test: Naim Uniti Atom

Naim var väldigt tidigt ute med nätverksspelare och är dessutom en av de första tillverkarna som hade en egen mobil-app för uppspelning av musiksamlingen, bland annat till nätverksförstärkaren Uniti 2009 och den kompakta UnitiQute i 2010. Det här försprånget har kommit väl till pass längre fram, för när konkurrenterna bara låg i startgroparna med sina streaming-produkter så höll Naim redan på med att fullända sitt användargränssnitt. Den oerhört kompakta allt-i-ett-förstärkaren UnitiQute 2 övertygade som klassens bästa strömningsförstärkare i vårt grupptest 2013, där den krossade alla konkurrenter med sin ljudkvalitet och nästan nådde upp till självaste Sonos när det gällde enkel skötsel. Det säger en hel del!

Läs även: XTZ – Svenskt högtalarhantverk

 

Efter dåtidens standard hade Uniti-serien ett elegant utseende och gav ett seriöst kvalitetsintryck.

Test: Pioneer PD-70AE – din allra sista CD-spelare

Men det är inte svårt att se att utvecklingen har gått framåt, särskilt när man betraktar den nya Uniti-serien anno 2017. Naim har uppgraderat förstärkaren på alla sätt och vis och till och med instegsmodellen Uniti Atom ser ut som ”en miljon dollar”. De kompakta måtten är praktiska om man vill gömma undan förstärkaren utom synhåll, men den är faktiskt så elegant att man inte har lust att göra det.

Ett seriöst yttre

Om vi ska ta utsidan först så är det solida aluminiumstycken som formar skalet. Detta plus en stor ringkärnetrafo som tar upp mer än en tredjedel av platsen på insidan innebär att Uniti Atom är 1,5 kg tyngre än sin föregångare UnitiQute 2. Den här transformatorn är en del av förklaringen till att Naim låter så kraftfullt, även om effekten ofta är blygsam. I Atoms fall handlar det om måttliga 2 x 40 watt i 8 ohm, men det kommer man långt med.

 

Seriösa kylflänsar är snyggt infällda på sidorna och den stora volymratten längst upp som ärvts direkt från högtalaren Mu-so inger en trevlig känsla, samt ett rejält kvalitetsintryck. Den stora LCD-skärmen visar albumgrafik och låtinfo med snygg upplösning, och är ett stort lyft från den gröna, textbaserade displayen som föregångaren hade.

Test: Klipsch Forte III SE – kanontuffa högtalare

Jag hade dock velat ha en OLED-skärm på en så seriös produkt som den här, för LED-ljuset syns tydligt i kanterna med mörk grafik. Och även om det är stiligt att Naim-loggan och knapparna lyser så uppskattar jag att de går att släcka helt och inte bara dimmas med hjälp av en kommande programuppdatering (enligt ett löfte från importören).

 

Spelar ”allt”

Bland kontakterna har Atom det mesta man behöver, bortsett från skivspelaringång och USB-B-port för anslutning av PC och Mac. Däremot finns en analog RCA-ingång där en USB-DAC eller skivspelarförstärkare kan kopplas in. En koaxial och två optiska digitalingångar finns på plats och för en tusenlapp extra finns en HDMI-ingång för anslutning av Blu-ray-spelare eller TV (via ljudretur). Två USB-ingångar spelar musik från hårddisk eller USB-minne, med upp till 24 bit/384 kHz-upplösning på ljudfilerna – eller DSD-filer med upp till 5,6 MHz. Högupplöst, med andra ord.

 

Och för att garantera bästa möjliga musikalisk upplösning har Naim utrustat Uniti Atom med en SHARC-digitalprocessor som utför hela 2,7 miljarder beräkningar per sekund med 40-bitars ”floating point”-upplösning som ger många fler digitala värden än så kallad ”fixed point”. Tillsammans med 16x översampling ska detta minimera jitter och eliminera alla störande frekvenser som kan ge det analoga filtret i digitalomvandlaren oönskat hög arbetstemperatur. Vi utlovas att jittermätningarna är de lägsta som någonsin uppmätts med de här DAC-chipparna från Burr-Brown.

