: Pioneer SC-LX87

Det är lätt att tänka sig att kraft är viktigast i hemmabion. Att få samma ljudtryck som i biosalongen, så att man formligen känner världen skaka runt sig när det blir allvar på skärmen. Men då har du bara kommit halvvägs – och du har dessutom börjat i fel ände.

Timing
Första budet i varje hemmabio är att timingen (fasen) är riktig mellan alla högtalarna. I enkla ordalag betyder det att ljudet från varje högtalare träffar örat samtidigt. Det är detta som skapar sammanhållningen i ljudbilden och som bygger upp den stora, luftiga bubblan av ljud runt oss där vi sitter i soffan med popcorn och öl, jag menar läsk! Pioneer SC-LX87 har en sofistikerad automatisk kalibrering som tar hänsyn till det mesta. Förutom avstånd till varje högtalare kan den också justera fasresponsen individuellt för varje kanal.

Upplösning
När fasen finns på plats måste det finnas ett minimum av upplösning i ljudet. Om det låter hårt och rörigt blir man inte sugen på att ratta upp volymen alls, och då hjälper det ju inte om man så har all världens kraft. Ofta är det på upplösningen man lättast skiljer en dyr receiver från en billig. Framför allt i dialog och sångröster hör man enkelt om ljudet är upplöst eller har en trist portion förvrängning. Naturligtvis hörs det på andra saker också, till exempel musikinstrument och olika ljudeffekter i filmspåret.

Kraft
Upplösning kan ändå gå hand i hand med kraft, för ju högre upplösningen är desto lägre upplevs ljudnivån. Man får alltså lust att höja volymen mer och det kräver kraft och kontroll. Så jag säger inte att det inte är viktigt med kraft, bara att allt annat också måste finnas på plats. Och synergin av timing, upplösning och kraft är långtifrån gratis.

Utrustning
Det har blivit en regel att hemmabioreceivrar ska kunna ”allt”. Det betyder både ljud- och bildehandling med 4K-uppskalning, med allsköns format och inställningar. Och naturligtvis musik-streaming. SC-LX87 har allt det här. Inklusive Spotify Connect, vilket innebär att du kan spela Spotify direkt från mobilen eller surfplattan.

Fjärrkontroll-app
Den senaste versionen av Pioneers fjärr-app heter iControlAV2013. Med den kan man enkelt styra det mesta, både när man installerar och när man ändrar ljudinställningar, och när man streamar musik. Ingångarna kan dessutom namnges. Extra bra översikt får man med iPad-appen, som har plats för mer information. Så vitt jag vet finns det ingen speciell Android-version för surfplattor, utan man får nöja sig med mobilversionen.

THX
SC-LX87 är THX Ultra2 Plus-certifierad, vilket inte nödvändigtvis betyder den bästa ljudkvaliteten, bara att receivern är tillräckligt bra och dessutom är tillräckligt kraftfull för att fylla ett rum på 85 kubikmeter med bioljud – alltså ungefär ett 35-kvadratmeters rum med vanlig 2,40-takhöjd.

THX-certifiering innebär också en del THX-surroundlägen. Personligen föredrar jag som regel att köra ljudet så opåverkat som möjligt från signalkällan. Stereo om det är stereo och 5.1 surround om det är det.

Hela 8 HDMI-ingångar har receivern, plus både in- och utgångar för alla kanaler. De två subbasutgångarna ger ifrån sig samma signal, och kan alltså inte betraktas som två separata kanaler.

Installation
Receivern kan koppla in upp till 9.1 kanaler, alltså ett normalt 7.1-system med ett extra par bakhögtalare plus ett par höjdhögtalare längst fram som även drar upp ljudbilden i höjden.

I vår permanenta 7.1-hemmabio sitter bakhögtalarna vid sidan av lyssningsplatserna, medan de bakre surroundhögtalarna sitter bakom oss. Genom att instruera receivern att bakhögtalarna sitter ut mot sidorna fördelas surroundkanalerna i 5.1-ljudspår till både bakhögtalarna och de bakre surroundhögtalarna för att dra ut ljudbilden bakåt. Smart.

Jag har också placerat ett par höjdhögtalare ovanför filmduken längst fram för att ta reda på hur detta fungerar. Då i ljudläget ProLogic IIz Height.

Autokalibrering
Pioneer-receivern gör en exakt autokalibrering. Även om den bara mäter på en plats i rummet så behandlar den många parametrar. Avstånd, ljudnivå, delningsfrekvens, inbördes fas och stående ljudvågor, allt detta tar den hänsyn till.

Filmen snurrar!
Filmljud artikuleras mycket öppet och luftigt. Här får man en stor bubbla av ljud runt sig och högtalarna ”försvinner” i ljudbilden, det vill säga att ljudet låter som om det svävar i luften och inte kommer från klumpiga högtalarkabinett. Hör bara på de underjordiska scenerna i ”Prometheus”, där försiktiga vattendroppar skapar ett litet eko som breder ut sig runt oss, och klangen från varje människa på duken blåses upp, stor och luftig. Pioneer har inte samma fyllighet i mellanregistret som den dubbelt så stora Yamaha-kombinationen CX-A5000 och MX-A5000 (se artikel i detta nummer). Men Pioneer-receivern har en energi och dynamik i mellanregistret som öppnar upp dialogen och återger ljudbildens dynamiska kontrast på ett gnistrande sätt. Det har vi också märkt förut, att Pioneer och Yamaha rent allmänt har en smula olika ljudideal. Yamaha låter fylligt och pompöst medan Pioneer ofta är mer neutral – och vansinnigt dynamisk. Det vore dumt att påstå att LX87 på något som helst område flåsar den mer än dubbelt så dyra Yamaha-kombinationen i nacken. Ändå finns det kvaliteter här som verkligen imponerar.

iControlAV2013 låter dig styra receivern från smartmobilen eller surfplattan. iPad-versionen är mest överskådlig.

