Videorecension: Philips 65OLED984

I en värld där ”alla TV-apparater är likadana” har Philips lyckats skilja sig från mängden med Ambilight, som är ett RGB-ljus som projiceras mot bakväggen och ändrar färg efter vad som visas på TV-skärmen. I praktiken gör det att bilden känns lite större än den faktiskt är, plus att TV-bilden i ett mörkt rum inte har lika påfrestande stark kontrast för ögonen. Vilket man inte minst märker när man tittar på ljusstarkt HDR-innehåll.

Gråbeins Gadget Guide: Test av Philips 65OLED984

Vi blev imponerade av den billigaste 2019-modellen OLED804, som vi testade i 65-tums storlek. Toppmodellen OLED984 som vi testar den här gången kom också 2019, och bildkvaliteten är identisk med dess mer överkomliga syskon. Men priset är nästan dubbelt så högt: 50 000 kronor. Så vad får du för de extra 20 000?

Två saker: För det första har OLED984 fyrsidig Ambilight, alltså har den RGB-ljus även längs TV:ns nederkant, medan lillebror bara har det på tre sidor. Men ännu mer väsentligt är ljudet. 984 har nämligen en inbyggd soundbar från Bowers & Wilkins och försöker åstadkomma ”världens bästa TV-ljud”.

Passiv högtalare

Fast Bowers & Wilkins anser inte själva att det är en soundbar utan en högtalare. En soundbar har nämligen inbyggd förstärkare och digitalprocessor som stjäl värdefull kabinettvolym. I vårt fall sitter allt sådant innanmäte själva TV:n, så att hela kabinettet används till akustik. Det förbättrar basresponsen betydligt, om vi ska lita på B&W.

I mina ögon är det dock fortfarande en soundbar. Den är uppdelad i tre kammare, för höger-, center- och vänsterkanalen. Genom att isolera dem förhindras mycket av deras inbördes påverkan och färgning, med ett renare och bättre separerat ljud som resultat. Varje delkabinett har en reflexport som är golfbollmönstrad för att ge bättre luftflöde och därmed mindre turbulens. Det yttre kabinettet är förstärkt med glasfiber för att minska resonanser.

Varje delkabinett har sitt eget fullregisterelement som hämtats direkt från B&W:s M1-satellithögtalare. Det är en kostsam historia och bidrar till den stora prislappen. Höger och vänster diskantelement är placerade ända ut mot kanten av högtalaren för att ge en så bred ljudbild som möjligt. Centerkanalens diskant sitter i en separat kammare på ovansidan av kabinetet, allt för att ge så rena övertoner som möjligt i dialogen.

 

Subwoofer-utgång

Om du inte skulle vara nöjd med basen från soundbar-högtalaren så finns det en subwoofer-utgång för anslutning av en extern baslåda – så får du extra mycket tryck och mullrande bas.

Snygg design

Efter att ha installerat TV:n på det medföljande golvstativet (väggstativ ingår också), måste jag medge att det här verkligen är en läcker sak. TV:n kommer upp i perfekt ögonhöjd från soffan, och det minimalistiska utseendet får den att se mindre prålig ut än de flesta andra 65-tummare. Trots att högtalaren på undersidan drar blickarna till sig.

Själva monteringen är inte heller svår, följ bara den relativt enkla bruksanvisningen. Och kom ihåg att vara två, eftersom en 65-tums TV annars är besvärlig att hantera.

Första installation

Första gången man sätter på TV:n väljer man språk, svenska finns som alternativ. Eftersom operativsystemet är Android ska man logga in med sitt Google-konto för att få ut det mesta. Då kan enkla funktioner röststyras via en Google Nest-högtalare, och eftersom TV:n har en inbyggt Chromecast kan man enkelt spela sina favorit-appar direkt från mobilen. Oavsett om det är video eller musik.

Gränssnittet är intuitivt och användarvänligt. Att fjärrkontrollen har ett QWERTY-tangentbord på undersidan eliminerar frustration när man anger lösenord och annat, fast själva fjärrkontrollen hade gärna fått vara lite plattare. Och varför har den inte bakgrundsbelysning?

En sak: När man sätter på TV:n för första gången får man frågan om den är väggmonterad eller står på en bänk, så att den kan justera ljudet därefter. Jag måste erkänna att jag inte hörde någon skillnad, inte heller med pink noise, som i vanliga fall avslöjar även små skillnader.