Nätverksspelning

Men en av de viktigaste funktionerna är musikuppspelning över nätverket. Uniti Atom kan kopplas in med kabel eller trådlöst wifi och antennerna sitter dolda på insidan i stället för att sticka ut fult på baksidan. Man kan spela musikfiler från nätverkshårddisk och både AirPlay, Chromecast och Bluetooth finns på plats. Med andra ord finns det ingen mobiltelefon av smart typ som inte kan kopplas in och spela musik. Atom har för övrigt hela 5 minuters buffertminne, vilket både gör det möjligt att ha en extremt bra felkorrigering och att man kan tappa internetanslutningen och ändå fortsätter musiken att spela i fem minuter.

Som strömningstjänster finns stöd för både Spotify och Tidal, och Uniti Atom kan styras direkt från Roon-programmet på en PC eller Mac.

Välklingande och bergfast piano

Bra funktioner och ett grymt tjusigt yttre betyder väldigt lite om inte ljudet hänger med. Det gör det! Och Atom är en bättre partner än man skulle kunna tro till dyrare högtalare som Audiovector SR3 Raw Surface.

Den fantastiska pianosatsen Opening av Philip Glass från verket Glassworks från 1981 skiner som bara den. Anslagen på pianotangenterna återges med stor klangbotten där tonerna är placerade i ett stort rum. Grundtonerna markeras väl samtidigt som det är en fin snärt i de ljusa tangenterna. Klangkaraktären drar en smula mot det varma och fylliga, fast utan att ljudet flyter ut. Dynamiken är nämligen mycket bra.

 

Laura Marlings vackra och jazziga indielåt Soothing har en stackato-kontrabas som låter helt fantastiskt. Den och bastrumman har ett oerhört stadigt fundament, samtidigt som Lauras ljusa röst framträder klockrent i rummet.

Hemligheten

Även om Uniti Atom kommer att tacka för sig och låta platt om man pressar den för hårt så låter den mycket större kraftfullare än vad de 40 wattarna antyder. Här gör den stora ringkärnetrafon nytta. Men musiken har också en renhet som är få förunnad, inte minst för att Naim valt en helt analog förstärkardrift medan många andra hade lockats av klass D-förstärkning i en så här förhållandevis kompakt produkt. Även förförstärkarsteget i Atom är analogt, men själva volymkontrollen är digital för att ge största möjliga noggrannhet.

 

Naim har inte tagit några genvägar med volymkontrollen. Den är dubbel (dual mode) och har optiska sensorer, nedskalad från svindyra Statement S1-förförstärkare som kostar drygt 600 000 kronor(!). Tanken bakom är att även den bästa och mest välljudande potentiometern medför ”step noise”, alltså brus i stegen när man höjer eller sänker volymen. Naim har därför lagt in en parallell och synkron krets som tar över när man börjar ändra volymen. Detta ger inget ”step noise” och kopplas ut så fort man vridit färdigt. Alt sker sömlöst och man här inte när förstärkaren växlar mellan dem.

 

A Perfect Circle

Uniti Atom låter så bra på normal ljudnivå att det är omöjligt att höra att man spelar på en liten förstärkare. Personligen blir jag därför frestad att dra på en del. Det går utmärkt att spela högre än normal lyssningsnivå och mer än så, men spelar man mycket högre så plattas ljudet till.

 

Ett exempel på musik som får mig att vilja vräka på lite är A Perfect Circles industriella rocklåt Counting Bodies Like Sheep to the Rhythm of the War Drums. Häftiga rytmer som ligger till grund för hårda instrument, och en förbannad Maynard James Keenan trycker till med rösten i mittregistret.

