Den stora mångfalden beror bland annat på att de ska passa personliga smaker, lyssningsrum och inte minst plånböcker. Somliga vill bara ha ett par små och snygga högtalare till bakgrundsmusik i läsfåtöljen, andra vill ha rockhögtalare som kan blåsa av dammet av både sig själva och grannarna. Och så finns det alltid fanatiker som helt sonika vill flytta in hela konsertsalen i vardagsrummet och komma så nära artisterna det bara går. Därför finns det av naturliga skäl många åsikter om hur en högtalare ska se ut, hur den ska låta och hur mycket den ska kosta.

När väl ljudsignalen har färdats genom åtskilliga meter kablar, sladdar och elektronik är det högtalarens ansvar att förvandla de elektriska signalerna till ljudvågor. De har faktiskt så stor inverkan på ljudet man hör att många anser att de är den viktigaste komponenten i hela anläggningen. Tänk bara på att inte ens de bästa högtalarna kan förvandla vatten till vin, så det krävs alltid en bra signalkälla och en fin förstärkare om de ska göra sitt bästa.

Stativhögtalare – Budgetklassen

Dali Lektor 2

Alla högtalare har sina styrkor och svagheter, men den som kombinerar flest positiva egenskaper är Lektor 2 från DALI. 

Lektor 2 är den mellersta modellen av tre småhögtalare i DALIs senaste budgetserie. Lektor-högtalarna har ett lite enklare utförande än Ikon-seriens med sina dubbla diskantelement, men grundfilosofin om snabb respons och hög effektivitet är densamma. Kabinettet är fyrkantigt och enkelt men rymmer ett par smarta detaljer. Frontmonterade basportar och integrerat väggfäste gör att de här högtalarna går utmärkt att hänga på väggen eller ställa i en bokhylla. Högtalarterminalerna är gedigna och klarar bi-wiring.

DALI är kända för att ha ett ljud som kommer nära det skandinaviska ljudidealet. Åratals experimenterande och förfining har resulterat i ett ljud som faller många svenskar i smaken.

Jämfört med de hifi-korrekta och snusförnuftiga Ikon- och Mentor-modellerna har Lektor-serien fått en lite mer popinriktad avstämning, vilket visar sig vara helt rätt tänkt i den här prisklassen.

Lektor 2 låter omedelbart väldigt varmt och behagligt, och har ett generöst mellanregister som ger ett oerhört liv åt sångröster. Det känns som om vi kommer lite närmare inpå musiken och vi hör enkelt detaljer som andra missar. Ljudbilden breder ut sig både på bredden och djupet, och sångrösterna planteras mittemellan högtalarna. DALI måste sägas ha prickat ovanligt rätt med mellanregistret, det gör att våra favoritartister nästan känns fysiskt närvarande.

Lektor 2 har inte någon utpräglat fyllig bas, men kan å andra sidan ställas tätt intill väggen utan att basen känns för dominerande. Den spröda diskanten bidrar också till att göra ljudet fängslande och levande. Guldmedaljen är med andra ord välförtjänt!

Läs recensionen här

Högtalare – Budgetklassen

Klipsch RF-62 II

Gillar du hög, tuff och hård musik kan det knappt bli bättre i den här prisklassen än med RF-62 II. Och den kan mer än så. 

Nya Reference-serien är efterföljaren till Klipschs mest populära serie någonsin. Vid första anblicken verkar det inte vara mycket som är förändrat, men mkII-versionen av RF-62 har fått en invändig ansiktslyftning och förbättrade element. Med dubbla 6,5-tums element och Tractrix-diskanthorn är detta en stor högtalare som inger stora förväntningar om ljudtryck och musikglädje.

RF-serien är populär hos hemmabiopubliken och det är inte så konstigt. De hornbestyckade högtalarna är mycket effektiva och kan spela högt med få watt. Dessutom tål de mer stryk än genomsnittet. Men överraskande nog är det inte mängden ljud utan kvaliteten som är mest imponerande.

RF-62 II låter stort, mäktigt och välkontrollerat. Basen går djupt men är samtidigt stram och kontrollerad. Mellanregistret är fylligt och varmt och har en klarhet som vi efterlyser hos många av rivalerna i prisklassen. Röster är mäktiga och välnyanserade. Klipsch klingar friskt i övertonerna men även mellanregistret är generöst. Totalt sett är musiken väldigt behagligt och friskt avstämd.

Även om Klipsch låter bra på låg volym så är det extra roligt att vrida upp volymen. Till och med på nivåer som får de flesta andra att börja svettas fortsätter RF-62 att låta ytterst behärskat och behagligt.

RF-62 II är fulla av musikalisk glöd och inlevelse. De spelar med massor av dynamik, liv och känsla, men låter också förvånansvärt mycket ”hifi”, med en jämn klangkaraktär och en behagligt upplöst diskant. Årets golvhögtalare i budgetklassen!

Läs recensionen här

Mellanklasse

Bowers & Wilkins CM8

Bowers & Wilkins eleganta CM8 är något av det läckraste vi har sett – och hört – på länge. 

CM8 är en krympt version av toppmodellen CM9 som vi utsåg till Årets högtalare 2009. Efterföljaren till CM7 har behållit metalldiskanten och det välkända och 5 tum stora ”kantlösa” mellanregistret i Kevlar, men 7-tumsbasen i CM7 har bytts ut mot dubbla 5-tumsbasar. Det innebär att B&W har kunnat göra högtalaren smalare och högre, och resultatet är onekligen läckert att beskåda.

