Ända sedan Canon revolutionerade fotografernas vardag med EOS 5D mkII har video blivit en allt viktigare egenskap i en kamera. För vem vill släpa på en extra videokamera när en systemkamera kan göra jobbet och ge en bättre kvalitet?
Läs vårt test av Canon EOS 5D mkII.
Med stor bildsensor och utbytbar, ljusstark optik är grunden till hög videokvalitet lagd. Som i ovan nämnda Canon-kamera som har fullformatsensor och ett enormt urval av ljusstarka kvalitetsobjektiv. Efter den har det kommit fler systemkameror med utökade videofunktioner, och de två senaste åren även med 4K-video. Som ger fyra gånger högre upplösning och detaljskärpa än vanlig HD-video.
Sony är också med i samma fina sällskap och satsar stenhårt på 4K-video i allt från kompaktkameror till systemkameror. Men de har inte alltid lyckats lika bra, så vi höjde på ögonbrynen när a7s kom. En liten fullformatkamera med extrem ljuskänslighet och 4K-video. Enda nackdelen var att man var tvungen att ha en separat 4K-inspelare för 10 000 kronor för att kunna lagra filmerna.
Den tabben har inte Sony upprepat i efterträdaren a7s II. Den har samma extrema 12 Mp-bildsensor med upp till ISO 409 600-ljuskänslighet, men har äntligen intern inspelning av 4K-video och lagring på SD-kort.
Kameran har också fått fler funktioner för alla videofotografer där ute och kombinerar videoprofiler som S-Log3, S-Gamut3 och S-Gamut Cine3 som proffsen efterfrågar. Kameran kan även filma HD-video med 120 bilder/s och spela upp resultatet i mjuk slowmotion. Bland mycket annat.
4K-video för proffs
Utöver HD-video med 1920 x 1080/100p-upplösning lagrar kameran 4K i 3840 x 2160/25p-upplösning. Med hela 100 Mbit/s dataström och XAVC-S-videoformat. Som ger mycket högre filkvalitet.
Kameran använder pixlarna på bildsensorn för att lagra 4K-video utan pixelbindning (som sätter ihop flera pixlar till en), vilket minskar risken för moirémönster och hackiga konturer.
Sonys skryter också med upp till 14 stegs bilddynamik när man filmar med S-Log2-profil och stöd för tidkodning i videofilerna (vilket förenklar arbetsflytet) samt förbättrat zebramönster (som visar överexponering) och gamma-visning under filmning.
Integrerad bildstabilisator och bättre autofokus
Den nya versionen av a7s har fått fler fokussensorer, 169 stycken, vilket gav en mycket mer precis fokusspårning än jag fick med föregångaren. Autofokuseringen är också märkbart snabbare, vilket är ett välkommet tillskott, och a7s II fungerar ännu lite bättre i dåligt ljus än förut (–4 steg).
Kameran går att använda med ett stort urval optik om man använder någon av Sonys objektivadaptrar (till exempel LA-E3) eller en adapter som passar Canon-optik. Sony har också ett speciellt objektiv (FE PZ 28–135 mm/f4 G OSS) som är optimerat för video. Det har för övrigt inbyggd bildstabilisator, men även kameran har en integrerad femaxlars variant med upp till 4,5 exponeringsstegs bildstabilisering. Som fungerar med objektiv utan stabilisator, även från andra tillverkare.
Enklare att sköta
Som alla Sony-kameror i andra alpha-generationen är ergonomin förbättrad med ett större grepp, bättre placering av kontrollhjulen på fram- och baksidan samt större knappar. Många av dem är programmerbara för att optimera användarvänligheten och som tur är går det att programmera en annan knapp som startar och stoppar filmningen. Så att man slipper trassla med den pyttelilla videoknappen som sitter fullständigt felplacerad på sidan av kameran.
Som i alla nya alpha-modeller är kamerahuset av lätt magnesiumlegering väderskyddat, med förstärkt bajonettfattning och mindre slutarvibrationer. Det går också att ta upp till fem bilder i sekunden i tyst läge, där slutaren väsnas mindre.
Den elektroniska OLED-sökaren med 2,46 Mp-upplösning är förbättrad, med 0,78x förstoring och linselement från Ziess med deras T*-antireflexbeläggning som ger bättre insyn.
Försvinnande lite brus
Fler pixlar och mindre brus har alltid varit en motsägelse. När Sony lanserade a7s 2014 valde de en fullformatsensor (34 x 36 mm) med 12 megapixlar. Samtidigt som konkurrenterna hade 20 eller 24 Mp. Det gav Sony-kameran en fördel vid hög ljuskänslighet, till exempel över ISO 6400.
För med bara 12 Mp fördelade på en så stor yta kan fotosensorerna vara större och alltså mer ljuskänsliga eftersom de fångar upp mer ljus. Det gav a7s enastående brusegenskaper upp till ISO 25 600. Bättre än någon annan kamera på den tiden. Men utvecklingen går fort framåt.
A7s II är fortfarande en av de bästa kamerorna i mörker. Till exempel är ISO 51 200 betydligt mindre grumligt än med de flesta andra kameror. Men skillnaden är inte längre enorm. Jämfört med Sony a7r II, som har 42 megapixlar på en lika stor – och bakbelyst – fullformatsensor är försprånget betydligt mindre. a7s II är fortfarande den enda kameran som tar dugliga bilder i mörker, vid ISO 102 400, men allting över det är oanvändbart, vilket syns på testbilderna som drunknar i grumligt brus.
Så max ISO 51 200, alltså.
Då är kameran faktiskt väldigt bra, fast inte bättre än föregångaren. Det är samma sak som väldigt bra färgmättnad och bilddynamik i toppklassen, och det går att få fram mer information i högdagrar och framförallt skuggor än med de flesta andra systemkameror vi har testat.
Tack vare lika fantastiska 4K-videofiler som från a7r II, och ännu fler videofunktioner, är det också en seriös videokamera för professionella som vill kombinera 4K med stillbilder. I en liten systemkamera med hög bildkvalitet.
Vår åsikt
Sony a7s II är en oerhört lyckad videokamera och en av de bättre systemkamerorna du kan hitta för fotografering i dåligt ljus. Integrerad videofilmning, välfungerande bildstabilisator och förbättringar där de betyder mest, gör detta till en superintressant kamera för videofotografer som tar mycket bilder i lite ljus. Men med ett nästan fördubblat pris jämfört med föregångaren är a7s II lika kostsam som Sonys toppmodell a7r II. Som är den vi väljer av de två – under förutsättning att man inte behöver alla videofunktioner som Sony a7s II är ensam om att ha i fullformatklassen.
