Sonys 2010-modell har heltäckande frontglas och kan levereras med ett speciellt stativ som går att luta bakåt, vilket gör att den passar fint på alla låga bord och bänkar som är så moderna nu för tiden. Rent designmässigt ger den ifrån sig B&O-vibbar, fast byggkvaliteten är inte lika hög: när volymen är hög skramlar det lite om bakstycket, vilket inte är så imponerande.
 
Användning
Sony har fällt in kontakterna på baksidan, så att de inte sticker ut nämnvärt. Fast å andra sidan blir de svårare att komma åt vid väggmontering. Fjärrkontrollen är lite kul, den kan läggas uppochned på bordet utan att knapparna trycks in – Sony har till och med satt en extra av/på-knapp på baksidan för att ge den ett minimalistiskt drag. Den är fortfarande en liten ”tegelsten” som känns onödigt stor och en smula opraktisk. En del av knapparna som man inte använder så ofta hade gott kunnat sitta dolda bakom en lucka.
 
Bildkvalitet
Först intrycket är att KDL-46NX700 har briljanta färger och en skarp bild med fin intensitet, samt en relativt jämn färgbalans. Ganska så bra direkt ur kartongen, med andra ord. Men inte heller Sony-TV:n är helt befriad från hackningar när kameran rör sig fort, och det märks också att bilden har vissa eftersläpningar i hastiga rörelser i standardläget.
TV:n har dock helt klart fler styrkor än svagheter. Svärtan är mycket bra, betydligt bättre än Grundigs och Sharps, om än inte lika beckmörk som LG:s. Sonys fördel är att skärmens yta inte är lika spegelblank och alltså reflekterar mindre än de övriga i ljusa rum. Efter en liten reducering av mättnaden är färgåtergivningen snudd på felfri. Rörelsekompenseringen arbetar också mycket exakt, utan flimmer eller andra problem.
Skärmens kontrastomfång är bra, det syns massor av detaljer i svart och det finns mer än tillräckligt med ljusstyrka för ljusare scener. Sony har inte heller några synliga problem med ljusläckage från panelen, vilket vi sett från Grundig och delvis från Sharp.
 
Ljudkvalitet
TV-ljudet är relativt klart och fint. Basen är inte så slagkraftig men diskanten är väldigt klar och öppen och mellanregistret får fram röster bra. Ljudet förvrängs visserligen på hög volym, men man kan spela betydligt högre än med testets övriga TV-apparater. Ett minus i kanten för att bakpanelen skramlar en del på hög volym. Men sammantaget har Sony testets bästa ljud.

Också i detta test: