Även om det danska highend-märket Gato Audio bara har ett fåtal anställda så har de ett komplett sortiment av hifi-utrustning – från CD-spelare via förstärkare till högtalare. Och de exporterar alltihop till fyra kontinenter.
Utan att stöta oss med flertalet highend-tillverkare onödigt mycket måste vi medge att Gatos produkter avviker från normen i branschen. Både vad gäller storlek, vikt och antalet vassa kanter och hörn.
”Vi tycker att highend ska kunna vara snyggt och passa in i inredningen”, säger Frederik Johansen, VD för Gato Audio.
All elektronik från Gato har samma kompakta och smala aluminiumlådor. Den är svagt 8-formad, med runda sidor och en lätt välvd ovansida. Topplattan finns i tre utföranden: svart högglans, vit högglans och valnötsfaner i högglans.
Det gäller även DIAA-400S, som är Gatos kraftigaste integrerade förstärkare. Dess blankpolerade yttre och organiska former kan få den att påminna om ett stycke lifestyle-elektronik med extra läcker finish. Livsstil, javisst, men det döljer sig kraft under huven. Effektdelen är specad att lämna 2 x 400 watt i 8 ohm – och två gånger åttahundra watt med fyra ohms last! Det är effekt i proffsklassen, fast för hemmabruk!
Fronten domineras av en väldig volymratt i mitten och två displayer på var sin sida berättar om ljudstyrka, samplingsfrekvens och vald ingång. Två knappas används för att välja ingång och sätta på förstärkaren om man inte gör allting från fjärrkontrollen.
Baksidan av DIA-400S är välfylld: tre par analoga ingångar och tre digitala, samt en antenn för Bluetooth-mottagning. Naturligtvis finns ett par solida högtalarterminaler också, som transporterar effekten vidare. Plus linjeutgångar om förstärkaren används som DAC.
Utöver den våldsamma effektdelen (Gato har även en renodlad effektförstärkare som lämnar 4 x 400 watt) har DIA-400S nämligen en balanserad DAC, som bygger på D/A-chippet Burr-Brown1794. Alla digitala signaler samplas upp till 24 bit/192 kHz-upplösning innan de behandlas. Väljer man trådlöst ljud via Bluetooth finns det – naturligtvis – stöd för aptX-protokollet som ger snudd på CD-kvalitet.
Ljudet
Man brukar säga att makt korrumperar, men så är inte fallet här. DIA-400S låter minst lika finkornigt som en mindre potent förstärkare.
Lite ytligt skulle man kunna säga att Gaton har samma kännetecken som flertalet andra bra klass D-förstärkare, nämligen avsaknad av kännetecken. Inget tonregister prioriteras högre än andra och ljudet är varken varmt eller kallt – bara neutralt och rent.
Gräver man djupare så får man en bild av en förstärkare som är lättlyssnad. Den lägger inte fingrarna emellan när det gäller att göra skillnad på en bra och en mindre lyckad inspelning. Men den gör inte heller ett så stort nummer av det att det blir pinsamt att lyssna på något som fram till dess kanske var en favoritlåt. Det går bara att höra en tydlig skillnad när det kommer en riktigt bra inspelning och detaljerna väller fram.
Dubbelt så högt som 40 watt
400 watt låter som en vansinnig mängd effekt, och det är det också – och minskas högtalarnas impedans till fyra ohm så lämnar Gaton dubbelt så vansinnigt mycket. Å andra sidan ska man komma ihåg att hörseln inte är linjär utan logaritmisk. En dubblering av den subjektiva ljudstyrkan kräver alltså en tiodubbling av effekten. Så om du har en 40-watts förstärkare och vill kunna spela dubbelt så högt så ska din nya förstärkare vara på minst 400 watt! Och det handlar för övrigt inte bara om att spela högt, utan om att ha tillräckligt med muskler för att styra högtalarna. Och här är Gato DIA-400S på sin hemmabana.
