: Anthony Gallo Nucleus Reference 3.5

Högtalarna var Nucleus Reference 3.1 från Anthony Gallo Acoustics, som 2006 lanserades som ersättare till de ursprungliga Reference 3. En redan briljant högtalare fick ett par justeringar som gav den ett viktigt lyft, särskilt i det övre registret.

Reference 3.1 var en klar referens eftersom den nästan sprängde gränserna i sin prisklass. Vi tvekade inte en sekund när vi delade ut sex stjärnor i vårt majnummer 2007. Och det trots att utseendet, med de kulrunda formerna och den sidomonterade basen i sitt runda kabinett, nog inte uppskattas av alla. Så här skrev vi då:

”Ljudet från Gallo Reference 3.1 är rena drömmen! […] Den superluftiga diskanten och den imponerande baskontrollen ger högtalarna en klang som nästan påminner om en elektrostat. Dynamiken är gnistrande, stereoperspektivet är helgjutet och har en strålande upplösning.”

Men högtalaren gick inte att köpa länge. Konstruktionen var alltid dyr att tillverka, eftersom elementen satt i kulformade kabinett av rostfritt stål som var fastmonterade på en pelare av metallkomposit. Pelaren har blivit allt dyrare och tillverka och priset på 3.1-modellen steg så småningom från 30 000 till 35 000 kronor. Enligt Gallo var det en mindre prisökning än deras egna produktionskostnader, vilket ledde till att de så småningom tjänade ytterst lite. De hade behövt höja priset till närmare 50 000 kronor, och det var aldrig aktuellt. Reference 3.1 plockades därför bort ur sortimentet medan Anthony Gallo tog på sig tänkarmössan. En stor prishöjning krävde nämligen en ny och väsentligt bättre högtalarkonstruktion.
Resultatet är splitter nya Reference 3.5.

Tillbaka till ritbordet
Först och främst ville Anthony ha en ytterligare förbättrad diskantåtergivning från den speciella banddiskanten med 300 graders horisontell spridning. Grillen byttes ut till formstabilt, rostfritt stål och ett mer smidigt skum monterades bakom membranen för att flytta egenresonanserna högre upp i frekvensregistret.
De kulformade mellanregisterkabinettet har fintrimmats med en ring ytterst på kulorna för att korrigera frekvensresponsen en aning. Ringen är frikopplad från kulorna med en speciell dämpning för att förhindra vibrationer från att resonera tillbaka till högtalarelementet.

Baselementets membran av papp är utbytt mot keramikbeklädd aluminium. Allt för att göra det snabbare och minska graden av förvrängning. Spolens kärna lindades om med tunnare tråd och dämpmaterialet på insidan förändrades en aning. Allt för att samtliga element ska få samma transientrespons.
Slutligen har golvpiggarna försvunnit och ersatts av en gummiaktig dämpmatta som bättre ska eliminera de sidoriktade baselementens tendenser att separeras från ljudbilden.

Dubbla priset
Alla uppgraderingar har tyvärr lett till att priset gått upp ordentligt. Från ungefär 35 000 kronor har det stigit till 63 000. Då räcker det inte om nya 3.5 är lite bättre än sin föregångare. Den måste sopa banan med den!

OPT-koppling
På baksidan av högtalarna sitter en OPT-banankontakt. Den ska kopplas till plus-terminalen med hjälp av de jumpers som ingår. Detta skärmar högtalarkablarna och förhindrar att de påverkas av statisk elektricitet från underlaget.

Förstärkare
Högtalarna har en känslighet på 88 dB vilket betyder att de behöver en del förstärkarkraft, närmare bestämt dubbelt så mycket som en högtalare med 91 dB hade behövt. Men 8 ohms impedans gör dem ändå till en angenäm last att driva, och eftersom det inte finns ett enda delningsfilter över 150 Hz är impedanskurvan stabil i hela frekvensregistret. Så du behöver inte nödvändigtvis en superstabil förstärkarkonstruktion för att drive dem, även om det naturligtvis inte skadar. Vi har testat Reference 3.5 med förstärkare för både 25 000 och halvmiljonen, plus hemmabioförstärkare för drygt 15 000. Och även om det naturligtvis hörs skillnad – ibland riktigt stor – på de olika förstärkarna så är vår erfarenhet att högtalarna är ännu känsligare för en bra ljudkälla (till exempel CD-spelare) än för förstärkaren. Det beror på att bara de bästa digitala ljudkällorna är tillräckligt upplösta i övertonerna för att Gallo-högtalarna ska blomma ut ordentligt, eftersom de är skoningslöst avslöjande. Diskantelementet kan låta allt från superupplöst till att gränsa till vasst, beroende på insignalens kvalitet.

Testutrustning
Merparten av testet gjordes med Hegels CD-spelare CDP4A, ansluten till D/A-omvandlaren Hegel HD10. Förstärkarna har som sagt varierat, men för det mesta har vi spelat på min egen integrerade Chapter Précis 250S. Kablaget har varit Synergistic Alpha Sterling XLR från CD-spelaren (D/A-omvandlaren) och Alpha Quad från förstärkaren till högtalarna, alla med elektrisk avskärmning.
Vi har dessutom provat med Gallos egen SA-förstärkare för basarna, både som LFE-kanal i en hemmabio och helt enkelt som ett basförbättrande steg i en normal stereo.

Ljudkvalitet
På albumet ”The Brothel” har Susanne Sundfør tagit singer/songwriter-stilen ytterligare ett steg mot ett postrock-landskap med många klanger och elektroniska rytmer. Titelspåret är ett perfekt exempel på det, där finns många lager klockspel och Susannes starka röst som tränger igenom musiken.

Det hörs att Reference 3.5 saknar kabinett. Här finns inga burkiga resonanser, och stereoperspektivet är synnerligen precist. Ljudbilden svävar i luften, helt frigjord från högtalarna. Detta är det närmaste vi kommit elektrostatljud från en högtalare med dynamisk driftsprincip. Men just det faktum att de är dynamiska gör att de inte behöver den stora elektrostatpanelen som gör hela konstruktionen opraktiskt stor. Eftersom en elektrostat är en dipol kan den dessutom vara svår att placera i rummet. Det är inte Reference 3.5. Den tål att ställas mot bakväggen, det kan till och med vara en fördel om du vill ha en fylligare basåtergivning.

Stramare bas
Jämfört med föregångaren 3.1 känns nämligen basåtergivningen lite mindre fyllig hos 3.5. Den är däremot stramare och mer väldefinierad, samtidigt som den går minst lika djupt. Detta innebär också att högtalarna är mer flexibla när det gäller placering. Dra ut dem från väggen om du vill ha det mest exakta perspektivet, eller tryck in dem om du vill ha fylligare bas. Vi tycker inte att perspektivet lider för mycket av att högtalarna ställs närmare väggen och väljer därför den placeringen. Men då bör de också vinklas in en aning mot lyssningsplatsen för att måla upp en så precis ljudbild som möjligt.

3.5 är däremot otvetydigt och avsevärt bättre än 3.1 från mellanregistret och uppåt. Susannes röst är spröd och klockren, den strålar samman helt perfekt i mitten av ljudbilden och svävar högre och mer spöklikt i luften. Och de nya högtalarna är enklare att ha med att göra än 3.1. Den holografiska ljudbilden sitter bättre utan att man behöver experimentera med vertikal vinkling, som med 3.5 måste göras genom att man lägger något under sockelns framkant. Men oroa dig inte, det behövs inte så länge du inte har en stor och heltäckande matta i lyssningsrummet. Då kan det hända att du tycker att diskanten sitter lite för lågt i förhållande till öronen, så att fokus hamnar en bit ner. Gallo säger att de ska släppa en extra sockel lite längre fram, som högtalarna kan stå på för att isolera dem bättre från underlaget, och den kanske kan råda bot även på diskantens höjd.

Vackra övertoner
Så till övertonerna, som är ett kapitel för sig. 3.5 har en hel annan upplösning i diskanten. När musiken byts till ”North Country II” på skivan Stone Rose är det tydligt hur dynamiken i tangenternas anslag i det vackra pianospelet har mycket bättre snärt hos 3.5, samtidigt som klangstrukturen är ännu mer komplex än hos de redan superba föregångarna. Jag tycker faktiskt att upplösningen i diskantregistret är bättre hos Gallo 3.5 än hos de stora golvhögtalarna Wilson Audio Sasha, som kostar 320 000 kronor och som vi testade i novembernumret. Föregångarens akustiska försänkning i det lägre diskantregistret är dessutom frånvarande nu. Rent ljudmässigt är det lite som påminner om föregångaren.

