Passiva eller aktiva högtalare?

Detta är en kommentar. Kommentaren ger uttryck för skribentens åsikter

På tiden som brukar betraktas som hifins gyllene era – 1970- och 1980-talet – bestod drömanläggningen av två rejäla högtalare hopkopplade med ett stereorack som förutom skivspelare, kassettdäck och radio innehöll en välvuxen förstärkare – eller ännu hellre, ett separat försteg och slutsteg. Det tog en hel del plats i vardagsrummet eller tonårsrummet, men visade att ägaren tog sitt ljudintresse på allvar.

Nu för tiden är det många musikintresserade som hoppar över ett eller flera steg i signalkedjan genom att köpa aktiva högtalare. Då säger de farväl till effektförstärkaren och förmodligen även till förförstärkaren. Är högtalarna dessutom trådlösa så kan de faktiskt nöja sig med enbart högtalare och sedan använda mobilen eller surfplattan som ljudkälla.

Hur populärt det har blivit med aktiva högtalare märks när vi besöker internetforum och mässor och träffar hifi-kunder som undrar hur de ska koppla in sina (passiva) högtalare till hörlursuttaget på mobilen. Och som får en glasartad, tom blick när vi förklarar att det behövs en förstärkare för att få ut något ljud. ”En vad för något?”

Skräddarsydd elektronik

Att flytta in förstärkaren i högtalaren innebär flera fördelar. Först och främst slipper man naturligtvis ha en stor förstärkare stående i vardagsrummet. Och väljer man äkta aktiva högtalare, där varje element eller varje frekvensregister har sin egen förstärkare, är möjligheterna stora. Då kan tillverkaren skräddarsy förstärkare och element efter varandra, och eftersom ett traditionellt passivt delningsfilter slukar en hel del energi så tjänar man effektivitet också. Slutligen påverkar överbelastning av exempelvis basförstärkaren inte ljudet i de övriga elementen.

Digitalt trolleri

Men den aktiva elektroniken innebär ännu större möjligheter. Med hjälp av en signalbehandling (Digital Signal Processing, DSP) kan man göra saker som inte går alls med passiva, analoga högtalare. Som att rätta till frekvensgången och få ut djupbas ur små kabinett, samt korrigera för tids- och fasskillnader mellan elementen. Och som paradnummer kan man avsluta med att korrigera ljudet för akustikens inverkan genom att koppla in en mikrofon som registrerar frekvensgången i rummet. Bland annat har JL Audios subwoofrar rumskorrektion och detsamma gäller Martin Logans nya Renaissance-serie. Även billigare högtalare utrustas med avancerad DSP-teknik – till exempel Sonos multiroom-system, som både har frekvenskorrektion och rumsanpassning.

Förstärkare billigare än passiv elektronik

Att vi ser en flodvåg av aktiva högtalare just nu beror på utvecklingen av digital teknik och förstärkarteknik. Inte minst kompakta klass D-förstärkare som klarar av att lämna hög effekt till lågt pris, och som dessutom knappt ger ifrån sig någon överskottsvärme.

Klass D-förstärkare av vettig kvalitet är så billiga nu för tiden att det ofta lönar sig att ge varje element sin egen förstärkare i stället för att ha ett passivt delningsfilter och sedan driva alltihop med en gemensam förstärkare.

Klass D-förstärkare har fortfarande lite dåligt rykte, men kvaliteten blir allt bättre. Om jag vore en förstärkartillverkare så skulle jag fundera över min framtid väldigt noga! Samma sak gäller för övrigt de märken som i dag uteslutande lever av att bygga passiva högtalare.

Aktiv elektronik och digital signalbehandling håller som bäst på att revolutionera högtalarindustrin.

Naturlagar till låns

Med aktiv elektronik kan man få högtalare att göra saker som inte skulle ha varit möjliga med konventionell teknik. Men det som verkar vara helt gratis på naturlagarnas bekostnad är i själva verket bara ett lån. För det kostar!

Visst kan man tvinga en liten högtalare att spela bas från ett litet kabinett, men det krävs massor av effekt och element med avsevärd slaglängd – och sådant orsakar förvrängning och begränsat ljudtryck. Som extremt exempel kan vi nämna att vi just har testat en superkompakt högtalare med ett 3-tums baselement som kunde återge äkta bas ner till 60 Hz. Fast den kunde inte spela särskilt högt och de inbyggda förstärkarna var på sammanlagt 280 watt!

Börja med akustiken

Rumskorrektion kan rätta till mycket av lyssningsrummets påverkan på ljudet, men den kan aldrig bli helt perfekt. Och ställer du favoritfåtöljen mitt på den plats där ljudvågorna i djupbasregistret släcker ut varandra så kan inte ens den vassaste rumskorrektion få tillbaka den förlorade basen. Det går inte heller att korrigera fram ett stereoperspektiv som förstörts av reflektioner från golv och tak. Hos Trinnov Audio, som bygger några av marknadens mest avancerade rumskorrektionsenheter, rekommenderar försäljningschef Arnaud Destinay att man börjar med att försöka förbättra rummets akustik och sedan använder rumskorrektion för att putsa bort de sista skavankerna.

Till sist är det inte alla som vill ha en färdig lösning där allting är fixat och klart i förväg. Audiofiler lägger tiotusentals, kanske hundratusentals, kronor på att hitta precis rätt förstärkare och fintrimmar sedan ljudet med exotiska kablar som kan tillföra precis rätt dos äkthetskänsla. Att flugfiska eller jaga är inte det mest effektiva sättet att skaffa mat till middagsbordet. Men det kan vara en hel del trevligare än att bara stoppa ner handen i kyldisken på stormarknaden …

Det bästa av två världar

Ett sätt att utnyttja de digitala fördelarna utan att göra avkall på valmöjligheterna kan vara ett använda sig av delvis aktiva högtalare. I den allra tyngsta hifi-änden finns hybrider där anläggningens förstärkare bara driver diskant- och mellanregistret medan en potent inbyggd förstärkare tar hand om djupbasen. Genom att befria förstärkaren från den krävande basen kan man välja med större frihet och bara se till ljudet. Paradigm Concept 4F innehåller till exempel två 700-watts förstärkare i varje kabinett för att driva baselementen. Digital rumskorrektion finns också inbyggt, men bara till basregistret. Å andra sidan kostar Concept 4F lika mycket som en bra familjebil.

Om platsen och budgeten är begränsad – och så ser ju verkligheten ut för de alla flesta av oss – så kan aktiva högtalare ge en ljudupplevelse som skulle ha krävs betydligt större och dyrare högtalare och gammaldags elektronik. Tänk bara hur ett multiroom-system skulle se ut om det stod en gammaldags stereo i varje rum!

Om vi går upp ett steg så finns trådlösa stereohögtalare som System Audio Saxo 5 active och Yamaha NX-N500 som kan fungera som en ”riktig stereo” tillsammans med mobiltelefonen som signalkälla.

Däremot tar det säkert – åtminstone – ett par år innan de tunga highend-anläggningarna får ge vika för aktiva högtalare. Att det kommer att hända förr eller senare kan vi se på högtalare som Audiovector Discreet, Elac AIR och Dynaudio Focus XD. Och de är för övrigt lika stora som vanliga, passiva högtalare. Fast har elektroniken på insidan.

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.