För många fotografer betyder hög ljuskänslighet samma sak som massor med brus. Vilket man absolut inte vill ha i sina bilder. Då måste man sitta och redigera bort orenheterna ur bildfilerna efteråt. Därför väljer proffsfotografer en kamera som har så bra kontroll över bruset att de inte behöver oroa sig.
Kamerans ljuskänslighet hänger ihop med ISO-talet som beskriver hur mycket ström kameran tillför fotosensorerna för att göra dem mer ljuskänsliga. Vrider man upp känsligheten från ISO 100 till 1600 betyder det ofta att det dyker upp mer brus.
Vissa är bättre på brusreducering än andra, och kameror som Nikon Df har ett omfång vid ISO 6400 som motsvarar vad många andra har vid ISO 1600. Uttryckt på ett annat sätt har Nikon Df två till tre exponeringssteg bättre bruskontroll än de flesta andra. Andra kameror med mycket bra bruskontroll är exempelvis Canon EOS 1Dx och Nikon D4, fast de befinner sig i en mycket högre prisklass.
Och ingen av dem kan filma i 4K-kvalitet, alltså 3840 x 2160-upplösning i stället för vanlig HD-upplösning på 1920 x 1080 – det vill säga fyra gånger fler pixlar. Men det kan Sony A7s. Eller rättare sagt: det är bara halva sanningen, för kameran behöver en extern inspelare för att lagra 4K-video. På minneskortet i kameran går det inte att lagra något annat än HD-video.
Därför har vi inte testat Sony-kamerans 4K-egenskaper. Det ska vi göra i en annan artikel längre fram.
Här visas A7s med Atomos Shogun, en liten 4K-inspelare med integrerad 7-tumsmonitor.
ISO 409 600-känslighet
Sony-kameran sätter nytt ISO-rekord för fullformatkameror. Det har Sony åstadkommit med en klyftig placering av 12 megapixlar på en 24 x 36 mm stor CMOS-sensor, där fotosensorerna är oerhört tätt packade för att kunna vara större. Sonys nya Bionz X-bildprocessor drar naturligtvis sitt strå till stacken.
Dessutom har kameran en ny autofokusmodul med 25 fasdetekterande sensorer som är känsliga ner till minus fyra steg. Kombinera det med en ljuskänslighet som sträcker sig till ISO 409 600 så har du ett kameramonster som ser i beckmörker.
I praktiken betyder det att du kan ta handhållna bilder i mycket mindre ljus än med andra kameror, utan att behöva sänka slutartiden så mycket att bilderna blir oskarpa. För videoinspelningen betyder det att man kan få effektiv autofokus om man vill, samtidigt som man inte behöver extra mycket ljus för att få god videokvalitet.
Bildkvalitet
Jämför vi med testbilderna från Nikon Df, som vi anser vara den bästa kameran med hög ljuskänslighet, är det snabbt uppenbart att A7s är bättre vid samma ISO-värde. Mängden brus är tämligen snarlik upp till 25600. Längre upp än så är Sony-kameran bättre på brusreducering, utan att detaljupplösningen lider katastrofalt till följd av all bildbearbetning.
Fast bara upp till ISO 51200, som jag anser är brytpunkten för användbara bildfiler och brus. Med lite efterbehandling går det utmärkt att använda bilderna, men från ISO 102400 är de så grumliga att de börjar närma sig användbara. ISO 409600 ÄR oanvändbart, då är mängden brus för helomfattande.
Trots det är A7s exceptionellt bra på brusreducering, precis som Nikon Df är det, men Sony-kameran har en annan fördel. Bilddynamiken från den stora 12 Mp-sensorn är enastående vid hög ISO. Kameran bevarar mer information i skugga och högdager vid exempelvis ISO 25600. Detsamma gäller tonalitet, fast där är skillnaden mindre mot Df.
I övrigt är det lite som skiljer, även om Df:s bildbearbetning ger en aning finare färgmättnad vid låga ISO-värden.
Slutsats
Sony A7s är en fantastisk liten kamera, framför allt för fotografer som vill ha en liten fullformatkamera med extrema mörkeregenskaper. Det är bara Nikon Df som matchar Sony-kamerans förmågor i dåligt ljus – till en viss punkt – men den är mycket större och klumpigare. Och har inte samma omfattande videostöd som A7s. Inklusive 4K-film.
Sony A7s passar inte till allt möjligt. Men den som inte bryr sig ett jota om 4K-video uppskattar ändå den höga bildkvaliteten som gör att kameran är superb till reportage, gatufoto, porträtt och motiv där blixt behövs men inte passar.