Uniti Atom är en mästare på att få fram det feta i den här musiken. Det låter som om trummisen har fått tag i tjockare trumpinnar och storleken på virveltrumman har växt från 14 till 15 tum. Som sagt: Atom spelar på den häftigare sidan om helt neutralt. Jag blir sugen på att vrida upp rejält och köra på. Och det kan man till viss del, men det är ingen hemlighet att rytmerna, som annars är så tunga och hårda, blir lite grumliga. Musik med en mättad ljudbild som den här behöver mer kraft för att vakna till liv när man spelar högt.

Som jämförelse

Enbart ljudet gör att Naim Uniti Atom är snudd på värd sitt pris om man jämför med förstärkare av full storlek som inte har den här typen av funktionalitet.

Ett exempel är den integrerade Rotel A14. Den har också inbyggt Bluetooth och inbyggd digitalomvandlare, men den kan inte strömma musik. För 12 000 kronor borde den därför vara åtminstone fullt i klass med Naim Uniti Atom, som är en kompromiss rent storleksmässigt och där man betalar extra för strömning och nätverksspelning av musikfiler.

 

Men Rotel-förstärkaren har ingen chans. Den kommer inte ens i närheten när det gäller att få fram den råa klangen från gitarrlådan i Ani DiFrancos Done Wrong från hennes mest kända album Dilate från 1996. Rotel-förstärkaren har en mer luddig klang och steelgitarren låter mer instängd. Rotel låter inte dåligt alls, men får aldrig fram magin riktigt. Och den ovan nämnda låten med A Perfect Circle låter både tuffare och bättre kontrollerad med Naim, kanske bortsett från att den ger upp ett pyttelitet snäpp tidigare än Naims 80-wattare.

Hegel Röst är en av de bästa förstärkarna vi känner till för 20 000 kronor. Den har AirPlay och DLNA, men inte app-styrning och varken Uniti Atoms perfekta utseende eller funktionalitet. Röst stöder inte heller digital musik med lika hög upplösning.

På normal lyssningsnivå tycker jag inte att Atom är sämre än Röst. Inte alls. Det handlar om personlig smak, eftersom Röst är helt neutral och har en superstram bas. Det är ofta en fördel, men gör också att Röst låter lite torrt på låg volym.

Atom engagerar mer när man spelar lågt. Återigen låter den större längre ner i tonregistret och har också med sig upplösningen i övertonerna. Men drar man på så briljerar Hegel Röst rent rytmiskt. Bastrumman känns i magen, utan att musiken grumlar till sig som den gör med Atom. Fysiken lagar gäller trots allt.

Hörlursuttag

Jag måste säga ett ord eller två om hörlursuttaget också. Det är nämligen ett av de bästa jag hört inbyggt i en hifi-förstärkare. Av alla hörlurar jag har liggande är AKG Q701 de som är svårast att driva, och låter väldigt platta om de får för lite ström. Men så är det inte alls med Uniti Atom, här kommer rytmerna fram och det är ordentligt tryck i basen. Ljudet är öppet och samtidigt mycket kraftfullt, så här behöver man ingen extra hörlursförstärkare. Helt enkelt imponerande.

Slutsats

Naim Uniti Atom är en oerhört kompakt förstärkare, som vi är säkra på att många kommer att förälska sig i. Inte bara på grund av dess lilla fotavtryck och välsvarvade utseende, eller för att den kan spela i princip alla musikformat i ett elegant användargränssnitt. Utan helt enkelt för att den låter förbaskat bra.

Den har en kompromiss, och det är ren muskelkraft. Man kan inte spela oändligt högt. Men den kan pressas ganska så långt och den driver även stora högtalare med övertygelse ända fram till dess. Den är helt perfekt till ett par mindre högtalare, som Focal Aria 906 eller System Audio Pandion 5 du vill att det ska låta riktigt fint.

För den som lyssnar på musik på mer normal volym så är det enkelt att bli förälskad i ljudet, oavsett om det är klassiskt, jazz eller rock som spelas. Lägg därtill att den har en mycket potent hörlursförstärkare inbyggd, så tvekar vi inte en sekund på att Naim får en ny bästsäljare med Uniti Atom.