Samsung S90C är efterföljaren till S95B – Samsungs första QD-OLED-TV. Den imponerade på många förra året med sin lysande färgåtergivning. Årets modell har många likheter med föregångaren.

Samsung S90C vs. LG OLED C3: Design

Inget fel på utseendet: Båda dessa OLED-skärmar är supertunna. Både Samsung och LG har ett snyggt yttre och står på en centrerad fot som tar lite bordsutrymme.

I våra ögon är det dock Samsung som sticker ut med ett hårfint slankare och mer strömlinjeformat utseende. S90C är faktiskt ännu tunnare än LG C3 mätt på själva OLED-panelen. Den står på en centrerad fot som är mycket lätt att montera, eftersom den snäpper på plats helt utan skruvar.

Samsung S90C vs LG OLED C3: Användarvänlighet och finesser

Båda de sydkoreanska TV-tillverkarna är bland de bästa i klassen när det gäller funktioner, och både S90C och OLED C3 är mycket välutrustade i detta avseende. Ändå finns det tydliga skillnader i användarupplevelsen, och allt börjar med fjärrkontrollen.

Samsung S90C levereras med en pytteliten fjärrkontroll som vi känner igen från de andra modellerna. Den är dessutom uppladdningsbar via solceller och USB-C, medan den skrymmande LG-fjärren använder utbytbara batterier.

S90C använder Tizen, Samsungs eget användargränssnitt, som erbjuder ett snabbt menysystem med ett brett utbud av appar. Det finns en uppsjö av strömningstjänster att vältra sig i, inklusive Samsung TV+ som erbjuder en mängd gratis TV-kanaler.

Båda TV-apparaterna kan också fungera som en ”hub” till det smarta hemmet, där en separat hemskärm ger en översikt över anslutna enheter i hemmet.

Så vilket användargränssnitt är bäst? Här kommer åsikterna förmodligen att vara delade, men vi tyckte i allmänhet att Samsungs Tizen var lite mer ”snappy”, med effektiva menyer och ett lite snabbare svar på fjärrkontrolltrycken. LG:s WebOS är inte slött det heller, men ibland tar det flera tryck för att komma dit man vill.

Anslutningsmöjligheter

Samsung och LG är ungefär lika duktiga när det gäller spelfinesser och anslutningsmöjligheter. S90C stöder HDMI 2.1-standarden med 48 Gbps bandbredd på alla fyra ingångar. Det betyder att du har gott om anslutningsmöjligheter för både spelkonsoler och andra avancerade tillbehör – inklusive en eARC (ljudretur) till den externa soundbar-högtalaren.

Både Samsung- och LG-skärmen har ett bildläge för spel, inklusive en egen ”Game bar” med särskilda inställningar. Det finns också stöd för VRR (Nvidia G-Sync och AMD Freesync). Medan LG stöder skärmfrekvenser upp till 4K/120Hz, går Samsung hela vägen upp till 4K/144Hz, något som kommer tilltala PC-spelare.

Samsung klockar in med en input lag på endast 10 ms – bland de snabbaste vi har mätt.

När det gäller formatstöd är Samsung inte helt i nivå med LG. S90C stöder inte Dolby Vision varken för filmer eller spel och måste därför nöja sig med aktiv bildbehandling (så kallad tone-mappning) för att säkerställa optimal kontrast.

Även om vi vet att bra bildbehandling delvis kan kompensera för detta, skulle vi gärna se Samsung öppna upp för Dolby Vision också! Lyssnar ni, Samsung?

Bildkvalitet

När vi jämför Samsung S90C med LG OLED C3 finns det klart fler likheter än skillnader. Även om tekniken i panelerna är något annorlunda har båda skärmarna de typiska egenskaperna som vi associerar med OLED i allmänhet.

För det första är svartnivån becksvart! Det gör att mörka scener och bakgrunder blir riktigt kolsvarta hela tiden, utan de typiska ojämnheterna vi är vana vid från bakbelysta LCD-skärmar.

Denna mörka ”kuliss” gör i sin tur att allt som står ut från mörkret automatiskt får en mycket bra kontrast. Bara detta räcker för att ge bildupplevelsen ett riktigt lyft, och om du till exempel kommer från en äldre LCD-TV kommer du definitivt att tappa hakan!

Ljusstyrka

Samsungs QD-OLED-skärm har dock en synlig fördel när det gäller ljusstyrka. Den generella ljusstyrkan är något högre och dessutom tenderar de ljusaste HDR-effekterna att ”stå ut” lite mer. Detta bekräftas också av de mätningar vi gjort.

Samsung S90C levererar drygt 1000 nits i ett 10% testfönster, medan LG-skärmen stannar vid cirka 800 nits. Samsung får också mätbart högre kontrastförhållanden som ett resultat.

Ljusmätningarna i vitt berättar dock bara halva historien. Samsung S90C lyckas också reproducera primärfärgerna rött, grönt och blått med imponerande intensitet, vilket klart överträffar LG. De framstår som klara, rena och starka över ett brett spektrum av färgnyanser, vilket resulterar i en imponerande färgvolym.

Samtidigt är färgerna välbalanserade, utan överdriven mättnad. Detta är särskilt tydligt när vi tittar på färgglada serier som Formel 1: Drive to Survive, eller golfdokumentären Full Swing, till exempel. För att uttrycka det på ett annat sätt: Ferraris ser lite rödare ut och gräset lite grönare på Samsung-skärmen, utan att det känns överdrivet på något sätt – snarare mer verkligt.

Bredare betraktningsvinkel

De två OLED-skärmarna har också tydliga skillnader när det gäller betraktningsvinkel. Även om LG-skärmen har utmärkt kontrast, får den något förvrängd färgbalans när den ses från sidan.

Det är inte nödvändigtvis något man lägger märke till isolerat, men det är ändå uppenbart när man ser de två skärmarna bredvid varandra och det märks särskilt på bland annat hudtoner.

Samsung S90C lyckas nämligen bibehålla samma goda färgåtergivning, oavsett vinkel, och det syns bra på till exempel hudtoner. I praktiken innebär det att man kan sitta långt ut på sidan, till exempel vid matbordet och ändå uppleva exakt samma bild som när man sitter i soffan direkt framför tv:n.

Speciell pixelstruktur

Det finns dock en sak att vara medveten om, relaterad till hur QD-OLED-panelen ritar upp bilden. De så kallade subpixlarna av röda, gröna och blå färger staplas ovanpå varandra i triangelform. Denna struktur kan skapa några synliga ”linjer” av rött och grönt.

Vissa TV-tittare kan vara mer känsliga för detta än andra, och effekten är mest synlig från nära håll (1,5 meter). På mer normala sittavstånd smälter pixlarna samman till en sömlös bild.

Ljudkvalitet

Samsung S90C utmärker sig med ett relativt tydligt och bra ljud. Högtalarna monterade i underkant har en relativt tunn och ljus klang, men lyckas få fram rösterna bra. Det finns också en hygglig fyllighet i basen som bidrar till ett OK intryck av rytmer och ljudeffekter. Vi ramlade inte omkull av ljudtrycket, men för att vara inbyggt TV-ljud är det helt okej.

LG har dock lyckats få lite fylligare ljud ur sin TV. C3-modellen har betydligt fylligare bas och kan spela högre än Samsung-konkurrenten. När vi spelar Taylor Swifts ”Reputation” från Netflix på hög volym kan man höra att det fyller rummet bättre än Samsung.

Med andra ord är ljudintrycket klart till LG C3:s fördel. Hur som helst kommer de flesta troligen så småningom att vilja uppgradera med en separat soundbar. Båda TV-apparaterna stöder Dolby Atmos via HDMI eARC-kontakten.

Slutsats

Med årets nykomling S90C har Samsung på allvar gått med i OLED-kapplöpningen och producerat en värdig utmanare till LG: s populära C3-serie. Även om LG har bredare formatstöd och lite bättre ljudkvalitet enligt våra öron, har Samsung en klar fördel när det gäller bildkvalitet.

Båda OLED-skärmarna levererar en mycket nyanserad färgåtergivning och imponerande kontrast, som verkligen lockar fram detaljerna i välproducerade filmer och serier. Ingen av dem är något dåligt val.

Ändå råder det ingen tvekan om att Samsung lyckas pressa ut det lilla extra med sin extra omfattande färgåtergivning. Det är tillräckligt för att Samsung S90C ska smita förbi LG C3 i innerkurvan i denna duell.

Också i detta test: