: Philips 58PFL9956T

TV-modellen med 21:9-format är inne på sin tredje generation, och Philips är fortfarande ensamma om att erbjuda skärmar av det här slaget.

Philips-TV:n är tänkt för dem som retar sig på de svarta fälten som syns ovanför och under bilden när de tittar på film. De beror på att vissa filmer har ett originalformat som är bredare än TV:n. I synnerhet många Hollywood-spelfilmer har formatet 2,35:1, vilket är väsentligt bredare än vanlig 16:9-widescreen.

På bio är det en smal sak att projicera bilden i valfritt format och mått, men på en TV-skärm finns det av naturliga skäl en del fysiska utmaningar. Eftersom skärmen har ett fast 16:9-format måste bilden kapas på sidorna för att få plats – eller så lägger man till svarta fält ovanför och under bilden för att få med allt innehåll.

Cinema 21:9
Cinema 21:9-skärmen, eller 58PFL9956T som modellbeteckningen egentligen är, har en skärmdiagonal på 58 tum och ett förhållande mellan bredden och höjden på 21:9. Det innebär att den är ungefär lika hög som vanlig 46-tummare, fast nästan 50 % bredare (ungefär lika bred som en 64-tums 16:9-TV) så att filmer i alla bioformat får plats utan att beskäras.

Äkta LED-bakljus
Bakom den extra breda bildpanelen, som kommer från Sharp, sitter det tättpackade lysdioder som tänds och släcks i takt med handlingen som visas på skärmen. På så sätt kan skärmen vara bländande ljus och helt kolsvart samtidigt, vilket är en betydande skillnad mot vanliga ”kant-LED-skärmar” som visar en statisk mängd ljus över hela skärmytan. Bak-LED-tekniken har alltså en mycket bättre ljuskontroll och därmed ett markant större kontrastomfång. Nackdelen med tekniken är att TV:n blir en smula tjockare, även om Philipsen lyckligtvis inte är avskräckande tjock med sina 4 cm.

På utsidan, på ovansidan och på sidorna, sitter Philips egen Ambilight-omgivningsbelysning som ändrar färg efter innehållet på skärmen. Tanken är att ge en större kontrast genom att lysa upp väggen bakom TV:n med samma färger som innehållet har. I bildmenyn kan du själv ställa in hur starkt du vill att omgivningsljuset ska vara och hur fort det ska skifta färg – eller så kan du stänga av det helt och hållet. Personligen är jag lite kluven inför den här finessen. I halsbrytande actionfilmer med snabba scenväxlingar tycker jag att det är irriterande och föredrar att stänga av det helt. När jag tittar på lugnare naturprogram, för att inte tala om musikvideor som har mer statiska färger, tycker jag däremot att det absolut bidrar till att förstärka stämningen.

Bildkvalitet
Detta är en TV som är skräddarsydd för filmtittning, och det är ingen tvekan om att den ger bäst resultat med just det. Släng på den färska Blu-ray-utgåvan av Star Wars-filmerna – eller vilken film som helst i 2,35:1-format, för den delen – så kan du glädja dig åt en spektakulär, ljusstark och levande bild som fyller hela skärmen. Tack vare den stora bildpanelen med LED-ljus från baksidan får skärmen en kontrast och en svärta som tillhör toppklassen. Film i 3D återges också på ett suveränt sätt, framför allt tack vare den överlägsna ljusstyrkan som bevarar bildens intensitet även om man har mörka 3D-glasögon på sig.

Med 58PFL9956T får vi både storleken, kontrasten och färgåtergivningen som vi efterlyste när vi testade lillebror 50PFL7806. Men medan den mindre modellen gör sig bäst på 3 meters håll ger Platinum-modellen ett bra resultat ända upp till 5 meter. Sitter man mycket längre från bilden än så bör man överväga att skaffa en bra projektor och filmduk.

Effekten av en äkta bredformatskärm är först och främst att bilden känns mer behaglig än på en traditionell storskärm. Med ett bredare synfält, och utan svarta fält som stör, får bilden från Cinema-skärmen en väldigt realistisk prägel, och man lägger bättre märke till detaljer ut mot sidorna. Detta är särskilt tydligt i filmer som Terminator 2, där detaljer som annars är lätta att missa framträder tydligt.

Fördelarna med Philips-skärmen är dock mest framträdande med material som den passar för. Med filmer och TV-program i vanligt 16:9-format syns svagheterna. Då måste man antingen sträcka ut bilden eller kapa den i över- och underkant. Eller så får man leva med de svarta fälten.

Formatförvirring
Philips-skärmens stora svårighet är att de nämnda Blu-ray-filmerna har svarta fält inlagda i bildsignalen, och därför går en stor del av skivans tillgängliga upplösning åt åt att visa svart. Philips tar den aktuella bildinformationen och skalar sedan upp den så att den passar skärmupplösningen 2560 x 1080p. Och även om den senaste versionen av Cinema-TV:n löser detta på ett otroligt bra sätt, och är synbart skarpare än de två föregångarna, tappar man lite HD-känsla när bilden blåses upp på detta sätt. Jämfört med exempelvis en 64-tums plasma, som visar bilden oskalad, känns Philips-TV:n som lite mjukare och mindre skarp på grund av uppskalningen. Plasmaskärmen visar pixel för pixel och känns skarpare. Detta understryker bara det faktum att vi gärna skulle vilja ha ett Blu-ray-format där filmen hade full bredd och upplösning (2560 x 1080p) från början.

Saknar Moth-filter
Philips har laddat upp med hela sin arsenal av bildförbättringar i 58PFL9956T, bortsett från en sak. Det speciella Moth-filtret från toppmodellen 46PFL9706, som ger en enastående kontrast och svärta samtidigt som det begränsar reflektioner från omgivningen, lyser med sin frånvaro i 21:9-modellen. Det är onekligen synd, för om det är någon TV som verkligen skulle kunna dra nytta av den tekniken så är det en av det här formatet.

Slutsats
Philips-skärmen är helt enkelt en fenomenal TV, vad du än matar den med. Men den passar ändå inte alla. Det superbreda formatet är avsett för Hollywood-spelfilmer och kommer inte till sin rätt med vanligt 16:9-material, där bilden måste kapas eller tänjas för att fylla skärmen. Men om du mest gillar film i äkta cinemascope-format så känner vi inte till någon bättre TV än den här!