: Electrocompaniet ECM 2

Strömning och digitala musikfiler har tagit över den musikaliska vardagen. CD-spelaren är antingen undanpackad eller står och samlar damm. En nätverksspelare har tagit dess plats. Den tar tag i den digitala musiksamlingen från datorn, eller från musiktjänsterna ute i molnet, och spelar upp låtarna på stereon. Förhoppningsvis med hjälp av ett snyggt och enkelt användargränssnitt så att man enkelt hittar bland all musik.

Även om det finns många – flera av dem bra – nätverksspelare på marknaden så betyder det inte att highend-ljud är dött. Långt ifrån. Nu är det upp till highend-tillverkarna att bygga maskiner som håller jämna steg med den digitala utvecklingen, samtidigt som de lever upp till finsmakarnas höga krav på ljudkvalitet.

Dryper av kvalitet
Med nätverksspelaren ECM2 försöker Electrocompaniet ersätta den trofasta highend-CD-spelaren med något som andas lika mycket kvalitet. I stället för att bygga en billig plastbox, som man gärna förknippar mediespelarna med, har Electrocompaniet tagit på sig highend-handskarna och byggt en spelare i tungt hifi-format. Den är robust och häftigt, med en grym nätdel på 50 watt. Den klarar alla musikformat man kan drömma om, oavsett om filerna ligger på den inbyggda hårddisken eller på en dator som är inkopplad på nätverket. Dessutom är strömningstjänsten Wimp inbyggd, som ger obegränsad tillgång till närmare 25 miljoner låtar, och spelaren stöder även HiFi-abonnemanget med förlustfritt ljud i äkta CD-kvalitet. Filmfiler går också att spela upp, med lysande bildkvalitet och upplösningar upp till 1080p. Musikvideor från Wimp går också att titta på. Filmljudformat som DTS-HD och Dolby TrueHD avkodas och spelas upp i stereo. Alternativt kopplas spelaren till en hemmabioförstärkare via HDMI.

Koaxiala och optiska digitalingångar samt USB-portar finns på baksidan, och både obalanserade och balanserade analogutgångar höjer intrycket. Men här finns ingen USB-DAC-ingång.

Påkostad ljuddel
Det verkar däremot bortkastat att inte använda den analoga stereoutgången. I ljuddelen sitter nämligen samma innanmäte som i den briljanta digitalomvandlaren ECD 2, vilket borgar för samma fina ljud som vi föll för i Ljud & Bild nr 8, 2014. Det betyder att du kan välja att göra utgången variabel, så att ljudnivån går att justera från fjärrkontrollen. På så sätt kan spelaren kopplas direkt till ett par aktiva highend-högtalare eller en effektförstärkare av samma kaliber.

Läckert gränssnitt
Man kan förledas att tro att highend-märken inte har någon koll på användarvänlighet och att en nätverksspelare som den här är dömd att bli en krånglig historia att sköta. Men Electrocompaniet har verkligen tänkt på den biten och gjort ett gränssnitt som är överskådligt, läckert och intuitivt.

Skärmmenyn är läcker.

Inkopplad till en TV får man upp ett läckert menysystem som gör det lätt att bläddra bland musik och filmer. Här finns webbradio också, och vi gillar hur överskådlig Wimp-tjänsten ser ut på skärmen. Undertecknad är också förtjust i att man ser vilken upplösning låten man lyssnar på har. Oavsett om det är radio, musikfil eller Wimp-strömning så visas upplösningen längst ner i högra hörnet på skärmen.

Wimp
Wimp är indelat på ett lättfattligt sätt i flikar: album, artister, låtar och spellistor. Läckert utseende, med skivomslag och all information man behöver. Tryck på fjärrkontrollsknappen med två huvuden för att växla mellan dem. Det är inte så enkelt att fatta att den här knappen gör detta, men när man väl har lärt sig funktionen är det ganska så genialt att dela in menyerna i flikar som man växlar mellan med en knapp. Huvuden eller inte.

På albumfliken hittar man en överskådlig sida med ny musik, rekommenderade skivor, topplistor, genrer och egna favoriter.

Nackdelen är att man inte kan sätta ihop och redigera egna spellistor i Wimp med Electrocompaniet-spelaren, det måste man göra med datorn, mobilen eller surfplattan. När spellistorna väl är gjorda går de att spela från ECM 2.

Lagrad musik visas med skivomslag och info om ljudspårets upplösning och datamängd.

Lagrad musik
Musikfiler går att spela via nätverket, antingen genom att leta upp en nätverkshårddisk i inställningsmenyn eller genom att koppla in en hårddisk eller ett USB-minne via USB. Du kan antingen installera en vanlig hårddisk eller en SSD, välj själv. Disken formateras automatiskt med Electrocompaniets operativsystem. Musik lagras på disken antingen via nätverket eller USB-minne. Spelaren kommunicerar med världens största musikdatabas, Gracenote, och om den hittar musiken där så katalogiseras den automatiskt med rätt titel, artist och album, plus att en bild av skivomslaget laddas ner. Läckert och enkelt. Detsamma gäller för övrigt för filmer.

Fjärrstyrning
Spelaren kan styras på olika sätt. Använd fjärrkontrollen som ingår för att bläddra i biblioteket – gärna med ett PC-tangentbord kopplat till en av USB-portarna för att förenkla inmatning av lösenord – eller styr spelaren direkt från webbläsaren på din PC eller Mac. Denna metod är ganska förenklad, själv tyckte jag att den hade vissa brister. Då är det bättre att ladda ner Electrocompaniet Remote till mobilen eller surfplattan, vilket ger enklare tillgång till musiken och dessutom kan man fylla på och redigera spellistor samtidigt som musiken spelar. Då behöver man inte heller ha på TV:n för att manövrera i musiken. Eftersom spelaren stöder Universal Plug-and-Play (UPnP) kan den styras med vilken fjärr-app som helst som är avsedd för detta, så man är inte tvingad att använda EC:s egen app.

