MDR-1000X är Sonys första trådlösa hörlurar med aktiv brusreducering. De ligger på samma prisnivå som ärkerivalen Bose Quietcomfort 35 och befinner sig alltså i toppklassen bland sådana hörlurar.
Batteritiden anges till 20 timmar i trådlöst läge, samma som Bose.
Det är enkelt att inse fördelarna med att slippa kablar till hörlurarna – kanske allra mest för de som har en iPhone 7 och slipper ha den extra adapter som krävs för allt annat än Apple-hörlurar och ett fåtal andra.
En annan stor fördel är att kunna stänga ute oväsen från omgivningen, framför allt när man sitter på flygplan eller tåg. En fin bonus är att man kan spela musiken på lägre volym, vilket är betydligt skönare i längden och minskar risken för hörselskador.
Trådlöst utan kompromisser
När Sony har tagit bort sladden så är det naturligtvis Bluetooth som gäller. Men medan Bluetooth i utgångspunkt har begränsad bandbredd och därför en ljudkvalitet kan aldrig överträffa typiska MP3- och AAC-filer, så använder Sony sin egen teknik som heter LDAC. Den sägs ha tre gånger så stor bandbredd som vanligt Bluetooth-ljud och kan därför ta emot ljudet utan förluster från spelaren. Detta förutsätter dock att spelaren också stöder tekniken, vilket bara Sonys Xperia-smartmobiler och Walkman-musikspelare gör. Har man inte någon av dessa så får man vanlig Bluetooth-kvalitet. Å andra sidan har Bluetooth också blivit ganska så bra med tiden, eftersom komprimerade musikfiler har blivit allt bättre tack vare nya kodningsprocessorer.
Marknadens bästa brusreducering?
Men det är brusreduceringen som är Sonys tyngsta vapen. Den är nämligen specialanpassad efter lyssnarens kranium och hörselgång. Anpassningen görs genom att en testsignal skickas ut från hörlurarna och in i örat, sedan reflekteras ljudet tillbaka från örat och analyseras av en digital signalprocessor (DSP). På så sätt anpassas brusreduceringen precis efter lyssnarens hörsel så att den kan bli maximalt effektiv. Processen går fort men är exakt.
Men Sony har stoppat i en funktion som jag inte känner till några andra hörlurar som har: man kan släppa in bakgrundsljud genom att vrida på en knapp. Det kan till exempel vara praktiskt i en kontorsmiljö när man vill höra om någon knackar på dörren. Det finns också ett Voice-läge som filtrerar bort allt bakgrundsljud utom det frekvensregistret där röster ligger. På så sätt kan man sitta på flygplatsen eller tågstationen och lyssna på musik utan att missa viktiga utrop. Båda dessa finesser fungerar, fast inte om man spelar musik för högt.
Till skillnad från med Boses lurar går det att stänga av brusreduceringen helt även i trådlöst tillstånd. Då får man 2 timmar extra batteritid.
Passform
MDR-1000X sitter bra på huvudet. De är aningen tyngre än Bose QC35 och klämmer inte lika fast på skallen. Bose har bättre passform, särskilt om man lyssnar länge, även om Sony-lurarna också är sköna att ha på sig.
Parkoppling
Jag fick låna en promo-modell av hörlurarna som levererades utan bruksanvisning. Under testperioden fanns det inte heller någon bruksanvisning upplagd på nätet, men det visade sig inte vara något problem eftersom MDR-1000X är oerhört intuitiva att använda. Det enda som krånglade var första gången de skulle paras ihop med mobilen. Det gör man genom att hålla inne av/på-knappen, vilket i sig inte är ologiskt. Problemet är att man måste göra det när lurarna är avstängda, vilket är lika intuitivt. Har man en mobiltelefon med NFC är det enklare: då bara håller man de två enheterna intill varandra så kopplas de ihop.
Användning
De flesta trådlösa hörlurar har fjärrkontroll på ena kåpan, så även Sony. Men medan de flesta är krångliga att sköta eftersom man måste pricka knapparna precis rätt med fingrarna så har Sonys gjort det mycket enklare med fingerrörelser. Svep framåt för att hoppa till nästa låt, bakåt för att hoppa till förra. Svep uppåt för att höja volymen, nedåt för att sänka den. Knacka en gång för att pausa, en till för att starta musiken igen. Samma sak gäller naturligtvis även för mobilsamtal. Äntligen en hörlur där fjärrstyrningen fungerar som den ska!
Ljudkvalitet
Merparten av testet har utförts vid skrivbordet. Sony MDR-1000X kan skryta med en mycket bra ljudåtergivning. Jag gillade den fylliga basen i Bose QC35 och tycker att den är lika fyllig hos Sony, och dessutom ett snäpp mer raffinerad och naturlig. Basgången i David Bowies ”Lazarus” är sprödare och tonerna i basgitarrens lägre register är mer naturliga och linjära. Men det är med röster som Sony briljerar mest. Särskilt med spelaren NW-ZX100 som jag fick låna samtidigt eftersom den klarar LDAC via Bluetooth. Ja, jag vet att jag gav den en ljummen recension när jag testade den i mars, men det berodde främst på att den hade en så begränsad ljudnivå att den inte fungerar särskilt väl med tungdrivna hörlurar, en egenskap som inte spelar någon roll när man använder den med Bluetooth som här.
