: Quad Artera Play

Skyhöga priser och enorma kabinett gör highend-hifi till något för ett fåtal hängivna audiofiler som är villiga att offra mycket för att få så bra ljud som möjligt. De flesta av oss kan bara drömma om att lägga hundratusen kronor eller ännu mer på hifi.

Faktum är att de allra flesta lever glada och nöjda med en måttlig anläggning, eller helt enkelt bara en trådlös högtalare som de strömmar Spotify till från mobilen.

Men det finns en stor grupp människor mittemellan. Det är dem som Quad har satt ihop Artera-serien för. Läckra, kompakta och praktiska hifi-komponenter med betydligt bättre ljud än man får med en enkel stereo för ett par tusenlappar.

Det har gjort de förut. Engelska Quad har aldrig brytt sig om att bygga massiva förstärkare med ändlös effekt och lumbagoframkallande torrvikt. I stället har modeller som förförstärkaren 43, effektförstärkaren 405 och CD-spelaren 99 varit tillräckligt små för att få plats i bokhyllan.

Det är en bra tradition för det betyder att det är lättare att få godkänt att lägga lite extra för ett bättre ljud, utan att stereon dominerar vardagsrummet. Quad har fört vidare traditionen i Elite- och Platinum-serien, som är deras billigaste respektive dyraste hifi-serie.

Nya Artera-serien placerar sig nära Platinum och består ännu så länge av en 140-watts effektförstärkare, som heter Artera Stereo, och CD-spelaren Artera Play. Som har en integrerad 32-bitars digitalomvandlare, förförstärkarutgång – och ovanligt nog två par analoga ingångar för andra källor än digitala, till exempel en skivspelare genom en grammofonförstärkare (RIAA-steg).

Med en bredd på beskedliga 32 cm följer Artera traditionen och passar in fint i de flesta moderna möbler. Rodney Meads (som även formgav 33- och 405-modellerna) stilrena design med glasplattor på toppen är diskret nog för att anläggningen inte ska dominera – så länge man inte köper enorma högtalare.

Det allra mesta i samma prisklass är mycket större och tyngre än Artera, som innehåller Quads välkända teknik och tillsammans hamnar på 40 000 kronor, innan man har valt högtalare. Det är lika mycket som man betalar för en integrerad Hegel H360 eller en Naim Uniti 2, som båda har strömning. Naim har dessutom CD-spelare.

 

Digitalomvandlare

CD-spelare får man här också, men inte strömning. Det går dock att lösa med en Airport express (1 000 kr) eller en laptop kopplad till antingen en optisk digitalingång eller USB-porten på baksidan av Artera Play.

För alla med aktiv CD-samling och andra digitala ljudkällor, som just en laptop eller en Airport Express, kan Artera Play passa perfekt som en central enhet som samlar alla ljudkällor. Lägg till ett par aktiva högtalare eller en effektförstärkare som Artera Stereo (se separat test) så har man vad Quad på den gamla goda tiden kallade för The Thinking Man’s System. En anläggning för dem som är mer intresserade av musik än hifi-komponenter.

CD-spelaren bygger på ESS åttakanaliga Sabre ES9018-processor som arbetar med 32-bitars upplösning upp till 384 kHz. Den stöder de flesta ljudformat – även DSD 256-filer – från inkopplade digitala ljudkällor via två optiska, två koaxiala ingångar och en USB-port.

Det är ett DAC-chip från översta hyllan, som har blivit ganska vanlig i mer påkostade digitalomvandlare.

Den analoga delen av Artera Play har två ljudingångar och två par förförstärkarutgångar – balanserade XLR och obalanserade RCA – med volymkontroll och inkoppling av förstärkare.

På framsidan finns bara två knappar, strömbrytare och Eject, men man kan sköta de viktigaste inställningarna på den lilla pekskärmen, eller från fjärrkontrollen som ingår. På den finns också inställningar som viloläge när det inte finns någon insignal, och desto viktigare: fyra digitalfilter som sätter sin karaktär på ljudet från spelaren eller inkopplade digitalkällor.

