: Sennheiser HD700

Det är goda tider för musikälskare som har en generös budget för hörlurskontot. Även om marknaden kryllar av färgglada hörlurar, där allt från rappare till klädmärken har lånat ut sitt namn till medelmåttighet, finns det gott om godbitar där ute. Om man vet var man ska leta. Sennheiser brukar vara ett säkert kort. De allra flesta modellerna i deras sortiment, från HD238 och uppåt, är både välljudande och diskreta. De passar fint till varierad musik – och till och med till bärbar musiklyssning.

I den övre prisklassen finns klassiker som HD600 och HD650, men mellan dem och toppmodellen HD800 för 10000 kronor finns ingenting. Det ska nya HD700 råda bot på.

Den är byggd på ungefär samma noggranna och välgjorda sätt som HD800 men kostar bara lite drygt hälften. Kåporna är öppna, vilket innebär att ljud läcker in och ut. Det är många som tycker att öppna hörlurar är bättre än slutna eftersom man slipper det burkiga ljudet som kan uppstå i slutna kammare.

HD700 har nyutvecklade, 40 mm stora element med ventilerade magnetsystem för att minimera kompression och ge bättre dynamik, upphängda i en vibrationsdämpande ram som vinklar elementen mot öronen.

Sennheiser-lurarna är avsedda för hemmabruk, men tack vare 150 ohms impedans och 105 decibels känslighet går de utmärkt att driva med en bärbar hörlursförstärkare som har någorlunda effekt. Kom bara ihop att skaffa en adapter från 6,3 till 3,5 mm.

Precis som storebror HD800 är HD700 otroligt bekväma att ha på huvudet. De är lite lättare, kåporna är visserligen mindre men vikten fördelas väl på huvudet och de klämmer inte åt för mycket runt öronen.

Varmare klang
Trots likheterna med HD800 låter inte HD700 som en kopia. Den har flera egenskaper som känns igen, till exempel en väldigt öppen ljudbild och ett kristallklart mellanregister. Klangen är däremot varmare, detaljer mindre framträdande och basen fylligare. Somliga kanske tycker att klangen är för mörk, och jämfört med HD800 är den mörkare. Även jämfört med Shure SRH1840.

HD700 har inte lika öppen ljudbild när det gäller upplösning och detaljer. Tonerna från Keith Jarretts Steinway-flygel klingar mer i toppen i Shure-lurarna, cymbaler och hi-hat har tydligare fokus medan HD700 är mer dämpad. Röster och akustiska instrument som ligger i mellanregistret låter däremot varmare och till en viss grad mer naturliga i HD700. Djupa mansröster som Leonard Cohen klingar varmare och mer behagligt. Detaljer drunknar däremot en smula i den oerhört generösa ljudbilden. Stråkar tappar lite nerv, vokalharmonier blir mindre framträdande och även om basen är potent och välkontrollerad så saknar musiken en gnutta liv och glöd.

Att HD800 är en bättre hörlur råder det ingen som helst tvekan om, men många lär nog ändå föredra HD700:s varmare klang och bas. Med lite bättre upplösning skulle HD700 ha närmat sig en sensation, men på det området är faktiskt Shure SHR1840 och Beyerdynamic T70 bättre.

Slutsats
Sennheiser HD700 är en praktfull hörlur, både för ögon och öron. Den kombinerar en sammanhängande klangbalans med en varm och fyllig klang, och är superbekväm att ha på sig även om man lyssnar länge. Om man vill ha ännu högre grad av transparens och detaljupplösning bör man leta någon annanstans. Men om musikalisk värme och en behaglig musikpresentation står högt upp på önskelistan så är HD700 absolut värd en provlyssning.