: Rega Elex-R

Jag var alldeles till mig 2014 när jag testade Regas integrerade Elicit-R, som för 18 000 kronor hade både fart och dynamik och en detaljnivå som många förstärkare i den prisklassen bara kunde drömma om. För den som inte har fullt så många kronor över till en förstärkare är Elex-R ett mycket intressant alternativ.

För 11 000 kronor får man en förstärkare som är både smal och elegant, med en snygg glasplatta längst fram som pryder det svarta kabinettet. Utseendet är nedtonat, kylflänsarna på sidan är dolda under ramar som går i ett med lådan. Vikten är förtroendeingivande och de fyrkantiga knapparna är eleganta.

 

Ingångar

På baksidan finns fem stereoingångar, varav en är för skivspelare med MM-pickup. Inga digitalingångar av något slag betyder att man måste ha en extern digitalomvandlare om man till exempel vill koppla in en dator eller få optimalt ljud från sin mediespelare.

Det finns inget hörlursuttag, bara terminaler för ett par högtalare och en förförstärkarutgång – som till exempel kan användas för att koppla in en separat effektförstärkare som driver högtalarnas baselement. Även kallat bi-amping.

Glapp

Vad jag inte gillar med förstärkaren är att volymratten glappar en hel del. Den borde kännas stabil när man vrider på den, inte som den är på vippen att ramla av. Den lilla fjärrkontrollen är också en trist historia. Den inte bara ser bedrövlig ut, man måste peka den rakt mot förstärkaren för att den ska funka. Ett par grader snett och ingenting händer.

 

Toppljud

Men det är först och främst ljudet som gör en förstärkare, och i den disciplinen är Elex-R ingen besvikelse. Det är rytm och fart från första takten.

I första vändan är Elex-R inkopplad till Dynaudio Contour S3.4 LE, ett högtalarpar som behöver en ordentlig förstärkare för att vakna till liv helt och hållet och som jag i förväg trodde skulle bli platt fall för den lilla Rega-förstärkaren. Gissa om jag blev överraskad!?

En sak är en relativt enkel låt som Elvis Presleys ”Fever” från albumet ”Elvis is Back!”, som spelades på min egen CD-spelare Hegel CDP4A mk2. Där är kontrabasen till höger, fingerknäppningarna till vänster och Elvis röst i mitten av alltihop. Rega-förstärkaren får fram rumsklangen runt instrumenten på ett sätt som närmar sig ren magi. Elvis röst låter som om han stod i rummet och kontrabasen är så naturtrogen att det lika gärna hade kunnat vara en highend-förstärkare som kostade fyra gånger så mycket. Dynamiken i perkussionen är också felfri när den växlar mellan höger och vänster högtalare.

Som jämförelse har Cambridge 851A för 14 000 kronor faktiskt en lite tamare spelstil, trots att den har högre effekt. Det finns inte fullt lika mycket detaljer i Elvis röst och det är inte samma snärt i knäppningarna. Golvpukan har däremot lite mer kropp och tyngd med Cambridge, som trots allt är nästan dubbelt så kraftig som Elex-R.

Ska man spela partymusik för full rulle är Cambridge förmodligen ett bättre alternativ, åtminstone med Dynaudio-högtalarna som sväljer en hel del effekt. Det hörs på Skunk Anansies ”Hedonism” där Cambridge bevarar kontrollen bättre när man vrider upp volymen. Men Rega hänger med imponerande länge, och på lägre volymer har den en mer välstädad ljudbild.

Detsamma gäller hemma med mina egna Gallo Reference 3.5, som är enklare att få ut musiken ur än Dynaudiorna, men som också behöver en del kraft för att spela högt. Till vardagligt musikspisande är Rega Elex-R mer än tillräcklig, och jag saknade faktiskt inte min Hegel H360 under testperioden. Regan har en framtoning och en timing som är oerhört imponerande, både med tanke på storleken och prislappen. Den låter helt enkelt större.

Ta bara låten ”Julius” med det amerikanska bluesrockbandet Phish. En enkel men svängig gitarr följs upp av ett plötsligt utbrott – mitt i nyllet – från blåssektionen Tower of Power. På normal volym låter det både stort och fett. Foten stampar takten, det låter verkligen bra. Spelar man för högt kommer dock en svag förstärkare att börja vackla och tappa fokus. Det gör Elex-R också så småningom, och personligen hade jag gott kunnat tänka mig att spela ännu högre innan allt går i kompression och låter stressat. För just när det handlar om partykänsla så vill jag ha mer kraft. Fast kraft kostar och i den här prisklassen skulle det ske på bekostnad av ljudkvaliteten. Det är jag inte intresserad av.

Slutsats

Rega Elex-R är egentligen en lite svagare version av den nästan dubbelt så dyra Elicit-R. För pengarna får du en mer välljudande förstärkare än man egentligen vågar hoppas på. Ljudbilden är otroligt balanserad och öppen, samtidigt som den dynamiska kontrasten är imponerande stor. Slagverk smäller till ordentligt och dör ut igen lika fort.

Förstärkaren är inte kräsen när det gäller musikstilar, och egentligen inte när det gäller högtalare heller. Men det finns begränsat med kraft, så ska du spela högt bör du ha högtalare med en känslighet över 90 dB. Till exempel Focal Aria 926, eller Klipsch RP-280F om du vill vara mer extrem.

Poängen med Rega Elex-R är dock inte att spela så högt som möjligt. Utan att låta så bra som möjligt på den ljudnivå man brukar lyssna. Och för de här pengarna kan du knappast få tag i något bättre.

Vi noterar ett plus i kanten för skivspelaringång, och ett minus för den sladdriga volymratten och den bedrövliga fjärrkontrollen.