Av erfarenhet vet vi att plasma är en teknik som passar utmärkt i en budget-TV. Plasmapaneler brukar ha bra färgåtergivning, kontrast och svärta, och behöver oftast inte någon kraftfull (och kostsam) bildprocessor för att se bra ut. LCD- och LED-skärmar behöver däremot ofta lite mer hjälp av bildbehandlingen för att ge en bra bild. Designen är simpel och Panasonics stativ går inte att vrida på.

Användning och funktioner
Detta är en budgetmodell i ordets rätta bemärkelse. TX-P42C3 är plundrad på extrafinesser och dessutom tämligen spartanskt utrustad när det gäller anslutningar. Det är ett plus att skärmen har SD-kortläsare för bildvisning, men bara 2 HDMI-ingångar är i minsta laget även i den här prisklassen. Panasonic-skärmen har däremot inbyggd TV-mottagare (som klarar MPEG4), så du kan spara en av ingångarna som TV-boxen annars hade behövt.

Användarvänligheten är god tack vare en fjärrkontroll som har stora och tydliga knappar, samt ett simpelt men effektivt menysystem. Panasonic har samma fjärrkontroll som till sina dyra TV-apparater, och den ligger fint i handen.

Bildkvalitet
Panasonic-skärmen är ett tveeggat svärd. Vid första anblicken ser den inte lika imponerande ut som de ljusstarka LED-skärmarna, och i fullt dagsljus är bilden lite grå och fattig på kontraster. TX-P42C3 har ett väldigt blankt frontglas som orsakar ganska så irriterande spegeleffekter. Detta är definitivt inte en TV vi skulle välja om vi hade gott om fönster i vardagsrummet och tittade mycket på TV på dagarna.

I mörkare omgivningar är bilden mycket bättre. Plasmapanelens fördel – fylliga och naturliga färger – framträder bättre. TX-P42C3 ser faktiskt lysande ut med de flesta TV-program, men passar särskilt bra till film och TV-serier med många mörka scener. Fabriksinställningarna är bra, fast det så kallade ekonomiläget kan man lika gärna stänga av med en gång eftersom det sänker ljusstyrkan alltför mycket.

Panasonics dyrare skärmar har ett så kallat THX-läge som innebär optimala inställningar för film. I C3-modellen finns i stället något som Panasonic kallar ”äkta biovisning” (antagligen för att slippa betala licenspengar till THX), som i själva verket ligger ganska nära det optimala. Perfekt för filmälskare som vill kunna se filmen precis så som regissören tänkte sig den.

Att den här skärmen har något lägre upplösning än testets LED/LCD-rivaler känns inte som en stor förlust, och på ett normalt avstånd av 3 meter är det svårt att se någon skillnad i skärpan och detaljerna. De som sitter tätt intill skärmen kan se tendenser till rutmönster, och de finkorniga detaljerna suddas ut. Detta är dock något som främst spelentusiaster behöver tänka på.

Ljudkvalitet
Panasonic-skärmen har ett helt godkänt ljud. Röster framträder klart och tydligt, men när det händer mycket på en gång, som i intensiva filmer eller musikprogram, får ljudet en smula ihålig och diffus karaktär. Men sammantaget låter det helt okej med tanke på prisklassen.

Slutsats
TX-P42C3 är en budget-TV utan krimskrams, och bildkvaliteten har också sina styrkor och svagheter. Till TV-program på dagtid finns det helt klart bättre skärmar där ute, men till film och annan underhållning på kvällstid är Panasonic i sitt esse. I rätt omgivningar ger TX-P42C3 fina filmupplevelser, och till ett skrattretande lågt pris.

Också i detta test: