: Pioneer SC-LX88

I den billigare änden har försäljningen av hemmabioanläggningar sjunkit till fördel för de enklare ljudlimporna. I den andra änden verkar det gå åt rakt motsatt håll, med allt fler högtalare i hemmabion. Det är egentligen inte så väldigt konstigt, för medan de billigare anläggningarna brukar användas i vanliga vardagsrum så kopplas de dyrare hemmabioprodukterna ofta upp i rum som är särskilt anpassade för ändamålet. I sådana rum är så tunga film- och musikupplevelser som möjligt viktigare än ett diskret och minimalistiskt utseende. Och eftersom surroundljud gör upplevelsen så mycket intensivare vill man ha en ljudbild som omringar lyssnaren så mycket som möjligt. Fem högtalare plus subbas är ett minimum, sju är ännu bättre – och nu har man dessutom kommit fram till att det inte räcker med att ha många högtalare runt oss. Vi måste naturligtvis ha högtalare i taket också! Hur ska vi annars kunna tro på illusionen att det flyger helikoptrar över oss? Det är här som Dolby Atmos kommer in i bilden.

Vad är Dolby Atmos?
I enkla ordalag är Dolby Atmos ett surroundljud som utöver vanliga hemmabiohögtalare har två eller fyra kanaler med högtalare som sitter i taket. Det ger en ljudbild som omgärdar oss helt, både i höjden och på bredden.

Höjdkanaler är inget nytt. Yamaha har haft det i en evighet i sina hemmabioförstärkare, i form av så kallade ”närvarokanaler”. Dolby följde efter med Pro Logic IIz och därefter kom Audyssey med sitt DSX. Skillnaden mot Atmos är att alla dessa varianter hämtar information från ett 5.1- eller 7.1-ljudspår och sedan försöker gissa sig till vilka ljudeffekter som ska återges av högtalarna i taket. Detta går ut över både upplösning och dynamik i ljudspåret, och blir aldrig riktigt korrekt heller. I Atmos-formatet finns informationen till höjdkanalerna redan lagrade på skivan, så att receivern slipper gissa sig fram till vilket ljud som ska komma ur vilken högtalare.

Dolby Atmos ger dig ljud från taket också.

Två Atmos-kanaler
Pioneer SC-LX88 har två Atmos-kanaler utöver vanlig 7.2-surroundavkodning (”.2” kommer från att receivern har två individuella subbas-utgångar). En så kallad 7.2.2-konfiguration. Detta betyder att man är begränsad till två högtalare i taket, medan vissa andra konkurrenter klarar fyra. I större rum kan detta ha en viss betydelse, men i vårt testrum räckte det gott och väl med två, tillsammans med fyra bakhögtalare. De två Atmos-högtalarna ska för övrigt monteras i linje med fronthögtalarna, bara lite framför soffan.

Välutrustad receiver
SC-LX88 är en vidareutveckling av SC-LX87, som jag testade för ett drygt halvår sedan (Ljud & Bild nr 5). En mycket bra hemmabioreceiver som kombinerade ett upplöst ljud med tillräckliga mängder kraft för att sparka ifrån sig ordentligt i hemmabion. Bortsett från att den nya receivern har Dolby Atmos och HDMI 2.0 som stöder 4K Ultra HD-video med 60 bildramar i sekunden, är de två väldigt lika. Samma effekt, samma antal kanaler och i stora drag samma funktioner. Skillnaden är att LX88 har inbyggt Bluetooth med aptX för bättre ljud, medan Bluetooth-adapter var extrautrustning till LX87. Detsamma gäller trådlös wifi-adapter. Vi noterar också att rumskorrektionen numera korrigerar EQ för subbasen. Annars finns det inte så mycket nytt att berätta om. Eller rättare sagt: THX-märkningen från föregångaren har inte hängt med till LX88. Det betyder inte att den nya modellen inte lever upp till ljudkraven, bara att Pioneer inte har betalat för klassificeringen. Som ett resultat tappar man de olika THX-ljudlägena, men som jag skrev om föregångaren så föredrog jag att inte använda dem.

Båda receivrarna stöder avspelning av högupplösta musikfiler via hemnätverket (DLNA) och om du har DSD-filer kan de spelas av via USB-porten. Receivrarna har AirPlay inbyggt och dessutom Spotify Connect som är det enklaste sättet för Spotify Premium-kunder att få tillgång till fler än 20 miljoner låtar. Med andra ord finns det mesta av officiella musikutgivelser.

