test: Canon EOS 6D Mark II

Fem år är ingen evighet, men i kamerabranschen är det lång tid. Så länge sedan var det faktiskt sedan Canon släppte sin billigaste digitala fullformat-spegelreflex, EOS 6D. En relativt liten och lätt kamera som hade en utmärkt bildkvalitet för sin tid. Lite för trög för att hänga med de bästa men ett bra köp. Speciellt för landskaps-, bröllops- och porträttfotografer. Som inte behöver någon extrem bildhastighet.

Därför är det på övertid som Canon lanserar uppföljaren, passande döpt till Mark II, som har de viktigaste förbättringarna på insidan.

Den nya versionen har behållit den enastående ergonomin som gjorde 6D till en av de mest användarvänliga spegelreflexerna, men sökaren visar bara 98 procent av bildytan.

I en fullformatkamera bör man kunna förvänta sig 100 procents sökartäckning.

Men det viktigaste är delvis förbättrats på efterträdaren EOS 6D Mark II. Den har en ny 26-megapixlars bildsensor med 45 korssensorer och Canons utomordentliga Dual Pixel-autofokus. Det ger en synligt bättre bildkvalitet än föregångaren hade, märkbart snabbare autofokus och bättre precision i live-view. Till exempel när man videofilmar.

 

Tyvärr har Canon inte sett någon poäng med 4K-video. Här får man bara 1080p HD-kvalitet, 4K-upplösning är uppenbarligen reserverat för den betydligt dyrare EOS 5D Mark IV.

Men det mesta annat finns på plats. Som väderskydd, en vridbar pekskärm och bättre bildhastighet på 6,5 bilder per sekund i stället för 4,5. Kameran GPS-loggar bilderna också och har wifi och Bluetooth för såväl fjärrstyrning som trådlös överföring av bilder – och 1200 bilders batteritid.

 

Ergonomi

Ergonomin har många likheter med EOS 80D och EOS 5D Mark IV. Har man fotograferat med någon av dem – eller någon annan digital EOS-kamera för den delen – så känner man igen sig snabbt.

Rent tekniskt är EOS 6D II fullt i klass med Nikon D750 och Sony a7 II, som är de närmaste konkurrenterna i den här klassen.

Den är inte lika kompakt som Sony-kameran, men knappt större eller tyngre än Canon EOS 80D som har en mindre APS-C-bildsensor.

Handgreppet är generöst, som vanligt på Canon-spegelreflexer. Till skillnad från EOS 7D är det ingen risk att man växlar från stillbilder till video när man slår på strömbrytaren och den vridbara pekskärmen är verkligen praktisk. Man kan till exempel både flytta fokus och ta bilder med bara pekfingret på skärmen i live-view-läge.

Pekfingret kan också användas för att ändra inställningar i Q-menyn. Man trycker bara på Q-knappen på kamerans baksida så kommer man snabbt åt de viktigaste inställningarna. Fingerspetsen kan även användas till menyalternativen som ligger på Menu-knappen.

En låsknapp håller programhjulet i läge, men den måste tyvärr hållas inne när man snurrar på hjulet. Här borde Canon hellre ha kopierat Olympus av/på-lås.

 

Kameran är trådlös, med antingen Bluetooth eller wifi, för parkoppling och överföring av bilder. Bluetooth ger en konstant anslutning för överföring av bilder men man måste använda wifi för stora bildfiler.

Vänder man på kameran så hittar man en kortplats för SD-kort som stöder USH-I men inte UHS-II, HDMI-utgång, USB 2 men inte USB 3 för överföring av bilder, mikrofoningång, men ingen hörlursuttag. Kompromisser hela vägen, alltså, troligtvis för att hålla priset nere.

 

Bildkvalitet

Många av Canon-kamerans egenskaper är desamma som föregångaren samt Nikon D750 och Sony a7 II. EOS 6D II är inte förstahandsvalet för sport, men den är mer än tillräckligt snabb för i stort sett allting annat. Fokuseringen är snabb, tyst och exakt, men det begränsade fokusområdet framför allt i mitten av bildytan gör att fokusspårningen inte är optimal. Man måste hålla tungan rätt i mun när man tar actionbilder.

Bildkvaliteten är synligt högre än i EOS 6D. Den nya Canon-kameran är mycket bättre på brushantering och får fram en finare detaljskärpa. Färgåtergivningen är oklanderlig i JPEG-filer, och hudtonerna gör att kameran passar perfekt för porträtt- och bröllopsfotografering.

Detta är måhända inte kameran jag skulle rekommendera för all slags arkitektur- eller landskapsfoto, eftersom bilddynamiken är en aning snävare vid ISO 100 till 800 än Nikon D750, som är referensen i den disciplinen.

Högdagrar bränner ut lättare och det syns lite mer brus när man pressar EOS 6D med exponeringskompensation i landskapsmotiv.

Från ISO 800 och uppåt är skillnaden i dynamik marginell och Canons brusreduktion visar sig från sin bästa sida. Det är få som är bättre än det här och det är fullt möjligt att ta porträttbilder i dåligt ljus vid exempelvis ISO 3200 utan att oroa sig för brus eller avvikelser i färgåtergivningen.

Kameran tangerar den dyrare EOS-modellen 5D Mark IV när det gäller brus och färger, och skillnaden i bilddynamik är inte tillräckligt stor för att just det ska göra den dyrare kameran till ett bättre val för alla. Om man inte behöver 4K-video och professionella videofunktioner. Då är EOS 5D IV en av de bästa kamerorna där ute.

 

Stabilt val

Skälen till varför man ska välja Canon EOS 6D Mark II i stället för andra kameror är hög bildkvalitet – särskilt färgåtergivningen är vacker – samt ett rejält och väderskyddat kamerahus plus Canons enorma utbud av kvalitetsoptik. Det är inte en kamera för fotografer som behöver en videokamera, eller måste ha maximal bilddynamik, hög bildhastighet och blixtsnabb fokusspårning. Men för alla andra och vanligt fotografering är EOS 6D II en ypperlig allround-kamera i fullformatklassen.