test: Philips 65OLED903

Spensliga OLED-skärmar med fett ljud är en sällsynt kombination. Det finns ett par hederliga undantag, men de har också en prislapp som verkligen svider i plånboken. Därför är det vanligare att lägga till ett separat soundbar, gärna med subwoofer, surroundljud och hela faderullan. De externa lösningarna kan låta fenomenalt, men medför också ett par utmaningar. Det blir aldrig lika elegant och smidigt som en TV med ett helt integrerat ljud. Extra fjärrkontroller och sladdar kan också göra dämpa förtjusningen.

Philips vill slå ett slag för integrerat ljud med sin senaste toppmodell. För att få bukt med ljudsvårigheterna har de hyrt in självaste Bowers & Wilkins. Den engelska högtalartillverkaren har lång erfarenhet av att klämma ut bästa möjliga ljud ur alla storlekar och prisklasser. Om någon kan göra riktigt bra TV-ljud så bör det vara de!

65OLED903: Design

Nykomlingen är på pricken lik lillebror OLED803, med ett viktigt undantag. Rakt under skärmen sitter en kraftig, fastmonterad högtalare klädd i tyg, som går perfekt i ett med skärmens yta. Baksidan är slät och det enda som sticker ut är Ambilight-lysdioderna som lyser upp omgivningen i samma färger som skärmen. OLED-panelen är verkligen lövtunn ute vid kanterna, utan att TV:n känns bräcklig. OLED903 känns tyngre och mer solitt hopskruvad än LG:s B8- och C8-modeller.

Användning och finesser

Philips 65OLED903 levereras med två fjärrkontroller. Den stora dubbelsidiga med tangentbord på baksidan känns lite föråldrad, men tar oss snabbare till de avancerade inställningarna. Den modernare minifjärren känns däremot bra för daglig användning. Den är mycket mer ergonomiskt och låter oss navigera i menyer genom att glida tummen över en styrplatta.

Vårt testexemplar kom laddat med det nya operativsystemet Android 8.0 Oreo. Den nya Android-versionen har blivit snabbare och mer TV-vänlig. Både direktsända TV-kanaler och appar som YouTube och Netflix ligger lätt åtkomliga på startmenyn. Det är också smidigare att hoppa mellan olika typer av innehåll och fortsätta där man slutade titta.

Till skillnad från Sonys och LG:s OLED-bildskärmar stöder inte Philips HDR-formatet Dolby Vision. De har dock meddelat stöd för det öppna formatet HDR10+, som kommer att vara tillgängligt från utvalda UHD Blu-ray-titlar och Amazon Prime. Om även Netflix bestämmer sig för att stödja standarden så uppväger det för de många fördelarna med Dolby Vision (dynamiska metadata som ger större variation i kontrast).

Bildkvalitet

På bildfronten är Philips 65OLED903 precis likadan som sin lillebror OED803. Det handlar faktiskt om samma TV, fast med en annan ljudsektion i bagaget. Med en OLED-panel av senaste sort, driven av Philips grymmaste bildprocessor P5 Series 2, är den fullt kapabel att få ”ögonen att tåras”.

Philips kan slå sig för bröstet över att ha vunnit flera blindtester än andra OLED-konkurrenter. De var visserligen anordnade i samarbete med just Philips, men detta är ändå väl värt att notera eftersom de har valt en annan bildfilosofi än ”puritaner” som Sony och Panasonic. För Philips handlar det framför allt om att skapa en livlig och dynamisk bild, vilket majoriteten av TV-tittarna föredrar.

Philips-skärmen har en rad förprogrammerade bildlägen, där finns något för varje smak. Philips egen favorit heter ”Vivid” (Livlig), men de hade lika gärna kunnat kalla den för Turbo! Skärpan, färgmättnaden och kontrasten är uppskruvad till 11 på en skala från 1 till 10, med supermjuka rörelser ovanpå alltihop. Allt ser otroligt imponerande ut, nästan FÖR imponerande. En äldre film eller TV-serie kan plötsligt se ut som om den är inspelad i 4K med HDR! Nackdelen är att allt nyare innehåll ser lite översminkat och filtrerat ut.

