstone göra det eftersom nätverksspelaren och förstärkaren fungerar bäst i symbios. Det är bara då man kan leda signalen digitalt från början till slut, med högsta möjliga upplösning. Volymkontrollen sitter då i nätverksspelaren, men all signalbehandling och ljudjustering sker i effektförstärkaren.

Ljudbilden är gigantiskt stor, med en fantastisk öppenhet i övertonregistret. Lyssna bara på Rebecca Pidgeons tolkning av ”Spanish Harlem” och den luftiga, prydliga och superupplösta ljudbilden. Kontrabasen låter som om den står i rummet, klangen från Rebeccas röst är mjuk och söt samtidigt som tangenterna på pianot dansar oansträngt längre upp.

SB-R1 är en golvhögtalare modell större.

Det finns en vansinnig dynamik och kontrast här. Nick Mulveys röst i ”Cucurucu” svävar i rummet och klangen från inspelningsrummet sträcker sig långt utanför högtalarnas fysiska placering. Och gitarren är så levande att man sällan upplever något liknande.

Det finns i princip ingen egenklang här, anläggningen återger ljudet på ett särdeles stramt, upplöst och neutralt mått. Det sätter välproducerad musik i högsätet, där producenterna inte har gått bananas med kompressorerna och tillfört en olycklig biprodukt i form av förvrängning. För så befriad som den här anläggningen är från färgningar, återger den allt lika tydligt – även skavanker från musikproduktionen. Och det är ju så vi vill ha det!

Det tuffar till sig
När man känt på effektförstärkaren så tror man att den måste lämna minst en kilowatt per kanal. Det gör den inte, utan är begränsad till 150 watt i 8 ohm och 300 i 4. Men anläggningen sparkar ifrån sig rejält ändå. Jag satte på ”Bullet in the Head” med Rage Against the Machine och började flina från öra till öra. Det trycker till! Det bör dock påpekas att man hör när det tuffar till sig.

Det är bara att koppla över till Hegel P30 och H30, som lämnar 300 watt per kanal i 8 ohm, för att få ut ännu mer kräm ur högtalarna. Basen blir tyngre och saftigare och det går att spela ännu högre. Men även om H30 är en upplöst förstärkare så är det något speciellt med Technics supersnabba och luftiga återgivning av övertonerna. Ur den synvinkeln låter Hegel mörkare. Digitalomvandlingen är det då plötsligt nätverksspelaren SU-R1 som står för, och den analoga signalvägen blir längre. Om det är detta som gör att man tappar lite upplösning vågar jag inte säga, men det är åtminstone helt säkert att spelaren trivs bäst med Technics egen förstärkare SE-R1.

SE-R1 är en maffig förstärkare, med ett utseende som både är modernt och retro.

Användning
Det är klart att det är en lite udda lösning att koppla nätverksspelaren rätt i effektförstärkaren med digitala kablar. Men det fungerar synnerligen väl. Nätverksspelaren är också en udda krabat. Man måste göra en del ljudmässiga val, till exempel att aktivera ”Re-master”-funktionen som ger ett fylligare och varmare ljud, eller ”Direct”-läget för att skicka signalerna rakt igenom. Jag valde det senare. Man kan också begränsa samplingsfrekvensen, men den funktionen lät jag bli.

Själva gränssnittet är helt OK. Man kan bläddra i biblioteket på en dator som är ansluten till samma nätverk genom att ladda ner Technics Music App till mobilen. Den gör vad den ska och man kan sortera efter mapp, artist eller album samt hitta spellistor. Välj en låt att spela med en gång, som nästa eller i slutet av spellistan.

Är du däremot van vid att använda musiktjänster som Wimp, Spotify och Deezer så har Technics-appen sina brister. Det går dock fint att använda AirPlay, som också finns inbyggt. Då måste du använda exempelvis en iPhone, iPad eller iTunes på PC eller Mac. Då hämtar SU-R1 musiken direkt, utan någon signalbehandling, som en ren bit-perfect-överföring av ljudet. Högupplöst musik går dock inte att överföra via AirPlay.

Vill du koppla in en PC eller Mac för perfekt avspelning av högupplöst musik (går du via nätverket kan det bli lite lagg någon gång emellanåt) så använd USB-kabel. Mac-ägare kan använda optisk digitalkabel också, men av en eller annan anledning är då 96 kHz maximal samplingsfrekvens.

Nätverksspelaren SU-R1 är riktigt häftig, med massor av aluminium.

Slutsats
Om man var tveksam till om Technics har vad som behövs för att sätta sig själva på highend-kartan igen så har allt tvivel försvunnit efter att ha lyssnat på R1-systemet. Detta är tvättäkta highend inifrån och ut. Härligt särpräglat och ovanligt välljudande.

Ljudet är osedvanligt upplöst och gigantiskt stort, på samma gång som det är full kontroll på minsta lilla taktskifte. Dynamiken är oklanderlig, allt låter obarmhärtigt korrekt.

På gott och ont. Allt låter nämligen inte lika vackert. Då tänker vi speciellt på musik av den överkomprimerade sorten, som lätt kan låta ganska så hårt. Men när det gäller att flytta in konsertsalen i vardagsrummet är det få som gör det bättre.

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.