Att ”slå sina kloka huvuden ihop” är en är en populär strategi i ljud- och bildbranschen. När en tillverkare lanserar en ny produkt kan du nästan räkna med att den ”ljud från tillverkare X” eller ”design från tillverkare Z” finns med i beskrivningen. Det kan handla om allt från ren licensiering till mer djupgående samarbeten. Sådana partnerskap kan givetvis vara lönsamma, men samtidigt kan man undra om inte det till slut bidrar till att urvattna varumärket.
Hos Sony gillar de däremot att göra saker och ting på Sony-sätt. Den japanska tillverkaren värnar om sina patent. Och även om de måste låna teknik från andra så sker merparten av produktutvecklingen in-house hos dem själva. De nya highend-skärmarna i Master Series är ett bra exempel, där har Sony satt igång hela sin kollektiva expertis för att få fram den allra grymmaste bild- och ljudkvaliteten.
Sony Bravia KD-65AF9:
Design och byggkvalitet
Den nya toppmodellen KD-65AF9 är efterföljaren till KD-65A1, som vi utsåg till Årets bästa highend-TV 2017. Nykomlingen i Bravia-familjen har samma estetiska framtoning som sin föregångare: minimalistisk och ytterst elegant. Här finns ingen skymt av sockel, Sony-logga eller högtalare. AF9 har en lätt tillbakalutad hållning, vilket gör den till en perfekt skärm för låga TV-bänkar och hyllor.
Du kan naturligtvis hänga upp Sony-skärmen på väggen, men då sticker den ut lite mer än andra OLED-skärmar – drygt 9 centimeter. Ryggstödet är nämligen fastmonterat, och ganska så massivt eftersom det förutom att hålla TV:n på rätt köl även innehåller alla anslutningar. Sony har å andra sidan gjort det möjligt att dölja kablarna och baksidan är täckt av tygklädda paneler som är riktigt läckra i våra ögon. Det här är en TV man kan vara stolt över att ha stående i vardagsrummet.
Användning och finesser
Den nya toppmodellen är den första som kör Googles uppdaterade Android 8.0 Oreo-operativsystem. Vi ska inte gå in i detalj på allt som är nytt i det, men vårt övergripande intryck är att 8.0-versionen har blivit mycket mer överskådlig och smidig att använda. Den nya startskärmen visar oss enkelt vad vi kan titta på. Innehåll från appar, anslutna enheter och direktsänd TV listas i tur och ordning, och man kan skräddarsy startskärmen efter personliga preferenser.
Ett annat stort framsteg är multitasking: Nu kan vi hoppa mellan olika sorters innehåll (till exempel YouTube och Netflix) och fortsätta där vi slutade. Halleluja! Sony-skärmen har också inbyggt Chromecast, så att du enkelt kan strömma innehåll från mobilen till TV-skärmen, och till och med fjärrstyra TV:n med mobilen. Full integration med Google Assistant blir också möjligt på sikt.
Med en spelkonsol som PlayStation i sortimentet skulle det bara fattas att AF9 är bra på spel. TV:n har ett särskilt spelläge med lägst fördröjning (input lag) på cirka 27 millisekunder.
KD-65AF9 stöder både HDR10- och Dolby Vision HDR-formatet, i samtliga HDMI-ingångar och från viktiga appar som Netflix. Sony är alltså (äntligen) på samma nivå som LG:s egna OLED-skärmar när det gäller formatstöd, så du slipper vänta på firmware-uppdateringar.
Med tanke på de senaste uppgraderingarna är det däremot en liten besvikelse att Sony håller fast vid samma trista fjärrkontroll som de har använt i generationer. Den är IR-baserad och kräver att man pekar den rakt mot TV:n. Ergonomin är inte den bästa och knapparna har inte riktigt den taktila känslan vi skulle vilja ha.
Bildkvalitet
KD-65AF9 har Sonys bästa bildprocessor hittills, X1 Ultimate, med upp till dubbelt så snabb realtidsbehandling som dagens X1! Den hanterar alla bildparametrar (färger, kontrast, skärpa, rörelse med mera), och analyserar och förbättrar bilden enligt alla konstens regler. Frågan är om Sony har lyckats höja ribban över konkurrenterna?