Med basförstärkare
Basregistret är väldigt bra i 3.5 och det kan tyckas överflödigt att koppla in Gallos SA-förstärkare till baselementens extra spole. Vi tycker dock att det finns en poäng eftersom den ger högtalarna ett ännu stadigare fundament att vila på. Med den förstärkaren kan det vara en fördel att trots allt dra ut högtalarna en bit från väggen, för att förhindra basen från att bli en smula svulstig. Basinstrument låter ännu ett snäpp större med SA-förstärkaren, och högtalarna känns verkligen fullvuxna.

I hemmabion kan det vara lockande att koppla SA-förstärkaren till LFE-kanalen. Då får du fördelen att baseffekterna kommer från exakt samma fysiska ställe som frontkanalerna, eftersom de ju kommer från samma högtalare. Baseffekterna återges då med hög upplösning och god dynamik, och du slipper problemet med subbasar som har svårt att integreras med högtalarna. Det finns dock många subbasar på marknaden som har mer slagkraft, så är det decibel du är ute efter så kan du i stället satsa på en extern subbas eller två.

Förstärkarkraft
Som redan nämnts har Reference 3.5 inte särskilt hög känslighet. Trots det tål de att fläska på ordentligt och fyller enkelt vardagsrummet med piggt ljud. Själv lyssnar jag mycket på rock och hiphop, utöver jazz och klassiskt, och då är det en fördel att kunna dra på lite. Om du är likadan bör du se till att ha tillräckligt med förstärkarkraft. Något svagare än Chapter Precis 250S (2 x 225 watt) bör du inte ha. Tillhör du dem som aldrig spelar högt utan helt enkelt bara vill ha ett sagolikt upplöst och tonalt korrekt ljud i en helgjuten ljudbild, klarar du dig med något svagare. En Naim-förstärkare fungerar till exempel strålande, och om du gillar rör så fungerar det också, om den lämnar minst 2 x 50 watt.

Slutsats
I Gallo Reference 3.5 är det så mycket förbättrat att det nästan bara utseendet som återstår av föregångaren. 3.5 låter inte bara annorlunda än 3.1, den är odiskutabelt bättre på alla sätt och vis. Ljudbilden är stramare, ännu mer sömlös och har en helt annan upplösning. Gallo har fixat något som nog de flesta inte trodde behövde bli bättre.
Utseendet passar knappast alla, men har du ont om golvyta så är det snudd på omöjligt att hitta en liten högtalare som låter lika stort som den här. Reference 3.5 är inte kräsen när det gäller musikstil, den spelar oändligt delikat samtidigt som den klarar dundrande utbrott. Den extra basförstärkaren ger ännu mer utsträckt bas men är egentligen inte nödvändig. Är du ute efter konsertnivåer i vardagsrummet så är högtalaren ändå lite väl behärskad.

Med tanke på att priset har gått upp så markant är det svårt att hylla Reference 3.5 som samma superfynd som föregångaren 3.1. Priset har fördubblats och även om det inte alls är något överpris finns det så många konkurrenter att vi inte längre kan dela ut sex stjärnor. Men en stark femma är det ingen tvekan om att den är värd, och undertecknad uppgraderar härmed sina egna Reference 3.1 till 3.5!

 

Sugen på att komma billigare undan?
Om du vill ha ljudkaraktären från Gallo Reference 3.5 men inte vill betala mer än vad 3.1 kostade så kan vi rekommendera att titta närmare på ett par Gallo Strada och subbasen TR-3. Strada är stativversionen av Reference 3.5, med samma mellanregister och banddiskant. TR-3 har dessutom samma baselement som sitter i 3.5. Med en subbas kostar systemet 30 000 kronor, med två 40 000. Ännu så länge har vi inte lyckats integrera denna kombination så att den låter lika bra som Reference 3.5, men man får helt klart många av dess kvaliteter. Test av Strada är för övrigt på gång.