Vivid-läget kommer garanterat att locka TV-tittare som uppskattar lite extra krydda, men i våra ögon känns det lite överdrivet. Philips-bildskärmens potenta bildprocessor har dock fler talanger: väljer man ett mer neutralt bildläge, som Film eller Personlig, och finjusterar det lite, så går det att få en sagolikt naturlig, färgkorrekt men ändå livlig bild.

OLED903 gör till exempel underverk med en bra inspelning som Springsteen on Broadway (Netflix, HDR). Efter en mindre bildmanipulering gick huvudpersonen från att se stel och översminkad ut till att likna en levande, rynkig musiker av kött och blod. Jämfört med LG OLED65C8, en annan utmärkt OLED-skärm, framhäver Philips ännu fler detaljer och ger ”The Boss” skarpare konturer. Hans rörelser är sumpermjuka också, medan LG uppvisar tendenser till ryckningar och hackningar.

Den färgsprakande live-konserten med Hans Zimmer (känd kompositör som ligger bakom filmmusiken till en lång rad Hollywood-blockbusters) passar perfekt för att visa vad Philips OLED duger till. Med stämningsfull belysning och effekter i konsertsalen, knivskarpa, oretuscherade närbilder av musikerna på scenen och – inte minst – en vacker ljudbild, får man verkligen allt på en gång. Här sätts alla förmågor på prov och Philips-skärmen lyckas förmedla dramatiken, inte minst tack vare det stämningsfulla Ambilight-ljuset: som vi nämnt tidigare är det ingen tvekan om att Ambilight fungerar extra bra i kombination med OLED. Det kan ge extra stämning åt en romantisk film eller extra adrenalin åt action, sport och spel.

Ljudkvalitet

Det är inte första gången en TV har en påklistrad logga från ett välrenommerat ljudmärke på fronten. Ofta ger det tvivelaktiga akustiska fördelar och kan mer handla om ett ”licensjobb” än genuin produktutveckling.

Philips samarbete med Bowers & Wilkins hamnar dock inte i den här kategorin. Ett särskilt team hos B&W har jobbat speciellt med utvecklingen av de inbyggda högtalarna. Med stränga krav på fysiska mått och elektronik har de koncentrerat sig på valet av högtalarelement och EQ. Och här är det använts element av mycket högre kvalitet än ”papphögtalarna” man brukar hitta i en TV!

Diskantdomen har till exempel ett membran av titan (ett material vi känner igen väl från B&W:s hifi-högtalare) och drivs av en högeffektiv neodym-magnet. Basdelen är också väl genomtänkt, där sitter en dedikerad aktiv subwoofer som arbetar ihop med två passiva element.

Det påkostade innanmätet ger tveklöst hörbara resultat. De framåtriktade högtalarna låter milsvida bättre de nedåtriktade högtalarna vi hittar i lillebror OLED803. Storebror har en imponerande stark och tydlig röståtergivning, som binder dialogen till handlingen på ett övertygande sätt. Oavsett om det är en halsbrytande actionfilm eller nyheter så är det lätt att höra vad som sägs. TV:n har också rikligt med dynamiska resurser och låter inte ansträngd ens när vi utmanar den med krävande musikspår: Hans Zimmers titelmelodi från Interstellar är upplöst, luftig och detaljerad. Här finns det utrymme för många element i ljudbilden utan att det grötar till sig.

Philips-bildskärmen håller inte jämna steg med överdådiga soundbar-högtalare som LG SK10Y eller Samsung HW-N960, som båda har draghjälp av en extern subwoofer. Det är inget basmonster vi pratar om, och den kan inte heller spela gränslöst högt. Däremot får man en fyllig och stram bas som inte förvrängs, och man kan vrida upp volymen till max utan att det skär i öronen.

Slutsats

Philips OLED803 var en av de mest underhållande TV-apparaterna i sin prisklass, och med storebror OLED903 har Philips fixat den största nackdelen: ljudet. Med hjälp av Bowers & Wilkins har de träffat mitt i prick, med ett fylligt och potent ljud som är något av det bästa vi har hört i den här prisklassen. Lägg till en superstark bildkvalitet och färgsprakande Ambilight-ljus som utvidgar stämningen till hela vardagsrummet, så har du en av de grymmaste TV-apparaterna som går att köpa just nu.