: Marantz PM-10

Det är bra att ha något att se fram emot. Och det har vi haft, ända sedan vi besökte Marantz huvudkontor i Eindhoven, Holland, i november och fick en demonstration av märkets nya referensserie. Serien består av SACD-spelaren SA-10 och den integrerade förstärkaren PM-10 Vi beställde naturligtvis båda två för test omedelbart. SA-10 har vi redan hunnit testa men förstärkaren har låtit vänta på sig. Ända tills nu, när produktionsexemplaren kunde släppas med ljudtrollkarlen Ken Ishiwatas välsignelse och ett provexemplar lät sig bogseras hem från postutlämningen.
Med en vikt på mer än 20 kg är Marantz PM-10 en bastant historia att baxa på plats i lyssningsrummet. Även om ägarna av exempelvis Gryphon-förstärkare förmodligen betraktar PM-10 som en lilleputt. Från utsidan är släktskapet med SA-10 uppenbart. Och den påminner starkt om andra Marantz-förstärkare, till exempel PM-11 S3: ett stort block med lätt böjd framsida och en panel i mitten med en ”fönsterventil” i mitten och blått LED-ljus längs kanterna. Om man föredrar ett mer dämpat utseende så går naturligtvis det blå ljuset att stänga av.
På baksidan, som är täckt av koppar, hittar man ett urval av olika ingångar och utgångar i läcker kvalitet. Högtalarterminaler är gjorda av extra ren koppar, och alla anslutningar man kan tänkas vilja ha finns på plats. Om man är inställd på att köra analogt hela vägen, vill säga, för PM-10 har inga digitala ingångar alls. Den uppgiften hanteras med högsta kvalitet av SA-10, som förutom SACD-spelare har en utmärkt DAC. Men detta innebär också att man måste ta med priset på en digitalomvandlare i de redan betydande utgifterna om man investerar i en PM-10.

 

En ny klass
Utsidan må vara välbekant, men under det fem millimeter tjocka kopparlocket finns ett avsteg från Marantz traditioner. PM-10 är nämligen Marantz första klass D-förstärkare i highend-klassen.
Klass D-förstärkare är betydligt effektivare än traditionella klass AB-förstärkare. Tekniken gör det möjligt att bygga mer kraftfulla förstärkare som har högre effekt men tar mindre plats. PM-10 anges lämna 2 x 200 watt i 8 ohm och dubbelt så mycket i 4 ohm. Och det finns inte två, utan hela fyra effektsteg i det fullproppade kabinettet. PM-10 har nämligen en balanserad konstruktion hela vägen från ingång till utgång. Därför finns det två effektsteg till varje kanal, som arbetar spegelvänt i förhållande till varandra. Förutom att ge dubbelt så mycket kraft och kosta dubbelt så många komponenter ska den balanserade signalvägen kompensera för brus och andra störningar i kretsen. Klass D-förstärkarmodulerna är Ncore-moduler från holländska Hypex.
En Marantz-tradition som vi däremot återfinner i PM-10 är de särskilda HDAM-förstärkarmodulerna som används i stället för integrerade operationsförstärkare. De används rikligt överallt i hela förstärkaren. Naturligtvis i en highend-version som heter HDAM SA3. De finns bland annat i RIAA-delen, som även klarar moving coil-pickuper.

Ljudet av Marantz PM-10
En del hifi-utrustning imponerar direkt vid första bekantskapen, men visar sig försköna saker och ting vid närmare granskning. Andra gånger visar sig en ”tråkig” förstärkare att vara en vinnare när man lär känna den närmare.
Med Marantz PM-10 får man en av de sällsynta ”det var som fan”-upplevelserna direkt när musikens första strof presenterar en ljudbild som är ännu större, renare och klarare än det höga priset har byggt upp förväntningar om. Och som fortsätter att imponera, ju mer man lär känna den.

Stor vänlig jätte
De flesta klass D-förstärkare kännetecknas av en neutral och ofärgad ljudbild. Men de kan ofta vara tråkiga och oengagerade att lyssna på. Så är det inte med PM-10. Den är neutral, fast på ett snällt sätt. Bildligt talat finns det inget tonregister som favoriseras – men alla älskas.

Hifi-recensenter gillar att berätta om hur instrumenten framträder mot en mer eller mindre svart bakgrund. Det låter snobbigt, men det finns ett lugn och en renhet i PM-10 som är sällsynt. Det gör det enkelt att placera instrumenten på den akustiska scenen, precis som man lätt kan höra skillnaden mellan rumsklangsenheter och andra effekter som använts i inspelningen.

Fullständig tystnad
Förstärkarens tystnad återspeglas också i sättet man tydligt kan urskilja sus och brus i inspelningar från förstärkarens eget grundbrus. Något sådant finns nämligen inte. Eller snarare sagt: det är så lågt att det aldrig hörs. Inte ens som en obestämbar känsla.
Det är enkelt att höra hittills oupptäckta egenheter i favoritinspelningarna. Men trots felen är det inte distraherande eller obehagligt att lyssna. Som en tvättäkta referensförstärkare kan Marantz PM-10 upptäcka fel i inspelnings- och uppspelningskedjan, men det handlar framför allt om att återge musik.

Dynamik
Jag har sällan hört en förstärkare med så stort dynamiskt omfång. Vibrafonen i ”I’m Confessin’” från Jazz at the Pawnshop känns bara lite friare än tidigare och det slås lite hårdare med klubborna. På samma sätt är trummorna i ”Time Be Time” från Middle Passage lite mer spänstiga och bassträngarna aningen sprödare. Med minst 200 watt till förfogande finns det resurser för att driva de allra flesta, om inte alla, högtalare på rejäla ljudnivåer. Ännu viktigare är kontrollen och kraften som PM-10 uppvisar även när den spelar öronbedövande högt.
Med en så häftig prislapp är det ingen brist på alternativ. Men egentligen finns det få förstärkare som är vettigt att jämföra direkt med. Ska det finnas många watt under motorhuven finns till exempel danska Gato Dia-400S, som har dubbelt så hög effekt, inbyggd DAC och dessutom är en tredjedel billigare. Båda är intressanta och båda representerar bra köp. Men för de extra kronorna som PM-10 kostar får men en ännu öppnare och mer levande återgivning av musiken.
Ska det vara ännu galnare så finns det bjässar som McIntosh MA8000 och Gryphon Diablo 300, som kommer att få din själ att lämna kroppen. Men det kan vara svårt att hitta tillbaka hem igen eftersom du måste sälja mer än en njure för att ha råd!

Slutsats
Att kalla en förstärkare som kostar 75 000 kronor för ”billig” är spritt språngande galet. Och när den dessutom saknar en digitaldel verkar det ännu mer absurt. Men så är det med Marantz PM-10. Om man är på jakt efter en förstärkare som kan skilja agnarna från vetet på ett lekande lätt och musikaliskt sätt, även när man spelar högt på tungdrivna högtalare i stora rum, är Marantz PM-10 värd vartenda öre.
Marantz har tagit steget in i framtiden men behållit sitt klassiska ljud. Att skapa en referensförstärkare från scratch med helt ny teknik är på gränsen till hybris. Utom när det lyckas. Och det gjorde det här.