: Pioneer SC-LX89

Det är synd att inte fler investerar i ordentliga hemmabiokomponenter när man hör vad man kan förvänta sig om man bara slänger upp ett par kronor på butiksdisken. För medan billiga hemmabioförstärkare i stort sett får vara nöjda om de orkar få till lite dunder och brak i vardagsrummet så är det i de högre prisklasserna som muskelstyrkan förenas med delikat ljud. Det är nämligen inte billigt att kombinera hög effekt med en förmåga att återge en ljudbild som är rik på detaljer, med låg förvrängning. Vilket är helt avgörande för berikande upplevelser. Filmerna blir en hel del bättre när dialogen öppnar sig och filmmusiken börjar andas – och explosioner och kollisioner blir dessutom mer naturtrogna när man lyfter bort ett lager grumlighet från allting. Och då har vi inte ens nämnt att mer påkostade receivrar har ännu mer kraft och alltså kan driva på högtalarna hårdare och alltså med högre ljudtryck. Om filmupplevelser är bäst på bio? Glöm det!

Det är inte bara i hemmabiosammanhang som en receiver för mer än 20 000 kronor betalar sig i form av bättre upplevelser. Då kan vi på allvar börja snacka om sagolik musikalitet i stereo också. Om hemmabion och vardagsrummet är samma rum så är det högst troligt att du använder förstärkaren lika mycket till musik i stereo, och då är bra ljud extra viktigt. Vi förväntar oss att en receiver som Pioneer SC-LX89 har ett lika bra stereoljud som en renodlad hifi-förstärkare för 8 000–10 000 kronor. Till exempel Rotel RA-12, fast med mycket mer muskler. En hemmabioreceiver i den här klassen kan faktiskt mäta sig med en stereoförstärkare för drygt 15 000 kronor, till exempel Yamaha A-S1100 eller Pioneers egen A-70DA, när det gäller muskelmassa. Fast rent kvalitetsmässigt låter de två senare förmodligen lite bättre än LX89, eftersom alla funktioner och många förstärkarkanaler käkar upp sin beskärda del av budgeten.

Ljud från himlen

För att ge ännu mer omslutande ljud har hemmabioförstärkarna fått stöd för Dolby Atmos och nu senast även DTS:X. De två ljudformaten är väldigt snarlika och lägger till ljud på höjden med hjälp av ett eller två par takmonterade högtalare (eventuellt speciella golvhögtalare som simulerar takplacering). På så sätt skapas ett omringande halvklot med ljud så att en helikopter som flyger över huvudet på oss faktiskt låter som en sådan, och när det regnar på filmen så känner man att regndropparna kommer ovanifrån och runtomkring oss.

Pioneer-receivern har nio förstärkarkanaler och kan antingen använda två Atmos-kanaler utöver ett 7.1- eller 7.2-högtalarsystem (vilket kallas 7.1.2 eller 7.2.2), eller, om du nöjer dig med fem högtalare i markhöjd, fyra Atmos-högtalare i taket (alltså 5.1.4 eller 5.2.4) för att få ett ännu mer effektfullt 3D-ljud. Kopplar du in ett extra stereoslutsteg så kan du bygga ut till 7.2 plus fyra Atmos-högtalare (7.2.4) eller eventuellt 9.2 plus två (9.2.2). Första siffran är alltså antalet ”vanliga” hemmabiokanaler, andra siffran är antalet subwoofer-kanaler och den sista siffran antalet höjdkanaler.

Kan det mesta

Det räcker inte med att det låter bra. En modern receiver måste kunna ta emot och skicka vidare de senaste Ultra HD-videoformaten i full upplösning och utökad färgrymd och gråtonskala. Då måste den ha stöd för både HDMI 2.0 och kopieringsskyddet HDCP 2.2 – och naturligtvis klara av HDR som ger en bild med större dynamik.

Och så måste den kunna spela av i princip alla ljudformat och musiktjänster. Koppla den till hemnätverket och strömma musik trådlöst från datorn eller via en av de många prenumerationstjänsterna Spotify, Tidal eller Apple Music. LX89 har inbyggt Spotify Connect, så att du kan använda ditt Premium-abonnemang och styra musiken direkt från din mobil, surfplatta eller dator, precis som du är van vid. Har du en iPhone eller iPad kommer du att uppskatta AirPlay, som låter dig strömma musik från alla dina appar med förlustfri kvalitet. Detta blir snabbt en lösning för alla som använder andra tjänster än Spotify. Även Android-användare kan använda sig av AirPlay med hjälp av tredjepart-appar som DoubleTwist. Om du vill spela trådlöst från mobilen på enklast möjliga sätt så kan du använda Bluetooth.

LX89 spelar dessutom de allra flesta högupplösta musikfiler. Antingen från USB-minne eller från en PC eller Mac som är ansluten till hemnätverket. Den har även USB-DAC-ingång så att det är enkelt att koppla in PC eller Mac via USB.

När receivern är ansluten till nätverket kan den styras direkt från mobilen med en app. Den heter iControlAV5 och låter dig styra de flesta funktioner från mobil eller surfplatta med hjälp av ett elegant grafiskt gränssnitt. Ännu enklare än med den medföljande fjärrkontrollen, även om jag personligen tycker att Pioneer gott kunde ha tonat ner de snofsiga animeringarna i appen och koncentrerat sig på en så prydlig översikt som möjligt.