Musik strömmad från Wimp har samma menysystem och ser likadan ut som lagrad musik. Även här visas ljudets digitala upplösning.

Ljudkvalitet
Kopplad med balanserade kablar till den integrerade Hegel H160, som i sin tur driver mina egna Gallo Reference 3.5-högtalare, låter allt stort och öppet. Precis som digitalomvandlaren ECD 2 återger ECM 2 musiken med både tyngd och häftig bas. Bastrumman i Daft Punks ”Game of Love” smäller till stort och saftigt, och virveltrumman har ordentlig snärt i det ljusaste frekvensregistret. Ljudbilden är bred och öppen och luft finns det gott om.

Kontrabasen i 2L-utgåvan ”Magnificat” med Trondheimsolistene och Nidarosdomens flick-kör, låter spektakulärt bra i 24 bit/96 kHz-upplösning och FLAC-format. Även stereoversionen har massor av luft och rymd (detta är egentligen en surroundinspelning). Hör bara på låt 4, ”Et misericordia”. Basstråkarna lunkar på i bakgrunden samtidigt som fiolerna svävar i toppen. Runt omkring står flickorna i kören och sopranen Granden Berg blomstrar i mitten. Ett vackert stycke som måste upplevas på en ordentlig anläggning, och gärna på ganska så hög volym. ECM 2 får fram detaljerna i musiken oerhört tydligt. Samtidigt har den en varm klangkaraktär, vilket Electrocompaniet är kända för.

Lättsinnig är inte ordet jag skulle vilja använda för att beskriva den här spelaren, eftersom den har så mycket fokus och fyllighet i basregistret. Samtidigt kan mellanregistret låta både opolerat och rått.

Video kan också visas med upplösning, samt videokodek och ljudspår.

Marantz
I nummer 6, 2013 testade jag Marantz NA-11S1, som befinner sig i samma prisklass som ECM 2. Efter vad jag minns från det testet låter Marantz mjukare och kanske ännu något luftigare i toppen. Däremot har den inte samma saftiga bastransienter som ECM 2. Ur den synvinkeln är Electrocompaniet ECM 2 en mer underhållande spelare.

Brister
Ska man betala nästan 50 000 kronor för en mediespelare så måste man veta vad man inte får för pengarna. För det första stöder inte ECM 2 4K Ultra HD-video (varje gång jag försökte spela en 4K-videofil hängde den sig), och den har inte heller videotjänsten Netflix inbyggd. Detta är två områden som säkert får somliga att tappa intresset.

Vidare finns inte stöd för Apple AirPlay. iPhone- och iPad-användare får använda sig av en DLNA-spelare, till exempel den som finns inbyggd i fjärrkontroll-appen. Jag hade också kunnat tänka mig stöd för Spotify, allra helst i form av Spotify Connect. Även om jag personligen gillar Wimp bättre så finns det betydligt fler Spotify-användare där ute.

Till skillnad från digitalomvandlaren ECD 2 finns det ingen USB-DAC-ingång där man kan koppla in en PC eller Mac för att konvertera digitala ljudsignaler och på så sätt förvandla datorn till en highend-ljudkälla.

ECM 2 kan visa musikvideor från Wimp.

Värd priset?
Och så har vi det här med priset. Rent ljudmässigt motsvarar ECM 2 Electrocompaniets egen digitalomvandlare ECD 2 som kostar mindre än hälften så mycket. Man kan leva lycklig med den och en dator eller billig mediespelare, till exempel Simple Audio Roomplayer 2. De extra 23 500 kronorna som ECM 2 kostar mer än ECD 2 kan alltså vara svåra att svälja. Man kan inte påstå att mediedelen är värd så mycket pengar på egen hand.

Men man måste betrakta spelaren som en komplett och strömlinjeformad produkt. Detta är en mediespelare för highend-intresserade, som vill ha en apparat som låter bra och är enkel att använda. Allt på samma gång, inget trassel med kablar, ingen billig switchad nätdel som står och väsnas. Bara härlig ljud- och bildkvalitet i ett robust och förtroendeingivande paket. Ur den synvinkeln har Electrocompaniet lyckats.

Slutsats
Electrocompaniet ECM 2 spelar all lagrad musik du har, både från hårddisk och nätverksdator, och den har både internetradio och inbyggt Wimp. Det senare låter dig strömma musik i full CD-kvalitet om du har abonnemang. Dessutom spelar den HD-video. Allt är inpackat i ett robust kabinett med riktigt highend-format, och gränssnittet är elegant och enkelt att sköta.

Ljudet är mycket bra, med tuff bas och strålande upplösning även längre upp i frekvensregistret. Enbart ljudkvaliteten motsvarar en digitalomvandlare för runt 20 000 kronor. Sedan får det vara upp till var och en att avgöra om mediespelardelen är värd resten av pengarna. Priset kan verka i styvaste laget när man vet att det flesta fullgoda mediespelarna där ute kostar under 5 000 kronor. Men ett som är säkert är att det är en upplevelse i sig att använda Electrocompaniet-spelaren, som formligen dryper av byggkvalitet och seriositet, och det är skönt att slippa fler boxar än nödvändigt.