Hur som helst. Bowies röst framträder tydligare än med Bose och har bättre upplösning i sitt övre register. Och med klassisk musik, till exempel Magnificat, inspelad med Nidarosdomens flickkör och Trondheimsolistene, har Sony mer luft och detaljer.
Dags för hiphop. Ta till exempel Kanye Wests ”Real Friends” från The Life of Pablo. Musiken har flera lager med Sony och den har bra tryck. Men Bose har en punch i basen som är lätt att tycka om och med sådan här musik är det inte så farligt att basen är inte är lika upplöst och linjär. Jag föredrar Sony, men har inga problem med att andra gillar Bose bättre.
Det är ingen tvekan om att Sony MDR-1000X är en mycket bra hörlur. Med brusreduceringen avstängd i både den och Bose QC35 (med Bose måste det göras med trådbunden överföring), så är Sony en hel del bättre. Fast då finns det plötsligt ännu bättre alternativ, jag skulle nog vilja säga att B&W P5 Wireless är väl så bra. När det gäller passformen så föredrar jag dock lurar som omsluter örat helt, vilket inte P5 inte gör.
Brusreducering
Och så brusreduceringen. Vid skrivbordet är den utmärkt. Jag kan stänga ute allt oväsen eller släppa in röster som vill prata med mig. Om musiken inte är för hög, vill säga, för även om röster och brus behandlas aktivt så ökar det inte i ljudnivån i förhållande till musiken när man vrider upp volymen. Så ljud utifrån drunknar i musiken när man spelar för högt. Men visst, jag lyssnar ändå inte på så våldsamt hög volym när jag jobbar.
På tåg och tunnelbana fungerar brusreducering också mycket bra. Kanske till och med ett litet snäpp bättre än Boses, men i praktiken låter de väldigt snarlikt. Båda är effektiva på att kväva oväsen. För skojs skull provade jag Sony-lurarna i replokalen. Alla som har spelat i band vet att rep ofta görs på väldig hög volym eftersom det extremt starka ljudet från trumsetet bestämmer hur högt man måste vrida upp resten av instrumenten för att få balans i ljudet. För det här ändamålet fungerade inte Sony-lurarna särskilt bra. Det krånglar uppenbarligen till sig för den inbyggda förstärkaren, som tvingas arbeta på högväxel för att skapa ett tillräckligt kraftfullt ljud i motfas och mildra ljudet från instrumenten. Även Bose kommer till korta här, så det var mest en kuriositet för att testa gränserna. I replokalen klarar man sig inte utan hörselskydd, antingen öronproppar eller hörselkåpor.
Problem på promenad
Sonys brusreducering fungerar utmärkt. I stort sett. Men när man är på språng blir det problem. När jag promenerade på gatan blev ljudet en smula ojämnt. Varje steg orsakar nämligen en liten skakning i kroppen, vilket fortplantar sig till huvudet. Och Sony-lurarna ligger inte riktigt lika bra runt öronen som Bose QC35, vilket resulterar i att lurarna rör på sig under bråkdelen av en sekund varje gång man tar ett steg. Då tappar de kontakten med örat, vilket gör att ljud utifrån slinker in. Den aktiva brusreduceringen, som är annars är så bra på att ge en nästan perfekt motfassignal, minskar ordentligt under ett kort ögonblick precis när foten sätts ner mot marken och återgår sedan till det normala. Sådana korta avbrott i brusreduceringen innebär också att hela ljudåtergivningen förändras. Det innebär att man hör korta pulser, särskilt i basen, varje gång man sätter ner foten. MDR-1000X är alltså en smula irriterande att promenera runt med.
Jag måste reservera mig och påpeka att detta gäller mina öron och mitt huvud, andra personer kan uppleva promenader annorlunda. För min del passar Bose QC35 bättre och har inte detta problem. Det beror inte minst på att QC35 väger mindre, vilket också bidrar till att de sitter stadigare när man går.
Slutsats
Sony MDR-1000X är ett par mycket seriösa trådlösa hörlurar med marknadens kanske bästa brusreducering. Brusreduceringen specialanpassas efter varje användares öron och stänger ute oväsen på ett oerhört effektivt sätt. Det går också att släppa in ljudet från omgivningen, till exempel bara röster. Eller att stänga av brusreduceringen helt och hållet.
MDR-1000X låter mycket bra, bättre än Bose QC35, som vi anser vara bäst i klassen hittills. Framför allt om spelaren stöder LDAC som ger förlustfritt ljud via Bluetooth.
Vad kan man mer begära? Tja, även om själva brusreduceringen är utmärkt så glider passformen lite varje gång foten sätts i marken på promenader, vilket orsakar korta ploppande ljud i basregistret. MDR-1000X fungerar därför bäst när man sitter eller står still, inte lika bra när man går runt. Vi reserverar oss för att detta gäller testförfattaren och inte nödvändigtvis är något som alla upplever.
