: Oppo PM-1

De flesta hörlurar har en sak gemensamt: ett cirkelrunt element placerat i en öronkåpa som man trär över huvudet och placerar över örat. Kvaliteten på elementen, dämpningen av kåporna och inte minst ljudkvaliteten varierar mycket. Milt sagt.

I dag är det fullt möjligt att få ett acceptabelt ljud för en tusenlapp. Dubblar man priset så ökar ägarglädjen och ljudkvaliteten. Märkbart. Men tar man sikte på femsiffriga belopp så går man inte bara upp ett snäpp, man träder in i en helt ny värld.

För 10 000 kronor kan du köpa exceptionellt bra ljud, vi vågar påstå att du kan komma upp på en nivå där ljudkvaliteten kan överträffa högtalare som kostar många gånger mer. Så om man trivs med att lyssna på musik i lurar kan man ta steget in i highend-himlen för relativt lite pengar – i förhållande till vad en highend-anläggning brukar kosta.

Många väljer därför att lägga pengarna på exklusiva hörlurar, och kanske en bra hörlursförstärkare. Kanske är de ensamma om att uppskatta seriöst välljud i hushållet. Då kan det vara förnuftigt att hellre lägga pengarna på bra hörlurar.

I prisklassen över 10 000 kronor finns förvånansvärt mycket att välja mellan. De flesta lurarna i den här klassen är byggda på samma sätt som de för 2 000 kronor, men vissa skiljer sig markant från konventionella principer.

Inte som vanliga lurar
Oppos första hörlurar tillhör definitivt kategorin sällsynta när det gäller den tekniska konstruktionen.

Med en prislapp på häftiga 14 000 kronor ställer de upp i samma klass som toppmodellerna från AKG, Fostex, Audeze, Grado, Sennheiser och Beyerdynamic. Men Oppo PM-1 skiljer sig från de flesta av dessa genom att inte ha vanliga, runda, dynamiska element. Här sitter i stället ett stort, ovalt planar-element. Det är helt klart annorlunda än vanliga element i och med att det flortunna membranet har strömledande trådar och drivs av ett magnetfält som skapar rörelserna som membranet behöver.

Planar-magnetiska element har många fördelar. Till exempel mindre förvrängning, snabbare respons (kraftiga magneter och lätta membran), stor membranyta och mildare elektriskt motstånd.

Det betyder inte att de låter radikalt annorlunda mot en hörlur med vanligt dynamiskt membran, men potentialen för hög ljudkvalitet finns absolut på plats.

Oansträngt ljud
De är stora, fast inte lika stora som många andra planar-hörlurar. Som Audeze LCD-2. De är bekväma också, även om de väger relativt mycket. Att de är öppna betyder att det läcker ut ljud – inte så våldsamt mycket, men folk som sitter i närheten hör vad du lyssnar på. De läcker in ljud också – inte heller särskilt mycket, men tillräckligt för att du inte ska ta dem med dig på bussen till jobbet.

Men hemma i soffan, eller ute på balkongen, är de förträffliga.

Med de stora kuddarna nerdragna över öronen och inkopplade till en bra hörlursförstärkare – Oppos egen HA-1 eller McIntosh MHA100 – öppnar sig ett silkeslent universum av kristallklara toner och klangrika harmonier. Oppo-hörlurarna är nästan helt neutrala men fokus ligger på mellanregistret. Som är skönt fylligt och gynnar röster. På ett positivt sätt. Framför allt kvinnoröster, så att kör, opera och singer/songwriter låter fantastiskt i PM-1.

Den allra djupaste basen och den allra översta diskanten är lite dämpad. Inte så att det är något problem, för det trycker på rejält i basen här, och det saknas ingenting i toppen.

Tonerna från Hélène Grimauds konsertflygel i hennes nyss utgivna Beethoven-tolkningar återges praktfullt med skarpt fokus utan att vara obehagliga och basen har ett verkligt stort format. Kontrabasar, trummor och pukor får en saftig skjuts av de stora membranen, men basen är på samma gång välkontrollerad och inte så mjuk att den låter luddig.

En rejäl hörlursförstärkare är en nödvändighet för att få ut så mycket som möjligt ur Oppo-lurarna. Till exempel Oppos egen HA-1.

Personligen gillar jag en stor och bred ljudbild när jag lyssnar i hörlurar. Här får man definitivt en stor och öppen ljudbild, men stereoperspektivet är inte så brett att det känns som om musiken framförs en bit utanför huvudet.

Fast det gör inget, för de här hörlurarna klarar både rock och finess lika bra. De sparkar inte ifrån sig lika hårt som vissa av konkurrenterna, men de är fläckfria i det hänseendet att man inte blir sittande och retar sig på grova s-ljud eller svampig bas.

Detaljrikedomen är enastående utan att vara påträngande och PM-1 har kristallklara smånyanser. Som på Pink Floyds nya album, The Endless River, där man nästan kan doppa huvudet i ett hav av små detaljer och nyanser som i mycket hög grad bidrar till att lyfta musikupplevelsen.

Eftersom Oppo-hörlurarna har löstagbara kablar kan man även använda dem med balanserade kablar och förbättra brusdämpningen. De är extrautrustning och kan användas tillsammans med bland annat Oppos egen HA-1-förstärkare. Ljudmässigt är skillnaden stor om man byter från jack-kabel till balanserad på HA-1. Ljudbilden öppnar upp sig mer, perspektivet blir bredare och du hör fler nyanser, så balanserad koppling är definitivt värt de extra pengarna. Om man väljer HA-1 som hörlursförstärkare.

Slutsats
Även om det är fullt möjligt att driva Oppo-hörlurarna med en iPhone så behöver de en förstärkare för att låta optimalt. Men då når man nästan ett tillstånd av Nirvana. Nackdelen är att det är en extra kostnad som man nästan bara måste ta om man ska utnyttja PM-1 till max. Man behöver inte nödvändigtvis Oppos egen HA-1 för 15 000 kronor, hörlurarna kan låta fantastiskt genom en bra förstärkare med ett rejält hörlursuttag. Oppo PM-1 är nämligen värda att lyssna på om man är ute efter en seriös hörlur. Antingen som tillägg till eller som ersättning för en highend-anläggning. Mycket bättre än så här blir det inte. Men det kostar.