Det behövs inte många toner med CM8 förrän man inser att detta är en otroligt välkonstruerad och helgjuten högtalare. Ljudet är väldigt öppet och klart, och presentationen är mycket ”tight”, nästan som i en studiomonitor. Ljudbilden hänger ihop bra och Kevlar-mellanregistret är utan tvekan B&W:ernas starkaste kort. Det ger en stor wow-faktor och målar upp både mans- och kvinnoröster med en realism och en pondus som är sällsynt att hitta i den här prisklassen. Man blir faktiskt riktigt förbluffad över musikens storlek och driv när man tänker på hur små högtalarna är.

I basregistret har CM8 inte samma tyngd som CM9. Djupbasen är mer beskedlig och den imponerande ”slam”-effekten uteblir. Å andra sidan är den bas som finns otroligt väldefinierad, rapp och stram. Det gör den dessutom enklare att placera i mindre rum.

B&W CM8 är enligt vår mening en fullträff för alla som letar efter en snygg och kompakt golvhögtalare som har en gedigen ljudkvalitet. Den nätta och eleganta framtoningen döljer ett ljud som är väldigt övertygande med all slags musik. Basen kan inte förflytta berg, men för alla som har ett mindre lyssningsrum eller ändå tänker koppla in en subbas till hemmabion är CM8 en av de bästa kompromisserna vi har hört på länge.

Läs recensionen här

Toppklassen

Kef Reference 201/2

Jag gläder mig åt den ståndaktiga basen, den vansinniga dynamiken och det osedvanligt öppna ljudlandskapet. Och förundras över att högtalarna inte är större …

När man betalar nästan 50 000 kronor för ett par högtalare så räcker det inte att prata om bra ljud. Något så kostsamt måste lyckas med konststycket att måla upp en ljudbild som är så omfångsrik och magisk att den nästan suger dig ur din vardag och tar dig med in i värld där allt som räknas är musiken.

Av just den anledningen är det naturligt att fråga sig varför man ska lägga så mycket pengar på en stativhögtalare. Ljud är som bekant en fråga om fysik, och ska du ha någon äkta djupbas så behövs en högtalare av en viss storlek. Men Reference 201/2 är en förhållandevis stor stativhögtalare, och dessutom en trevägskonstruktion med separata mellanregister- och baselement, båda 6,5 tum stora – det har KEF fått plats med tack vare UniQ-principen som innebär att diskanten sitter i mitten av mellanregistret.

Ett par stativhögtalare för 51 000 inklusive stativ ställer höga förväntningar. För de pengarna kan man inte ens tillåta några små skavanker.

Reference 201/2 målar upp en ljudbild som är så helgjuten och befriad från förvrängning att det mesta annat känns slött och livlöst. Kvinnoröster, mansröster, en stor orkester eller hårda elektroniska rytmer – allt sitter! Och det låter himmelskt och upplöst, och högtalarna är något av det snabbaste och mest dynamiska vi har hört! Vi tycker inte att djupbasen saknas, för i egenskap av en trevägskonstruktion har KEF-högtalaren ett och annat bas-äss i rockärmen!

Reference 201/2 kräver en hel del av elektroniken, så snåla inte när du väljer förstärkare!

Läs recensionen här

High-end

Wilson Audio Sophia 3

Den senaste inkarnationen av Wilson Audios ”billiga” högtalare Sophia kan framkalla de magiska ögonblick vi alla drömmer om att få uppleva. 

Den är varken billig eller vacker, men den har ”det”! Men kan man egentligen säga att en högtalare som kostar som en hyfsad ny bil är prisvärd? I fallet Wilson Audio Sophia 3 måste vi säga att det kan man…

Vad är det då som Wilson Audio Sophia3 kan? Vad är det som gör att lyckoruset kör för fullt i blodådrorna när man lyssnar? För det första är återgivningen jättestor i alla dimensioner men samtidigt fantastiskt spröd. Du hör helt enkelt allt – eller i varje fall mycket mer än du är van vid. Eller så har du kanske hört det hela tiden, men nu hör du det på ett annat, mer självklart och helt logiskt sätt.

Det är dock inte bara en fråga om detaljer, det handlar om att du hela tiden får den rätta vikten av alla de olika detaljerna. Viktningen hos Sophia3 gör att du förstår musiken och inte minst produktionen. Det handlar om naturligheten, den uppenbara självklarheten att det är så här det ska låta. Det handlar om att höra skillnad på instrument, höra alla olika röster, höra när sången är dubblerad, höra utklingningar och uppstarter och, inte minst viktigt, höra allt detta även när man spelar lågt. Upplösningen är helt enkelt fantastisk.

Den kräver visserligen inte att du har förstärkare som kan driva vad som helst, men den talar klart och tydligt om när du kopplar till något som är bättre eller sämre. Likadant med kablar, du hör verkligen skillnad. Det hjälper alltså, trots Wilsons intentioner om att den kan spela med det mesta (och det kan den), att koppla till något som är riktigt bra. För en recensent finns det nog inte mycket som bättre kan fungera som verktyg för att tala om vad saker och ting i en anläggning kan.

Sophia 3 målar med en mycket smal pensel, men den sätter desto fler välplacerade penseldrag. Resultatet är en fantastisk, helt och fullt uppmålad ljudbild i de naturligaste färger som både kan ses på behörigt avstånd och granskas med förstoringsglas. En värdig vinnare som Årets High End-högtalare.

Läs recensionen här

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.