: McIntosh MHP1000

De hade aldrig byggt skivspelare förut. Men efter lanseringen av MT5 och MT10 var recensionerna överväldigande positiva. Nu har de gett sig på hörlurar.

McIntosh är mest kända för sina stora förstärkare, med det karaktäristiska turkosa ljuset bakom knappar och i effektmätarna. De har legendstatus på global basis och missar sällan sin målgrupp när de vid sällsynta tillfällen lanserar nya produkter.

Det var därför med vissa förväntningar vi tog emot McIntoshs första hörlurar för test.

Läs också vår guide till hörlurar.

De har vare sig VU-mätare eller turkost ljus. Bortsett från den stora loggan på de slutna öronkåporna är det inte mycket som vittnar om att detta är hörlurar från McIntosh. Den enda ledtråden är den löstagbara turkosa kabeln. Eller kablarna, för det ingår två stycken. En 1-meters kabel med 3,5-mm minijack-kontakt till bärbara spelare och mobiler, och en 3-meters kabel med 6,3-mm jack-kontakt till stereon.

Hörlurarna är stora, kåporna lägger sig ordentligt runt öronen och är bekväma att ha på sig länge. När de inte används kan de hängas på aluminiumstativet som ingår, vilket också är skälet till att kartongen är så voluminös. Lurarna är väl inpackade, i en ytterlåda med en helsvart innerlåda. Där stativet och lurarna tar störst plats. En lucka i botten döljer kablarna och det ingår också en liten väska.

I de slutna öronkåporna sitter 40 mm stora membran. De är gjorda enligt sandwich-metoden med tre lager av olika material för att åstadkomma låg förvrängning, linjär frekvensrespons och hög effekttålighet. Tekniken är hämtad hos Beyerdynamic och MHP1000 har även deras Tesla-neodymmagnet med en styrka på en hel Tesla – eller 10 000 Gauss. Som är en annan metod för att mäta magnetstyrka.

Våra erfarenheter av Beyerdynamics hörlurar med Tesla-teknik är odelat positiva. Men frågan som måste ställas är om McIntosh kan motivera ett pris på 22 000 kronor för ett par hörlurar. Är de bättre än exempelvis Oppo PM-1, Sennheiser HD800 och Audeze LCD-X, som alla kostar mycket mindre?

Kraft och balans
De låter bra. Förbaskat bra. Ingen tvekan om den saken. Under de veckor jag hade MHP1000 för test använde jag en iPhone 6, även med en Fostex-DAC med hörlursförstärkare, samt McIntoshs egen MHA100. En fenomenalt välljudande hörlursförstärkare med 2 x 50 watts effekt och DAC med digitala ingångar.

Bara så det är sagt: ska du använda MHP1000 med mobilen så MÅSTE du ha en separat hörlursförstärkare. Annars kommer du inte i närheten av lurarnas potential. Jag tror nog att de flesta som överväger att skaffa så kostsamma hörlurar ändå är inställda på att använda dem hemma. Till exempel ihop med ovan nämnda MHA100.

McIntosh-lurarna har ett systemmotstånd på 200 ohm och en måttfull känslighet på 97 dB, så de kräver en del. På en MHA100 måste man ställa in belastningsimpedansen till 150–600 ohm för att få balans i ljudbilden. Allting lägre än så ger för låg effekt och för tunn bas.

När jag lyssnade i MHP1000 lade jag märke till att jag ofta använde McIntosh-förstärkarens HXD-funktion (Headphone Crossfeed Director) som aktiveras med en tryckning på volymkontrollen. Tekniken försöker återskapa känslan av att lyssna på högtalare i ett rum, och fungerar mycket bra med de här lurarna.

De kan beskrivas som öppna, välbalanserade och behagliga. Efter en veckas inspelning hade små artefakter filats bort och ljudet var befriat från skavanker.

Pianoklangen på livejazz-inspelningar är både varm och klar på samma gång. Utan att något låter luddigt eller tillbakadraget.

Hörlurarna presenterar inte direkt musiken beslöjat, för du hör små detaljer och nyanser tydligt. De är inte lika silkeslena som Oppo PM-1 är i mellanregistret, men det finns mer information i nedre och övre frekvensregistren i MPH1000.

Om du gillar att känna basen vibrera i öronen får du allt du behöver här. Utan att det blir för mycket av det goda.

Medan basen är stram utan att vara tillbakadragen är diskanten upplöst och luftig, med väldigt bra definition – utan att vara påträngande. De som vet hur en McIntosh-förstärkare låter känner igen ljudet från hörlurarna också.

Dynamik, ja. Många hörlurar har svårt för dynamisk kontrast när man spelar lågt och komprimerar dynamiken när man spelar högt. Men även om MPH1000 gillar en del effekt så är de mycket konsekventa och dynamiken har en enastående kontrast oavsett om man spelar högt eller lågt.

Kostsamt nöje
På det stora hela finns det inte mycket dåligt att säga om ljudet från MHP1000. Med tanke på priset är det dock ändå svårt att dela ut maxbetyg. McIntosh-hörlurarna är allra bäst när de spelar med en riktigt bra förstärkare och det finns många alternativ som kostar mindre utan att de låter sämre. Argumentet för just de här måste vara att man vill ha ett par lurar som låter optimalt med hörlursförstärkaren MHA100 – eller att de ska ha samma stil som McIntosh-anläggningen när de hängs på det medföljande stativet.