Ny app-styrning
Sedan sist har Pioneer uppgraderat sin fjärrkontroll-app, som i sin senaste inkarnation heter iControlAV5. Den ger tillgång till alla funktioner du kan drömma om på receivern, bland nyheterna finns pilknappsstyrning genom menyerna så man slipper använda fjärrkontrollen som ingår till receivern överhuvudtaget. Jag tycker dock att appen faktiskt har blivit lite mindre överskådlig än den förra versionen. Ännu fler funktioner gör allting rörigare, åtminstone i iPhone-versionen. iPad-versionen har däremot bättre översikt eftersom den utnyttjar surfplattans större skärm. Windows-användare kan använda den inofficiella appen Remote Your AVR 2013, men jag har inte provat den.

Inkoppling
När receivern kopplas upp för första gången passar Pioneers AV Navigator bra. Det är en grafisk steg-för-steg-manual som beskriver hur du ska koppla. Medan du var tvungen att installera denna på en PC med föregångaren så har LX88 fått guiden inbyggd i själva receivern, så att du äntligen kan komma åt den direkt från webbläsaren i varje dator. Här ledsagas du genom hela installationen, från början till slut.

Ljudkvalitet
Allsköns funktioner och fiffigheter betyder ingenting om inte ljudkvaliteten finns på plats. Och köper man en receiver för 23 000 kronor så har man rätt att kräva att allt ska finnas där: upplösning i ljudbilden, timing mellan kanalerna så att surroundljudet blir maximalt sömlöst, samt framför allt kraft. På film är ljudspåret mycket mer dynamiskt än i det mesta i musikväg, därför är det viktigt att en hemmabioreceiver har tillräckligt med kraft för att kunna återge det stora dynamikomfånget utan problem, så att man kan vrida upp volymen för att få hög och ren dialog samtidigt som det finns resurser för mäktiga explosioner och andra extrema ljudeffekter när de kommer dundrande.

Och LX88 levererar. Efter en grundlig autokalibrering av högtalarna, som korrigerar för avstånd, ljudnivå, delningsfrekvens, inbördes fas och stående vågor, är det bara att luta sig tillbaka. Eller rättare sagt: personligen upptäckte jag att jag satt mer på kanten av sittkudden än tillbakalutad mot ryggstödet. För jösses en sådan dynamik! Filmdialogen är superdistinkt och transparent, precis där det händer, mitt i ett enormt ljudlandskap som verkligen omringar lyssnaren.

Under testperioden har jag saknat tillgång till filmmaterial med Atmos-ljudspår, men jag har däremot fått tag i en demoskiva från Dolby. Den är full av jinglar och tröttsamma reklamfilmer, avsedd att spelas i en butik och fånga lyssnarens uppmärksamhet på en sekund, så man får inget större intryck av vad Atmos-systemet är kapabelt till. Bortsett från en kort natursnutt där man hör regn, åska och fågelkvitter runtomkring och ovanför sig. Då fick jag, tillsammans med ett par takmonterade Martin Logan SLM, uppleva en försmak av vad Atmos kan göra, för ljudbilden är verkligen stor och omslutande! Jag ser fram emot när jag får tag i den första filmen med Atmos, som blir Transformers 4.

Men även film utan Atmos, som Godzilla på Blu-ray med DTS-HD 7.1, låter synnerligen bra. Ljudbilden är så klockren och upplöst genom våra Procella 7.1 THX-referenshögtalare att man först luras att tro att det inte finns så mycket kraft här. Receivern är knäpptyst när den ska, så att man aldrig upplever kraften förrän den släpps lös. Och när den gör det så smäller det. Pang!

Lik föregångaren
Med både musik och film är ljudet, om inte minnet spelar oss ett spratt, tämligen identiskt med föregångarens. Och det är minsann inte dåligt. För även om LX88 inte har samma fyllighet och värme i mellanregistret som sina närmaste konkurrenter från Yamaha och Onkyo (inte minst vår referenskombination Yamaha CX-A5000 och MX-A5000) så finns det energi och dynamik här som öppnar upp dialogen och återger de dynamiska kontrasterna i ljudbilden på ett ytterst övertygande sätt.