Förstärkaren kopplades in till ett par System Audio Pandion 50-högtalare. De har en hög känslighet på 90 dB men är ganska så strömkrävande. De går mycket väl att driva med en 70-wattare som Denon PMA-1600NE, men de kommer inte igång på allvar förrän de får en riktigt kraftfull förstärkare. Strömförsörjningen i DIA-400S kan leverera 1,6 kilowatt, och det gör en jätteskillnad. Det handlar inte bara om att spela dånande högt (det kan man också!) utan om tyngd och impulssvar.
En låt som ”Time be Time” från Middle Passage med Jonas Hellborg och Ginger Baker har en extremt fängslande rytmsektion. Men först med Gaton i ryggen kommer den till sin rätt på Pandion 50:erna. Fast då låter det stort, också.
Klassikern ”I’m Confessin’” från Jazz at the Pawnshop återges dynamiskt och levande. Vibrafonen står verkligen i vardagsrummet och det välkända sorlet och klirrandet av glas äger rum i övre hörnet. Och när det blir dags för rytmsektionen i Peter Gabriels ”The Rythm of the Heat” försvinner bakväggen in mot en värld av puls och vi befinner oss i den afrikanska natten med psykologen Carl Jung.
Clash of the Titans
Med tanke på den extrema effekten är det svårt att hitta något att jämföra DIA-400S direkt med. Det finns highend-förstärkare i samma effektklass, men de flesta kostar våldsamt mycket mer. Det gäller till exempel Gryphon Diablo 300 och Devialet D400, som båda kostar ungefär tre gånger så mycket som DIA-400S. Alternativet som ligger närmast rent prismässigt är förmodligen Marantz splitter nya referensförstärkare PM-10, som i runda slängar kostar en och en halv gång så mycket som Gaton men som saknar inbyggd DAC. PM-10 anlände till oss mot slutet av Gato-testperioden, så vi fick en möjlighet att sätta upp de två 400-wattarna mot varandra. I korthet låter båda fenomenalt. Så bra att det inte finns någon anledning att höja på ögonbrynen över priset (bortsett från att det är ouppnåeligt för de flesta av oss).
DIA-400S har ett ljud som, trots den fina tonala balansen, drar en smula mot det varma. Den tar sig an uppgiften med engagemang och lugn, och målar upp en akustisk scen nära högtalarna och lyssnaren. Inte så att man saknar rumsdetaljer, men närhet och driv prioriteras högst. Och allt håller naturligtvis en mycket hög nivå. Alla detaljer i form av läppljud, slagverk och stråkharts man kan tänka sig finns med. Men det övergripande intrycket är angenämt och runt – som förstärkarens kabinett.
Den dubbelt så stora och tunga Marantz PM-10 är mer avlägsen i ljudet. Musikerna flockas inte framför högtalarna på samma sätt. Men oj så mycket det händer bakom dem!
Gemensamt för båda förstärkarna är dock känslan av kontroll. Det kan verka bisarrt att ha så mycket effekt till övers när man varken tänker spela i en sporthall eller har högtalare som kan tåla så hög effekt. Men bara tills man hör musiken få liv. Då finns det plötsligt en poäng.
Slutsats
DIA-400S är en annorlunda förstärkare med ett par uppfriskande tankegångar, både i designen och i elektroniken. Med sin nästan outtömlig råstyrka kan den sparka liv i de mest tungdrivna högtalare. Och den gör det utan att någonsin verka pressad eller tappa överblicken. Så om du har svåra högtalare och gillar att lyssna på favoritmusiken på öronbedövande ljudtryck kan Gato ha det enda alternativet just nu. DIA-400S kostar fruktansvärt mycket pengar, men ger valuta för allihop. Och med tanke på att du både får en effektförstärkare som är rena kraftverket, en kontrollförstärkare och en DAC av högsta klass så är den faktiskt billig i slutändan.
