: System Audio Pandion 5

Vi har tidigare berättat historien om System Audio Pandion 2, som utvecklades i ett open source-samarbete mellan 110 frivilliga ingenjörer. Sedan dess har Pandion-serien knoppat av sig, vi har även testat de större golvmodellerna Pandion 30 och Pandion 50.

Nu har det kommit en hyll- eller stativmodell som heter Pandion 5. Det är mycket lik den ursprungliga Pandion 2 fast en smula större. Rent designmässigt har även ambitionsnivån skruvats upp markant, vilket resulterat i läckert, högglanslackat trä med inlagda detaljer. Terminalerna på baksidan (ingen bi-wiring) är också av högsta kvalitet och kan dras åt för att hålla fast banankontakter i ett orubbligt grepp.

Ole Witthøft från System Audio säger så här om Pandion 2 och Pandion 5:

”Pandion 5 skiljer sig från 2:an genom att kabinettet är större och byggt av andra material. Baselementet har starkare motor och lägre egenresonans, och diskanten har förbättrad akustik tack vare en ny form på den bakre kammaren. Till sist är även delningsfiltret förbättrat och lyckas i högre grad än i 2:an utjämna frekvensresponsen och förbättra utstrålningskaraktäristiken.”

Elementen är desamma som i Pandion 30 och 50, fast det finns bara ett bas/mellanregister i stället för två eller fyra. Baselementet är på 5 tum och diskanten är en 1-tums dome. Båda är specialversioner, utvecklade av ScanSpeak. Man kan därför med viss rätt betrakta Pandion 5 som en coupé-version av de stora modellerna – som enligt konstruktören i sin tur är utformade som överdimensionerade småhögtalare.

Hylla eller stativ?

Beteckningen ”stativhögtalare” har tagit över efter den klassiska ”bokhyllehögtalare” eftersom det inte finns många småhögtalare som trivs riktigt bra när de stoppas i en bokhylla, med ryggen mot väggen – för att inte tala om mitt bland alla böcker.

Pandion 5 klarar sig däremot riktigt bra som bokhyllehögtalare eftersom den är byggd för att kunna ställas ganska så tätt intill bakväggen. Det gör den hyfsat lättplacerad och om rummet är litet – och kanske ska delas med familjemedlemmar som prioriterar annorlunda – kan det vara en avgörande fördel. Men det är fortfarande bäst att ställa högtalarna på stativ.

Naturlagarna gäller fortfarande

Pandion 5 är en smula mindre effektiva än de större modellerna (87 dB i känslighet) och tål samtidigt lägre effekt, eftersom det finns gränser för hur mycket luft ett enda femtumselement klarar av att flytta. Den är dock fortfarande en relativt enkel uppgift för de flesta förstärkare. Och under testets gång hade vi den inkopplad till lilla NAD C338, som gjorde ett utmärkt jobb så länge det inte spelades grannprovocerande högt. Precis som sina syskon vill Pandion 5 dock helst ha en potent förstärkare för att göra sitt bästa. Det var inte heller några problem med räckvidden för basen, kabinettet är faktiskt relativt stort i förhållande till det lilla baselementet.

Storleken märks som bäst när man ska spela både högt och djupt på samma gång. När djupbasen i ”Right Hand Man” från Hamilton brakar loss låter det inte illa alls, även om rösterna blir lite mindre klara. Men då får man alltså vrida upp volymen ganska så ordentligt – och dopplerförvrängningen är en naturlig och oundviklig konsekvens av när samma element ska återge detaljer i mellanregistret samtidigt som basljuden får membranet att flytta sig nästan en centimeter.

Ljudet av Pandion 5

När naturlagarna alltså är satta på sin plats kan vi höra vad Pandion 5 faktiskt klarar av. I korta ordalag har den väldigt många av de större modellernas egenskaper – i form av exakthet och hög upplösning. Det är lätt att plocka ut alla inspelningens beståndsdelar, och varje instrument eller röst har en precis plats i perspektivet – som för övrigt sträcker sig långt utanför själva högtalarna. Precis som det bör göra i den här prisklassen. Alltså när det finns skäl för det i inspelningen, och resten av uppspelningskedjan klarar av det. Den mesta av tiden spelade vi med Marantz referensanläggning PM-10 och SA-10.

I ”I’m Confessin’” från Jazz at the Panwshop är stämningen på den svenska jazzvärdshuset så levande att man nästan kan känna lukten av cigarettrök och ölstänk. Och när Magellans cover av ”Mama” på Supper’s Ready sätts på så försvinner bakväggen och ett enormt ljudlandskap av skumma synthesizertoner öppnas.

Även om Pandion 5 bara kostar bara en bråkdel av sina större släktingar så handlar det fortfarande om en nätt summa pengar, och det finns massor av konkurrenter i samma prisklass. Till exempel DALI Epicon 2 och Dynaudio Contour 20, för att bara nämna två andra danskar av ungefär samma storlek. Alla tre har en ljudbild och en ljudkvalitet som är förvånansvärt mycket större än inpackningen. Vilket av dem som är rätt val beror i slutändan på både den personliga smaken och elektroniken som högtalarna ska användas med.

Slutsats

Pandion 5 är inte lika överväldigande som sina storebröder. Men äpplet har inte fallit långt ifrån trädet och man får väldigt många av kvaliteterna som kännetecknar de dyrare konstruktionerna. Och det till ett pris som är betydligt mer överkomligt för många. Den har samma kvaliteter när det gäller exakthet och upplösning som de andra medlemmarna i serien, och har du ett mindre rum så är den ett bättre alternativ.

Samma kvaliteter när det gäller exakthet och upplösning som de andra medlemmarna i serien, och har du ett mindre rum så är den ett bättre alternativ.