Det betyder också att om filmen inte har Atmos-ljudspår så fungerar det bättre att inte aktivera de takmonterade högtalarna om man har sådana (vilket till exempel Dolby Pro Logic IIz gör). Även om ljudbilden blir större så tappar den attack och gnista.

Tryck
Det finns mycket gott om krut här, även om LX88 naturligtvis inte riktigt kan mäta sig med Yamaha-kombinationen, som kostar precis dubbelt så mycket. Behöver du ännu mer kraft så kan du bi-ampa frontkanalerna om du inte har nio hötalare samtidigt. Eller investera i en extra effektförstärkare. För min del kändes inte detta nödvändigt.

iControlAV5 låter dig styra receivern från en smartmobil eller surfplatta.

Faskorrektion
I likhet med föregångaren LX87 har LX88 en oerhört bra faskorrektion, för när den stängs av så krymper ljudbilden en aning och låter mer uppstyckad. Det där lilla extra tvingas på plats när faskorrektionen är aktiverad.

Musik
Om du tycker att Atmos-högtalarna i taket är bortkastade på allt annat än film- och musikproduktioner med Atmos-ljudspår så kan jag berätta att jag tyckte det var exceptionellt roligt att spela tvåkanalsmusik i utökad stereo, alltså när hela ljudbilden sträcks ut till alla högtalare. Eftersom Pioneer-receivern kalibrerar avstånd och fasrespons så exakt för varje högtalare sitter basrytmerna som gjutna, samtidigt som man känner att musiken masserar sig in i hela kroppen, från alla håll och kanter. Tufft!

I övrigt låter det också väldigt bra i stereo. Vi hade mycket kul i testrummet med PSB:s nya golvhögtalare Imagine X2T (läs separat test). Stram och fin bas, kombinerat med fin upplösning, passar till vilket slags musik man än spelar. Tänk bara på att den här receivern – precis som vilken Pioneer-receiver som helst – inte ger dig någon extra mjukhet eller värme i ljudbilden. Ljudet är stramt, framåt och analytiskt, men det funkar på grund av den höga upplösningen.

Funderingar om strömning
En modern hemmabioreceiver måste kunna strömma. Även högupplöst musik via DLNA. Men inte ens när den styrs från appen så blir det lika funktionellt som att strömma musik från Spotify och AirPlay. Ingen av tjänsterna stöder högupplöst musik (Spotify stannar vid 320 kbit/s Ogg Vorbis), så ljudkvaliteten blir alltså inte lika hög. Men personligen använder jag allt oftare Spotify eller AirPlay, beroende på vilket slags telefon eller surfplatta jag strömmar från, i stället för att försöka sätta ihop och redigera spellistor med högupplöst musik. Användarvänligheten blir aldrig lika bra, det är för krångligt för att jag ska orka. Åtminstone när jag har gäster. Så även om det är fint att en receiver klarar högupplösta musikformat så tycker jag att det är ännu viktigare att den stöder de mest lättanvända tjänsterna. Som Spotify Connect och AirPlay.

Alternativt kan man koppla sin PC eller Mac till receivern med en USB-kabel, så att man styr musiken direkt från datorn. Pioneer SC-LX88 klarar detta också – plus i kanten!

Slutsats
Pioneer LX88 är i själva verket samma receiver som föregångaren LX87, fast med Dolby Atmos som avkodar höjdkanaler från film- och musikproduktioner, och den har utrustats med HDMI 2.0 som stöder 4K Ultra HD-video med 60 bildramar i sekunden (mot föregångarens 30). Dessutom finns numera både Bluetooth och wifi inbyggt.

Användarvänligheten och ljudkvaliteten är i princip densamma. Vilket betyder en synnerligen öppen ljudbild, med dialog och sångröster som framträder klockrent. Dynamisk kontrast är superb och faskorrektionen stramar upp det sista så att ljudbilden verkligen sitter som gjuten. Och Dolby Atmos låter helt mästerligt, med en ljudbild som sträcker sig upp i luften. Vi får hoppas att det blir ett utbrett ljudformat i framtida filmer och musikutgivelser!

Den nya fjärrkontroll-appen iControlAV5 har ännu fler funktioner än föregångaren, men det påverkar översikten, framför allt i iPhone-versionen. På iPad funkar den bättre.

Musikströmning är avgjort roligast med Spotify Connect, och iPhone-användare kan använda AirPlay för förlustfri överföring av ljudet. Högupplösta ljudfiler stöds också.