TEST: Weiss DAC501

Weiss är ett namn som alla digitalentusiaster borde känna till. Företaget har en spännande historia från studiovärlden.

Grundaren Daniel Weiss började sin karriär på legendariska Studer på 1980-talet. Där utvecklade han banbrytande DSP-lösningar för digitala rullbandspelare, med innovativa felkorrigeringsmetoder som gav stabil uppspelning även vid dataskador. Den här expertisen inom digital signalbehandling präglar fortfarande Weiss produkter.

Weiss-produkterna har använts för otaliga master-musikinspelningar genom åren. Med DAC501 tar han med sig denna studioexpertis till highend-segmentet, nu med inbyggd streaming och avancerade DSP-funktioner.

Mitt senaste möte med en Weiss-produkt var 2012, då jag fick äran att testa DAC202. PC-anslutningen gjordes med FireWire, som faktiskt var en bättre standard för ljudöverföring än USB eftersom den speciella metoden att överföra data garanterade att ljudsignalerna får en alldeles egen ”motorväg”. Till skillnad från USB, där alla enheter måste dela samma ”väg”, vilket kan leda till förseningar och störningar i ljudsignalen. Med FireWire flyter ljudet ofta jämnare, med mindre jitter, även när datorn gör flera andra saker samtidigt.

DAC202 imponerade med sin neutrala och exakta återgivning, och 192 kHz som högsta samplingsfrekvens räcker faktiskt – även i dag. Men man förväntar sig ändå mer, och en modern DAC ska dessutom kunna strömma musik via nätverk. Antingen med Roon Ready, AirPlay eller något annat.

DAC501 – en naturlig evolution

Det är här DAC501 kommer in i bilden. Den stöder inte bara samplingshastigheter upp till 384 kHz, den är också Roon Ready och stöder universal UPnP. Det senare är ett protokoll med öppen källkod som alla mobiltelefoner och datorer kan använda, men som kan vara lite krångligt och det gäller att hitta rätt appar för jobbet. Roon Ready är mycket elegantare, men kräver å andra sidan ett Roon-abonnemang. Med ett sådant kan man spela upp sina egna musikfiler, men även streama direkt från ett Tidal- eller Qobuz-abonnemang. Vi väntar fortfarande på stöd för fler tjänster – fast jag har för länge sedan slutat hålla andan.

Den ovan nämnda FireWire-anslutningen har nu ersatts med asynkron USB. Vilket trots allt är mycket mer praktiskt, eftersom det är plug-and-play oavsett vilken PC eller Mac du har. Ljudmässigt finns det också många utmärkta USB-DACar. Andra aspekter med DAC-konstruktionen är ofta viktigare för ljudkvaliteten än överföringsstandarden, så jag är mer optimistisk än skeptisk till att FireWire har ersatts av USB i DAC501.

Byggkvalitet och anslutningar

DAC501 är inrymd i ett kompakt halvbrett chassi som har en rejäl vikt. Frontplattan är av 10 mm aluminium och har en färgad pekskärm och exakt volymkontroll som även fungerar som menyväljare. Displayen hade kunnat vara mer högupplöst, men är tillräckligt funktionell.

Baksidan har alla anslutningar en modern DAC behöver: Balanserade XLR- och obalanserade RCA-utgångar, digitalingångar av typerna AES/EBU (XLR), koaxial och optisk, samt USB och Ethernet. På framsidan hittar vi även ett 6,3-millimeters hörlursuttag.

Vad vi däremot inte hittar är ett 4-poligt XLR-hörlursuttag. Vill du ha det så får du gå över till DAC502, som i övrigt är identisk, men monterad i ett skal med full rackbredd.

DACen kan fjärrstyras via ett separat webbgränssnitt med omfattande justeringsmöjligheter. Där kan du bland annat ställa in separata EQ-kurvor för linjeutgången och hörlursuttaget. Gränssnittet skulle dock kunna vara mer intuitivt.

Konstruktion och funktioner

Det kan tyckas kontraintuitivt, men i DAC501 omvandlas alla inkommande signaler till 195 kHz innan de matas till de två ESS Sabre DAC-kretsarna – en frekvens som Weiss anser ger optimal signalkvalitet och minimalt med jitter. En precisionsklocka styr timingen och separata strömförsörjningar för de digitala och analoga sektionerna vittnar om genomtänkt konstruktion.