Jodå, Sony-skärmen har alla goda egenskaper vi förknippar med OLED – som becksvart svärta, perfekt betraktningsvinkel och snygg kontrast. Men vi tappade inte hakan av de första intrycken och vi har en liten känsla av att vi ”sett mycket sådant här förut”. Det avslöjar bara hur kräsna vi har blivit på sistone!
Å ena sidan levererar Sonys bästa OLED en bildkvalitet som vi knappast vågade drömma om för 1-2 år sedan. Å andra sidan är det uppenbart att prestanda ligger väldigt nära konkurrenter som LG:s C8– och E8-modeller, för att inte tala om Philips OLED803. Man måste verkligen plocka fram förstoringsglaset för att urskilja bildens styrkor och svagheter.
Med favoritfilmen Blade Runner 2049 i BD-spelaren går det att se att Sony har valt en lite mer sansad bildestetik än LG och Philips har i sina OLED-skärmar. Skärpan är mindre aggressiv än hos LG, som har en tendens att framhäva konturerna i Harrison Fords ansikte lite väl mycket. Färgerna på de förfallna ruinerna är också mer naturliga och nyanserade, med mjukare graderingar än vad Philips OLED803 lyckas få fram. Men skillnaderna handlar mer om personlig smak än skillnader som är som ”natt och dag”.
Vi var nyfikna på om Sony skulle kunna hänga med Panasonic TX-65FZ950, som är vår referens när det gäller färgåtergivning. Och KD-65AF9 kommer mycket nära, men lyckas inte överträffa rivalen. Panasonic-skärmen ligger ett snäpp över, både rent visuellt och vad som är mätbart, när det gäller kombinationen av färger, kontrast och detaljer i mörka motiv. Det enda området vi kan se att Sony har en viss fördel på är när det gäller rörelser, som är ännu jämnare och mjukare än hos Panasonic – fast inte mycket.
Sony KD-65AF9 kan skryta med ett ”Netflix Calibrated Mode”, ett särskilt bildläge som är skräddarsytt för att Netflix-filmer och -serier som ska se ut precis så som regissören tänkte sig. I praktiken upptäckte dock vi att det här läget inte har särskilt mycket att erbjuda, i de flesta fall föredrog vi det vanliga Film-läget.
Sammanfattningsvis är bildkvaliteten mycket hög, men den gör inte på egen hand att Sony-flaggskeppet utmärker sig bland konkurrenterna.
Ljudkvalitet
Svårigheterna med att få dugligt ljud från tunna OLED-bildskärmar är stort huvudbry för tillverkarna. Men Sony har kommit fram till en lösning som vi tycker är helt genial: de använder själva skärmen som högtalare, eller ”Acoustic Surface” som det också kallas.
I stället för traditionella högtalare används små ”vibratorer” som får OLED-panelen att svänga i takt med ljudsignalen. Och där A1-modellen har två vibratorer för att återge stereoljud introducerar AF9 en tredje vibrator som centerkanal. På baksidan har den två extra ”woofers” som tar hand om basåtergivningen.
Ljudkvaliteten är utan tvekan väldigt bra. Röståtergivningen är stark och klar och eftersom ljudet uppfattas som om det kommer direkt ut ur bilden så får man en exakt koppling mellan det man ser och det man hör. Genom att fördela ljudet till vänster, i mitten och till höger har Sony också åstadkommit lägre förvrängning än vad man brukar uppleva med TV-högtalare. TV:n har också rikligt med fyllighet i basen och kan ge en fullgod ljudupplevelse utan att man behöver någon separat soundbar-högtalare.
Slutsats
Sony tycks ha tagit till alla knep de kan för att KD-65AF9 ska visa OLED-konkurrenterna var skåpet ska stå. Med en helt ny Android-plattform, brett formatstöd, grym bildbehandling och en säregen högtalarkonstruktion är detta helt klart en TV som kommer att tilltala många kräsna bildfantaster. Det finns visserligen konkurrenter som ger mycket av bildkvaliteten till ett lägre pris. Men om du letar efter den grymmaste bild- och ljudkvaliteten, snyggt förpackad i läcker inpackning, så är Sony KD-65AF9 ett av de bästa köpen du kan göra.