Frekventa menybesök

Vad som är lite märkligt på en TV där ljudet står i fokus är att man inte har några ljudalternativ direkt på fjärrkontrollen. Ska man ändra ljudläget från Original till Film eller Musik så måste man först trycka på inställningar, sedan välja vanliga inställningar, sedan ljudstil, innan man till sist kan ändra läge. Krångligt.

Samma sak gäller för bilden, fast då väljer man bildstil i stället för ljudstil.

 

Gnistrande bild

Jag ska inte gå in så mycket på bildkvaliteten, den kan du läsa om i Auduns test av 65OLED804, som har identisk bild. Slutsatsen var då att Vivid-läget, som Philips själv rekommenderar, ger för överdrivna färger och kontrast, med en mycket stark ”lodness”-faktor. Filmläget fungerar bättre, själv föredrar jag ISF Dag när det är ljust i rummet och ISF Natt när det är mörkt. Om det inte är Dolby Vision-innehåll, då växlar jag mellan Dolby Vision ljust och mörkt beroende på omgivningen.

Philips TV har verkligen en gnistrande bra bild, och Ambilight-effekten kan jag lätt falla för. Om det är prydligt i vardagsrummet. För när Amibligt är på och lamporna är släckta så lyser all röra upp samtidigt som bilden. Så se upp.

Drömljud

Det är ljudet som får TV:n att sticka ut. Och här måste jag säga att Philips och B&W har träffat mitt i prick. Med Film-ljudläget urskiljs dialogen imponerande väl från resten av ljudbilden. Rösterna är tydliga i andra världskrigsdramat Fury från 2014, där Brad Pitt spelar en badass-roll som Sergeant Don Collier.

Förutom att återge tydliga röster målar högtalaren upp en imponerande stor ljudbild. Särskilt den som sitter i mitten av soffan får en bra känsla av äkta surroundljud, tack vare den breda separationen av diskantelementen och fiffig manipulation av ljudens fas.

Ljudbilden är luftig och upplöst och det finns fina möjligheter att vrida upp volymen. Det här låter mycket bättre än jag hade förväntat mig, den inbyggda soundbar-högtalaren har faktiskt en del fördelar mot med B&W:s egen soundbar Formation Bar. Den senare kan visserligen drivas ännu hårdare innan det börjar skorra i basen, och den allmänna dynamiken är också lite bättre i Formation. Men Philips TV har en luftigare diskant och en större och mer inbjudande ljudbild. I de flesta fall skulle jag faktiskt hellre velat ha det här ljudet.

Tjusig musik

Även när man spelar musik hörs kvaliteterna. Det blir lite rörigt med filmläget, här föredrar jag faktiskt hellre Original, som inte har någon signalbehandling. Då blir rösterna lite mer ”instängda”, men å andra sidan är rytmerna bättre. Basrytmerna i popmusik får mer fart och tryck och instrumenten får bättre timing. Även med akustisk musik.

Extern subwoofer

Högtalaren kan gå lite i stå om man vrider upp volymen för högt. Actionfilmer kan verka lite tama om man är van vid ljudet från ett riktigt bra hemmabiosystem.

Då är subwoofer-utgången praktiskt. En subwoofer som Sunfire HRS-8 lägger till äkta djupbas och mycket mer kraft till filmljudet. Men soundbar-högtalaren spelar fortfarande hela frekvensregistret, så den kommer fortfarande att skorra om man spelar för högt. Men det tillför absolut tyngd och kraft till ljudet. I ett vanligt TV-rum tycker jag kanske inte riktigt att det behövs, då briljerar TV:n fint på egen hand.

 

Slutsats

Philips OLED984 bjuder på en gnistrande bild, beroendeframkallande Ambilight och ett härligt ljud. Frågan man måste ställa sig är om den här toppmodellen är värd de 20 000 kronorna extra som den kostar än den billigaste OLED804, med tanke på att bildkvaliteten är likadan. Svaret är tudelat.

Enbart ljudkvaliteten är inte värd 20 000 kronor. Ur den synvinkeln är det bara att satsa på 804-modellen direkt. Men ljudet är minst lika bra som vad man får från en separat soundbar för 10 000–13 000 kronor.

Tillhör du däremot de som höjer på ögonbrynen och inte har några problem att plocka fram kreditkortet när du ser en läcker taklampa för 10 000 kronor, så tycker jag att OLED984 gör minst lika mycket för inredningen som en snygg lampa. Och då får du allt det här roliga på köpet. Så ur den synvinkeln är det kanske inte så svårt att välja ändå.