I stället för valbara digitala filter har Weiss låst sig till en enda optimerad signalväg. Det visar på förtroende från en tillverkare med lång digital erfarenhet. DSP-funktionerna fokuserar i stället på praktiska verktyg som rumskorrektion med parametrisk EQ och ett de-essing-filter hämtat från pro-branschen. Så länge dina högtalare eller hörlurar inte är extra vassa i toppen hade jag nog undvikit det senare.

Så låter Weiss

Thom Yorkes stämningsfulla sång i The Smiles Teleharmonic flödar ut ur de fantastiska Focal Scala Utopia Evo och svävar i ett tredimensionellt rum. Den svävande synten och den drömska gitarren får utrymme att breda ut sig, samtidigt som den balanserade förstärkarkombinationen behåller järnkollen. Det finns ett anmärkningsvärt lugn i presentationen och DACen kompletterar förförstärkaren Hegel P30A och monoförstärkarna H30A på ett eminent sätt. Speciellt med balanserade kablar, som ger en extra dos dynamik jämfört med obalanserade.

Adrianne Lenkers akustiska Sadness As A Gift presenteras med all sin organiska värme intakt. De kompakta Raidho X1.6-högtalarna närmar sig den här låten på ett mer organiskt och musikaliskt sätt än de stora Focal-högtalarna – ett bevis på att större inte alltid är bättre när det gäller akustisk musik. Och på att den här DACen är en multitalang.

För att verkligen testa dynamiken satte jag på Kim André Arnesens Tuvayhun, framförd av Nidarosdomens flickkör och Trondheimsolisterna. Det här är en av 2L:s fantastiska inspelningar som verkligen kan visa en anläggnings förmåga att hantera stora dynamiska kontraster. Från de djupaste orgeltonerna till de luftigaste sopranstämmorna kräver den här inspelningen full kontroll.

Och även om de ovan nämnda Focal-högtalarna för en halvmiljon (!) gör ett överlägset jobb så är det också något visst med DALI Rubikore 8, som får fram kvaliteterna på ett övertygande sätt. Till mindre än en femtedel av priset och en tredjedel av vikten uppvisar danskarna en imponerande förmåga att hantera kontrasterna. DAC501 lyckas få fram klarheten och lugnet även i de mest komplexa passager. Rumsklangen från kyrkan breder ut sig i lyssningsrummet på ett sätt som får mig att glömma högtalarna.

Som förförstärkare

DAC501 har digital volymkontroll, vilket innebär att man sänker bit-upplösningen genom att sänka volymen. Därför kommer signalvägen i Roon inte längre att visas som ”bit perfect” om volymen inte är på 100 procent. Värt att tänka på om du ska använda DAC501 som sin egen förförstärkare.

Även om jag skulle vilja hävda att ljudet är bättre med volymen på 100 procent och signalen skickad genom Hegel P30A-förförstärkaren, så gör DACen ett utmärkt jobb utan förförstärkare också. Här finns alltså pengar att spara om du inte känner att du behöver en separat förförstärkare.

Konkurrenter

I den här prisklassen stöter DAC501 på hård konkurrens. dCS Lina Network DAC 2.0 och Naim NSS 333 har bättre streamingmöjligheter med inbyggda tjänster. dCS har större skala och upplösning, men kostar betydligt mer, medan Naim är mer rytmisk och energisk. Mola Mola Tambaqui matchar Weiss på streamingfronten, men har större rymd och dynamik, plus ett balanserat hörlursuttag.

Sammantaget handlar det mest om personlig smak i den här klassen, och Weiss DAC501 är på nästan alla sätt en fantastisk DAC som försvinner rent ljudmässigt i vilken anläggning som helst. Det betyder att den bör fungera felfritt oberoende av vilken typ av system den sätts in i.

Slutsats

Weiss DAC501 är en imponerande DAC som tar studiokvalitet in i highend-världen. Den precisa och neutrala ljudkaraktären får fram det bästa i en ljudanläggning, med ett distinkt lugn som gör det lätt att följa musiken även i komplexa partier.

Streamingfunktionaliteten stöder Roon Ready och UPnP och med avancerad DSP som rumskorrektion får man ett verktyg som fintrimmar ljudet. Webbgränssnittet hade kunnat vara mer intuitivt, men det är en bagatell när ljudkvaliteten är så övertygande.

Med en prislapp på över hundratusen kronor är detta något som bara är aktuellt för ett fåtal, men de som har råd får också en DAC i den absoluta toppklassen.