Användning

Om man vill koppla in max två takhögtalare, eller inga alls, så är det en enkel historia att konfigurera LX89. Däremot blir det genast trassligt om man vill ha fyra takhögtalare. Den enda högtalarutgången med ordet ”Top” (Top Middle) ska man inte använda alls. I stället använder man högtalarutgången ”Extra 1” till de främre takhögtalarna och ”Surround Back” tar hand om de bakre takhögtalarna. Har man dessutom ett extra par bakhögtalare, vilket egentligen avses med ”Surround Back” så måste de drivas av en extra effektförstärkare som då kopplas till ”Extra 2”-förförstärkarutgången. Detta är helt omöjligt att veta utan att läsa manualen.

Skärmmenyn är enkel och bra, ganska så överskådlig. Men receivern reagerar trögt på fjärrkontrollens kommandon. Ska den kopplas till det trådlösa nätverket och man måste ange lösenordet manuellt med hjälp av piltangenterna på fjärrkontrollen så får man förbereda sig på frustration och ilska. Då är det tur att det bara behöver göras en gång.

Fjärrkontrollen är dessutom väl plastig för att ingå till en så exklusiv receiver. Knapparna känns lite lösa och pilhjulet är sladdrigt. Inte för att konkurrenterna har så enormt mycket mer lyxiga fjärrkontroller, men vare sig Denon, Marantz, Yamaha eller Onkyo har lika slappa knappar.

Ljudkvalitet i surround

När irritationen väl har lagt sig är receivern en dröm att lyssna på. Mad Max: Fury Road har ett fantastiskt Atmos-ljudspår som gör att receivern får visa sig från sin bästa sida. Ljudbilden är luftig och sammanhängande när den dras ut i ett tredimensionellt ljudlandskap. Våra THX-högtalare från Procella vaknar till liv, lyssna bara på första scenen när Max hemsöks av rösten från en flicka som han uppenbarligen har misslyckats med att rädda livet på. Hennes röst vandrar runt i rummet, högt och lågt, och väcker en kuslig känsla av klaustrofobi och ångest.

Det är järnkoll på ljudeffekterna! Bilar som exploderar i öknen smäller till på ett realistiskt sätt och får nästan undertecknad att glömma av de många ögonblicken med digitala eldslågor som är inlagda på ett ganska så dåligt sätt under efterproduktionen. Ljudet är verkligen minst halva upplevelsen, och den häftiga ljudbilden förbättrar helhetskänslan.

Jämfört med den billigare men inte fullt lika påkostade Onkyo RZ900 finns en helt annan kontroll över högtalarna. Detta märkte vi även när vi testade högtalare från Pioneer och Klipsch med inbyggda Atmos-kanaler. Framför allt Klipsch-högtalarna, som älskar att drivas hårt, lät fränt och rått med Onkyo-receivern när den pressades, medan Pioneer lät mycket lugnare, mer luftig och dessutom mer hårtslående. Om du däremot gillar värmen och fylligheten i exempelvis Yamaha RX-A3050 så låter Pioneer-receivern mer neutralt. Yamaha-fans kanske kallar den för klinisk, men jag tycker att detaljnivån i Pioneers mellanregister är oemotståndlig. Så länge man inte lockas att kalibrera högtalarna helt linjärt efter rummet i läget ”All Channels Adjust”, som är väldigt sterilt och nästan själlöst.

Ljudkvalitet i stereo

LX89 låter sagolikt även i stereo, och där drar den om möjligt ifrån Onkyo RZ900 ännu mer. Hör bara hur luftig och samtidigt fyllig en cello låter när receivern driver ett par Dynaudio Contour S 3.4 LE (55 000 kr). Onkyo låter grövre och får inte fram den musikaliska nerven på samma sätt. Samma sak händer med mer komplex musik, oavsett om det är en hel orkester med högupplöst ljud i alla kanaler eller om man spelar komprimerad popmusik från Spotify. Pioneer är helt enkelt en fröjd att lyssna på eftersom den inte färgar ljudet med någon egenklang utan bara spelar musik på ett neutralt sätt utan att det blir tråkigt. Tack vare massor av kraft och kontroll.

Prisskillnaden mellan LX89 och RZ900 är visserligen 9 000 kronor eftersom LX89 har gått upp 3 000 kronor sedan sin föregångare. Så det skulle bara fattas att den är bättre.

Pioneers egen stereoförstärkare A-70DA för 15 000 kronor låter ännu öppnare och mer detaljerat än LX89. Den lyfter ännu en slöja från musiken och i synnerhet på låg volym har den ett par kvaliteter som inte surroundreceivern kan matcha. Men LX89 är minst lika stark och får fart på tungdrivna högtalare med lika bra kontroll.

Samma ljud som föregångaren

Det bör påpekas att ingenting har hänt med ljudet sedan föregångaren LX88, eftersom de båda har exakt samma förstärkarkonstruktion och digitalomvandling (två stycken SABRE32 ES9016). Det gör ingenting, för den var lika kanonbra. Att priset har gått upp beror enbart på skillnader i valutakurser, eftersom receivrarna i princip är identiska bortsett från att LX88 inte stöder HDCP 2.2-kopieringsskydd och därför inte kan använda video-switching med en ny Ultra-HD Blu-ray-spelare. Mig veterligen har LX88 inte heller fått någon uppdatering med DTS:X.

 

Slutsats

Precis som sin föregångare är Pioneer SC-LX89 en kanonbra hemmabioreceiver som spelar både filmljud och musik med järnkoll. Dialoger och sångröster är öppna och tydliga, med en sagolik dynamik. Den kan spela riktigt högt i hemmabion utan att tappa kontrollen. Den representerar sin prisklass väl utan att skämmas och bör övervägas seriöst om du vill ha bättre ljud i ditt vardagsrum än du får på bio.

Receivern reagerar trögt på fjärrkontrollen inkopplingen av Atmos-högtalare är ologiskt. Behöver du inte video-switching för Ultra HD-videokällor är föregångaren LX88 precis lika bra.