Mjukt och fylligt ljud

Med musik från en stapel CD-skivor och Tidal HiFi via USB och den optiska ingången var allt klart för ett grundligt test av Artera-kombinationen. Det som började som ett analytiskt test av ljudet slutade som en glädjestund, där analyser av ljudkvaliteten underordnades spelglädjen.

För så fort man inser att den obalanserade utgången inte låter i närheten av så klangrik och fyllig som den balanserade, och att Smooth kanske är den bästa filterinställningen (håll inne Prog-knappen för att byta) så låter Artera Play mjukt och varmt och har en stor ljudbild.

Det gällde oavsett om den kopplades till McIntosh MA8000 eller Audio Research GSi75, två integrerade förstärkare, eller till Quad-effektförstärkaren Artera Stereo.

Förbluffande potent bas, utmärkt kombinerad med kontrollerad dynamik, och tillsammans med Artera Stereo skapades en synnerligen levande och behaglig ljudbild med enastående balans.

Konserten New Favorite med Alison Krauss, med sång och dobrogitarr som bärande melodiska element ovanpå ett markerat trumbeat, lät vackert och tufft på samma gång. Rösten återgavs silkeslent med bra fokus och trummorna fick nödvändig tyngd för att ljudbilden skulle få balans. Inte riktigt på samma nivå som MA8000 när det gäller skala och oansträngd dynamisk kontrast – och en Hegel H360 spelar med större auktoritet – men Artera spelade musik. Inte hifi.

Den ofta spelade live-skivan med Keith Jarrett från Montreaux är också en konsertinspelning och här gav Quad-kombinationen mig en rytmiskt engagerande upplevelse. Pianot lät lite mer inpackat än med MA8000 som förstärkare, och små klangnyanser återgavs inte riktigt lika bra som med GSi75.

Men bas- och trumsolot på öppningslåten hade ett rejält driv, där jag enkelt kunde höra virveltrumman darra i luften samtidigt som Jack DeJohnette hamrade loss på cymbalerna. Jag saknade lite luftighet i diskanten, märkte jag. Men det kändes aldrig fel eller konstigt, för Artera-kombinationen gav mig ändå en känsla av att jag lyssnade på ett balanserat och helhetligt musikframförande.

Skalan och tredimensionaliteten är inte på samma nivå som man förväntar sig av dyrare anläggningar, men det är inte väsentligt när det handlar om en kombination med CD-spelare, DAC, förförstärkare och effektförstärkare för 40 000 kronor.

När jag till exempel bytte från Neil Youngs ”Welcome to the Big Room”, en inte särskilt välljudande live-inspelning från Bluenote Café, till Ingebjørg Bratlands ”Stjernene” var kontrasten enorm. Precis som den ska vara. Artera-kombinationen satte på sig t-shirten och rockade med Neil Young men bytte obesvärat till uppknäppt skjorta och avslappnad kavaj till den vackra ”Stjernene”, och framkallade en klump i halsen med tolkningen av Bod Dylans ”Fordi eg elskar deg” …

 

Takes two to tango

Quads Artera Play kan sättas in i vilken anläggning som helst som behöver en välljudande kombination av CD-spelare, DAC och förförstärkare, och komma undan med äran i behåll. I många fall kan den lyfta ljudet i anläggningen eftersom den har en bättre DAC än äldre spelare har. Tack vare kombinationen analoga och digitala ingångar är Artera Play en synnerligen välljudande spelare som vi inte har några problem med att rekommendera för alla som behöver så mångsidiga egenskaper. Tillsammans med effektförstärkaren Artera Stereo är den en prisvärd kombination som utmanar dyrare highend med sin ljudkvalitet och överträffar mycket med sin användbarhet.