Dunder och brak
Med ett så här bra ljud blir man sugen på att spela högt. Och det går utmärkt att göra. LX87 har ett väldigt bra grepp om vad som händer. Jag hade vant mig lite väl mycket vid Yamaha-kombinationen och trodde att det skulle bli en väldig besvikelse att koppla tillbaka till LX87. Men även om kraften och kontrollen inte spelar i samma liga så finns det förbluffande mycket krut här också. Har du golvstående fronthögtalare med dubbla uppsättningar terminaler så kan du bi-ampa dem genom att använda höjdkanalerna. Då blir det ännu bättre tryck och dessutom fungerar fronthögtalarnas faskorrektion ännu lite bättre.

Ypperlig faskorrektion
Faskorrektionen fungerar ypperligt, för när jag stänger av den blir ljudbilden en hårsmån mindre och aningen mer uppdelad. Det är ingen kris, för avståndsmätningen till varje högtalare är ändå exakt utförd. Men att LX87 även korrigerar för varje högtalarkanals inbördes fasrespons stramar till ljudbilden ännu mer. Precis tillräckligt mycket för att öppna den extra lilla dimensionen.

I vår installation undvek jag ”Optimal Surround” och andra ljudlägen och valde helt enkelt ”Direct” för att ljudet inte skulle bli för tunt och kallt. I synnerhet om man vräker på en del kan det låta lite ansträngande, men aldrig när man väljer ”Direct”. Man kan välja ”Pure Direct” också, men då blir man av med all form av högtalarkorrektion.

Dolby Pro Logic IIz aktiverar höjdkanalerna och drar upp ljudbilden i höjdled. Det fungerar ganska bra, man får ett intryck av den extra dimensionen. Men det sker på bekostnad av lite attack och gnista, som gör att jag stänger av det här läget efter ett tag och kör en ren 7.1-bio. Det handlar mest om personlig smak, prova dig fram själv.

Musik i surround
Öppenhet och upplösning är naturligtvis ingen nackdel när man lyssnar på musik i surround heller. Jazzskivan ”Quiet Winter Night” med Hoff Ensemble på Blu-ray är en fantastisk surroundmixning i 24 bit/192 kHz-upplösning. Pioneer får den att glänsa. Framför allt framkallar den exakta placeringen av röster och instrument nästan gåshud.

Personligen händer det att jag gillar att lyssna på en stereoinspelning i flerkanalig stereo, och då passar Pioneer-receivern väldigt bra. Eftersom den stramar till fasresponsen lite extra smälter subbasen in ännu bättre än utan faskorrektion, så att basrytmer sparkar i kroppen utan att man hör var de kommer ifrån. De är bara en del av ljudbilden. Fast spela inte alltför högt, då börjar Pioneer förvränga ljudet på ett fult sätt. Och har du spelat högt i stereo och har kvar samma volym när du växlar till flerkanalig stereo så blir det så in i norden högt att jag blir rädd att både högtalarna och öronen ska gå sönder. Pioneer borde sänka den här enorma ljudnivån.

Musik i stereo
Stereomusik låter otroligt öppet och fint. Och det finns som nämnts ovan tillräckligt med kraft för att sparka igång musiken. Vi har provat receivern med olika högtalare och jag skulle vilja rekommendera att bi-ampa fronthögtalarna om det går. Då får LX87 bättre kontroll, framför allt över större golvhögtalare.

Transparent
Receivern har en transparens som är få förunnat, inte ens seriösa stereoförstärkare kan garantera samma öppna mellanregister när Lows röster sprinklar trollpulver över ljudspåret i Trentemøllers ”The Dream”. Går man upp till highend-klassen får man ännu luftigare och mer upplösta övertoner. Pioneer har inte lika många klangnyanser längst upp i toppen. Däremot balanseras det hela med en elegans som gör att man ändå inte saknar det – förrän man alltså får höra det.

Slutsats
Pioneer SC-LX87 kombinerar funktionalitet och användarvänlighet med ett magiskt öppet ljud. Framför allt i mellanregistret där dialog och sångröster verkligen blommar ut. Den dynamiska kontrasten är särklassig och tack vare faskorrektionen stramas ljudbilden upp det där lilla extra som gör att den svävar och breder ut sig som en gas i hela rummet. Även subbasen integreras extra väl i resten av ljudbilden.

Pioneer har en väldigt bra fjärr-app i form av iControlAV2013, speciellt iPad-versionen. Den ger en mycket bra översikt och är också smidig att använda för att strömma musik från nätverket. Men till streaming är det ännu roligare med Spotify Connect – om du inte har en massa högupplösta ljudfiler du hellre vill lyssna på, förstås.