: Fostex TH500RP

De etablerade märkena blev nästan tagna på sängen av den plötsliga anstormningen av nya märken. Nya tillverkare dök upp som svampar och på kort tid hade Sennheiser, AKG, Koss, Sony, Beyerdynamic och Bose fått ett helt gäng nya konkurrenter. De flesta av dem kom från nya marknader i Asien, gärna med postadress Hong Kong eller Kina. Marknader på tillväxt. Bland annat för dyra hörlurar. En typ av produkt som snabbt blev den nya statusprylen bland audiofiler, givetvis kompletterad av en påkostad hörlursförstärkare.

I Tokyo, som redan var väl etablerad som Asiens highend-huvudstad, satt man inte stillatigande och tittade på när marknaden hotades av uppkomlingar från fastlandet. Några av dem som vaknade och tänkte att de kunde göra ännu bättre var etablerade storheter som Sony, Denon och Fostex.

Det sistnämnda märket var inte särskilt känt utanför Japan, där de hade tillverkat högtalarelement sedan 1949, i första hand för professionella användningsområden. Men även för hifi-bruk.

De gjorde hörlurar också, långt ifrån highend-klassen, men de hade erfarenhet. Den kombinerade de med utvecklingen av nya element och så småningom blev resultatet produkter. De två mest intressanta, ur ett audiofilt perspektiv, är TH-900 och TH500RP.

Dessa två hörlurar hittar du inte på närmaste stormarknad. Utvalda butiker som vet hur man tar hand om sina kunder och har alternativa hörlurar att jämför med, är ett troligare ställe att hitta Fostex TH500RP. Som vi testar här.

De saknar naturligtvis inte konkurrens. Sennheiser HD700, Oppo PM-3 och Sony MDR-Z7 är några som ställer upp i samma klass.

 

Pannkaksplatta element

Jämfört med de tre ser inte Fostex TH500RP särskilt kostsamma ut. De påminner mer om ett par hörlurar för 2 000 kronor än ett för 7 000, även om byggkvaliteten är stabil och vare sig har löstagbar sladd eller tvättbara öronkuddar. De säljs faktiskt bara med ett enkelt fodral. Inga adpatrar, ingen väska, inget stativ eller något annat tillbehör.

Så man kan ju alltid fråga sig varför de kostar så mycket.

Svaret är det som sitter på insidan av de öppna öronkåporna. Där sitter Fostex Regular Phase-element (RP). De skiljer sig från vanliga element i hörlurar genom att de är platta – så kallade planar-element – och har en helt annan typ av membran. Det vanligaste i hörlurar är ett cirkelformat plastmembran av något slag som är fastlimmat på en talspole som styrs av magnetismen som strömmen orsakar när signalen kommer in.

I en planar-lur är det en ledande folie, i Fostex fall är det koppar, som är flätad eller vävd in i en tunn plastfilm. I TH500RP täcker kopparfolien nästan hela membranet som därför rör sig mycket mer enhetligt och precist än vanliga membran klarar av.

Fostex och andra som använder sig av samma princip anser att tekniken ger en mer linjär frekvensgång, mindre förvrängning och färre resonanser och uppbrytningar. En av nackdelarna med den här metoden att konstruera lurar är att dynamiken kan upplevas som begränsad i basregistret. Planar-lurar kan därför låta lite tunna. Klara som kristall, men tunna.

För att undvika detta har Fostex varit noggranna med den mekaniska dämpningen och finjusteringen av elementet. Elementet sitter i ett styvt, gjutet hus av aluminium och magnesium, vilket ska se till att energin inte försvinner i en svag, mekanisk struktur.

Elementet är dessutom fintrimmat för att balansen i ljudet inte ska upplevas som tunn, och avståndet och öppningen mellan kuddarna och huvudet och öronen är optimerat så att ljudet inte ska färgas.

Kuddarna har ovala öppningar och kan vridas så att de är lättare att anpassa efter huvudet. Men det finns ingen mekanisk anpassning, som att vrida eller strama åt kåpornas placering.

Därför finns det säkert de som tycker att hörlurarna sitter lite löst på huvudet. Då kan man försiktigt klämma ihop huvudbygeln av metall, tills den klämmer åt lite mer.

 

Som sammet för öronen

Då låter TH500RP också som bäst. Eller rättare sagt: man behöver en bra hörlursförstärkare. Fostex-lurarna låter nämligen blodfattiga och oinspirerade om du bara pluggar in dem i hörlursuttaget på hemmabioreceivern. Med en 3,5-mm minijack-adapter är det fullt möjligt att använda dem tillsammans med mobilen, men det krävs en kraftfull bärbar hörlursförstärkare. Som Fostex egen HP-P1.

Allra bäst blir det med en separat förstärkare som har tillräckligt med effekt för att driva TH500RP. Med en känslighet på 93 dB och 48 ohms impedans är de relativt tungdrivna.

Balansen är bättre än förmodat. Här finns både bas och fyllig klang. TH500RP kan också få det att svänga när det behövs. Janet Jacksons album ”Unbreakable” får inte Fostex-lurarna att skämmas alls. Basen driver rytmen framåt med precisionen hos en pistong, och trycket från en lufttrycksborr, och är vare sig färgad eller luddig. Somliga tycker kanske att den är i stramaste laget, men det bevisar bara att balansen är väldigt bra.

Över till Trondheimsolistenes ”Untitled Arpeggios and Pulses”, ett drygt 50 minuter långt album med just det som titeln beskriver. Här kommer Fostex-lurarna till sin rätt med en ultraneutral ljudbild, full av klangfärger och nyanser man sällan hör maken till.

De passar extra bra med akustiska inspelningar där rumskänslan kommer fram, oavsett om det är kammarmusiker, jazzensembler eller symfoniorkestrar som spelar.

Jag tycker att det verkar som om mellanregistret alltid är i fokus. För även om diskanten är distinkt och återges fullständigt ofärgat och luftigt så är det mellanregistret som är russinet i kakan. Då snackar vi om röster, och allt från Adeles ”Hello” till Ingebjørg Bratlands ”Oslonatta” kommer att sätta varaktiga spår i själen när man hör hur gudomliga deras vokalprestationer är.

Därmed inte sagt att TH500RP bara passar till perfekta röster, akustisk musik och bra inspelningar, men det är ingen tvekan om att det är detta som är deras största styrka.

 

Fulländat ljud med bra förstärkare

Fostex TH500RP är tveklöst några av de bästa hifi-hörlurarna vi har hört. De är inte gratis, men vår erfarenhet säger oss att du får betala mycket mer för ett ljud som är märkbart bättre. Allra helst skulle de ha haft löstagbara kablar, så att de som vill kunde ha kopplat dem till balanserade utgångar, men värre är att de är så tungdrivna. Till och med Fostex egen hörlursförstärkare HP-A8 måste pressas till sitt yttersta för att få upp ljudtrycket i lurarna. Det betyder att du dessutom måste ha en kraftfull hörlursförstärkare, vilket ökar kostnaden ytterligare.