TEST: Volkswagen ID.3 1st Max

Av alla små personbilar är det väl ingen som har haft så stora förväntningar på sig som VW ID.3 – efterträdaren till e-Golf. Det verkar som om den, ända sedan den presenterades i september 2019, har haussats upp som bilen som äntligen kommer att krossa Tesla.

Spolar vi fram i tiden precis ett år så har de första registrerade bilarna rullat ut från fabriken och ID.3 har sålt bra, trots att flera problem med programvaran har rapporterats. Innan vi fick vårt testexemplar av ID.3 1st Max (det största utrustningspaketet) hade vi hört talas om småfel med tekniken, men vi räknar med att detta är saker som kommer att rättas till genom uppdateringar. Till exempel fungerade inte App Connect under testperioden, så vi kunde inte använda vare sig CarPlay eller Android Auto. Dessa funktioner har just förbättrats, men tyvärr inte i tid för att jag skulle kunna uttala mig om implementeringen av dem.

Lite om det praktiska

Hur ID.3 har mottagits av pressen var redan allmänt känt innan jag fick testa bilen för några veckor sedan. Jag ska därför inte gå in så mycket på räckvidden (420 km), bristen på dragkrok eller det lilla bagageutrymmet på 385 liter. Ja, kupén är tillräckligt stor för att även vuxna ska kunna använda baksätet. Ja, det är imponerande för en liten bil på drygt fyra meter. Och nej, alla de vuxna kan inte ta med sig särskilt mycket bagage på semestern. Barnvagn? Kanske, om du tar bort hatthyllan. En sulky funkar.

Inte premium-ljudsystem

Vad jag först och främst ville testa bilen för var ljudsystemet. Informationen vi hade fått före lanseringen var att ID.3 skulle kunna uppgraderas med ljudsystem från Beats Audio. Tufft! Det här skulle alltså bli ett test där jag främst fokuserade på vad ett bra ljudsystem kan göra för körupplevelsen. Att digitala körassistenter, vindrutedisplay och infotainment är väldigt trevligt, men att ljudet av bra musik också måste tas med i totalupplevelsen.

Tyvärr har Beats ännu så länge lyst med sin frånvaro i alla versioner av ID.3. Helt okej i 1st-modellerna, men importören har inte heller kunnat säga något om när de massproducerade upplagorna, som nu kan beställas, kommer att kunna fås med Beats-stereo. Om ens någonsin. Det är synd, för det ordinarie ljudsystemet är inte mycket att skryta med.

Man får sammanlagt sju högtalarelement, fördelade på diskanter i A-stolparna fram, mellanregisterbasar i dörrarna och en center i instrumentbrädan. Bak sitter ett fullregisterelement i varje dörr. Ingen extra subwoofer som tar hand om djupbaseffekterna och ingen extern förstärkareffekt. I stället sitter all förstärkning i huvudenheten.

Billigt ljud

Det är trist att konstatera att ID.3 1st Max har det billigaste ljudsystemet jag har hört hittills i en fullutrustad elbil. Det är extra synd med tanke på att ID.3 har en välkonstruerad kupé med bra ljuddämpning från utsidan. Avsaknaden av motorbrus är en idealisk utgångspunkt för ett bra ljudsystem. Tänk dig en sådan tystnad, omgiven av välljudande musik. Dröm på.

Billie Eilish brukar trycka till i basen. Inte här, även om det hjälper lite att justera basen med tonkontrollerna. Men inte för mycket, för då börjar det snabbt skorra när pukorna i Stravinskijs Eldfågeln smäller till. Diskanten är ganska så grå, med ont om detaljer och luft i cymbaler och fioler. Det låter helt okej med tanke på vad man förväntar sig av ett standardljudsystem, men detta är ingen standardbil. Skärpning!

Jämfört med originalstereon i min egen 2013-modell av Nissan Leaf är VW-anläggningen ett visserligen ett bra steg upp. Fast då är också den äldre Leafen rent allmänt klent utrustad, och om du köper en ny Leaf i dag har du faktiskt en möjlighet att välja Bose-ljudsystem med både subwoofer och en relativt häftig multikanalsförstärkare. För ett pris som ligger lång under ID.3:s, med inte så mycket sämre räckvidd.

Bilar med bättre ljud

Krell-anläggningen i Hyundai Kona mosar ljudet i ID.3, och då får du faktiskt betydligt längre räckvidd till ett mycket lägre pris. Sedan måste vi också nämna Polestar 2, med sitt Harman Kardon-system som kostar ungefär 100 000 kronor mer än ID.3. Den har också längre räckvidd. För att inte tala om Tesla Model 3, som kostar lika mycket som ID.3. Väldigt mycket bättre ljudanläggning – och väljer du Long Range-versionen får du en överlägsen räckvidd på så mycket som 580 km, den går också att få för samma pengar som ID.3 om du inte väljer den bästa självkörningen.

Pigg

När vi får det otillräckliga ljudsystemet ur vägen är ID.3 definitivt en fin bil att köra. Den har en riktigt pigg acceleration (0–100 km/h på 7,3 s), men för att känna den ordentligt måste bilen sättas i Sport-läge. Annars märker du av en vridmomentfördröjning som gör den lite väl försiktig. Inte helt olik den jag kände i Honda e. ID.3 är en större bil, och vikten märks på att den kan kränga lite i kurvorna. Den är långt ifrån den starkaste och smidigaste bilen jag har haft nöjet att köra, fast det är väl inte heller tanken med en folkbil som denna.

Vad man däremot borde kunna förvänta sig av Volkswagen är tysk precision av högsta klass. Men det var inte vårt största intryck under testperioden, buggarna var lite för många.

Krånglande cruise control

Till exempel kunde den prediktiva farthållaren plötsligt sakta ner till 50 km/h på motorvägen om den såg en 50-skylt i periferin. Om du ligger i den snabba vänsterfilen bryr den sig inte om alls. Och om du skulle få för dig att ställa in farthållaren på 15 km/h över 80-gränsen (som du ju inte ska) så saktar bilen automatiskt ner till 90 om den plötsligt ser en 90-skylt.

Ljuslist funkar när den vill

En cool funktion när man har plottat in en adress i GPS:en är att en remsa av ljus vandrar över instrumentbrädan i den riktning man ska svänga. Som en extra påminnelse utöver visningen på vindrutan och infotainment-skärmen. Problemet är att ljuslisten bara dyker upp ibland, utan något tydligt mönster som jag kunde förstå. Man kan med andra ord inte lita på att den här finessen ska vägleda föraren fram till målet.

Opålitlig filhållare

En annan irriterande sak, som kan vara direkt farlig om man litar på den för mycket, är att filhållaren inte gör sitt jobb. Man känner oftast att det rycker lite i ratten om man kommer för nära mittlinjen eller vägkanten. Men inte alltid. Ibland följer bilen svängarna, andra gånger inte.

Vad jag däremot vill ge Volkswagen beröm för, som Hyundai Kona misslyckades med, är att bilen förstår att du håller i ratten även om du har en hand längst ner, klockan sex, eller en på klockan åtta och en på klockan fyra. På längre bilturer blir det snabbt tröttsamt om bilen blinkar och plingar eftersom den anser att du inte håller händerna på ratten alls, även om du faktiskt håller den med greppet som numera är det rekommenderade.

Slutsats

När man testkör en bil, även om man har den i ett par dagar som jag hade, är det väldigt lätt att påpeka alla brister den har. Man glömmer ofta alla de bra sakerna, eftersom man är så van vid att köra bil att man inte tänker på dem. Komfort märks bara när den inte finns där, detsamma gäller fina köregenskaper till vardags. Sanningen är att ID.3, trots sina brister, är en bra bil att köra. Och när Volkswagen fixar alla småfelen (de har redan börjat rulla ut uppdateringar efter testperioden), blir det här en väldigt bra bil.

Den är skön att köra, den har en väldigt modern känsla – och ljuslisterna på utsidan är en frisk fläkt. Den är också precis lagom stor för personer som inte befinner sig i småbarnsfasen med bakåtvända barnstolar och barnvagnar, eller de som behöver gott om bagageutrymme. Eller dragkrok. Och priset känns rätt. Du vet att du får kvalitet. Men bilen är i desperat behov att ett uppgraderat ljudsystem som tillval.