: Philips 58PFL9955H Cinema 21:9

Hollywood-regissörer gillar att tänka stort när storslagna spelfilmer visas på bioduken. Filmformatet de flesta väljer heter Cinemascope och har ett förhållande mellan bredden och höjden som är 2,35:1. När sådana filmer så småningom dyker upp på Blu-ray eller filmkanalen hemma i TV:n får vi svarta fält ovanför och under själva bilden.

Dessa fält påminner misstänkt mycket om dem som TV-säljarna lovade att vi skulle slippa när vi bytte från 4:3 till 16:9-widescreen för inte så många år sedan! Men de finns där fortfarande, eftersom TV-formatet och filmformatet inte är likadant. Resultatet är detsamma: även om du har en stor och fin skärm på väggen så kan du inte utnyttja alla tum som du har betalat för.

21:9
Philips har naturligtvis också insett att många spelfilmer inte visas i 16:9-format och därför har de gjort en TV som har äkta 2,31:1-format – vilket är samma sak som 21:9. Den 58 tum stora skärmen har en upplösning på hela 2560 x 1080 pixlar, det vill säga ungefär 25 procent större horisontell upplösning än en vanlig widescreen-HDTV (1920 x 1080).

Tanken med en TV som har bioformat är inte ny, men holländarna är hittills de enda som varit modiga nog att lansera en modell officiellt. Först som koncept, sedan den färdiga produktionsmodellen som vi utsåg till ”Årets bildprodukt 2009”, och så nu den här, som är den första riktiga fullvärdiga skärmen enligt vår åsikt. Om 21:9-TV blir en framgång så lär vi nog få se liknande varianter från olika märken i framtiden.
Detta är Philips absoluta toppmodell och den har finesser som 3D, Net TV-internetportal, MPEG4-mottagare för både marknätet och digital parabol. Officiellt stöder inte Philips-skärmen Canal Digitals parabolmottagare, vilket bland annat Samsung har gjort under en period, men med rätt kortmodul (CAM) och programkort fungerar den i vissa fall.

Bildkvalitet
Första generationen Cinema 21:9 var ett spännande koncept, men själva bilden var en besvikelse. Skärmen var försedd med en traditionell LCD-panel och var på många sätt ett steg åt sidan från den hyllade 9000-serien. I år har Philips gjort det enda rätta och införlivat Cinema 21:9 som en fullvärdig medlem i 9000-familjen. Detta är alltså en toppmodell med senaste generationens LED-bakbelysning, 400 Hz Clear LCD-bildbehandling och Ambiligt-ljus på tre sidor. Den sistnämnda finessen visar sig vara extra effektfull i 21:9-läge, men mer om det lite senare.
Första intrycket av bildkvaliteten är att detta påminner väldigt mycket om lillbror 46PFL9705H, som är en av de allra bästa LED-baserade TV-aparaterna just nu. Tack vare sin finmaskiga, 288-zoners LED-belysning kan 21:9-skärmen uppvisa en oerhört bra ljuskontroll, vilket resulterar i utmärkt kontrast och exceptionell svärta. Mörka scener är helt kolsvarta och får ett enormt djup på Cinema-skärmen – fast det saknas fortfarande en del detaljer i övergången från helt svart till mörka gråtoner. Sådana mörka scener är typiska för actionfilmer och rysare, och konkurrenter som Panasonic VT20 och Samsungs 7-plasmaserie är fortfarande bättre på att återge sådana detaljer. Plasmaskärmarna kan däremot inte mäta sig med Philips ljusstyrka, som är bättre rustad för att måla upp en kontrastrik bild oberoende av rummets belysning.

Både skalningen och bildbehandlingen verkar vara betydligt bättre i den senaste Cinema-modellen än i föregångaren. I bildläget ”Livlig” (dynamiskt) får bilden visserligen en lite hård och överbearbetad prägel, men ”Naturlig” och ”Film” ser mycket bättre ut. Skärpan i rörelser är mycket bra och bilden är ständigt oerhört välfokuserad. Den extra breda skärmen verkar på det stora hela vara mer behaglig för ögonen än en skärm i ordinärt format.

Ambilight
Philips Ambilight-system projicerar ljus på väggen runt TV:n, i samma färg som bilden har. Det är något man antingen älskar eller hatar. Man får en bättre upplevd kontrast eftersom väggen bakom är belyst. Det kan också ge en större och djupare TV-upplevelse. Ambiligt får problem när svarta fält skapar ett avbrott mellan bilden och det omgivande ljuset. Men det slipper man som bekant med 21:9-formatet. Kombinationen av 21:9-format och Ambilight innebär att Philips-skärmen ger en tämligen unik upplevelse jämfört med andra skärmar. Och du behöver inte längre ha en vit vägg – det nya för i år är att Ambilight kan anpassa färgbalansen efter vilken bakgrundsfärg som helst.

3D
I motsats till övriga Philips-skärmar har Cinema 21:9 inbyggd 3D-sändare och det ingår två glasögon. Den stora och breda skärmen passar precis som förväntat bra till 3D-visning, inte minst på grund av den överlägsna ljusstyrkan. Med 3D-glasögon tappar man som bekant en hel del ljus, men Philips starka LED-belysning uppväger mycket för det. Med 3D-material föredrog vi faktiskt att köra skärmen i ”livligt” läge för att få lite extra intensitet i bilden, och resultatet blev överraskande bra. Cinema 21:9 lyckas få fram detaljer i 3D-filmerna som konkurrenter som Panasonic har problem med. Djupkänslan, alltså själva 3D-effekten, är emellertid inte lika bra. Vi kan skönja tendenser till dubbelbild (crosstalk) och dessutom en något ojämn synkronisering mellan skärmen och glasögonen som orsakar en smula blinkningar ibland. Bättre än de flesta, alltså, men i slutändan ligger Panasonic fortfarande lite före när det gäller 3D-kvalitet.

Ljudkvalitet
De allra flesta som funderar på en sådan här bio-TV har nog redan investerat i en separat bioanläggning. Ändå är det positivt att se att Philips inte har sparat på krutet när det gäller ljudet i sin TV. Det större skalet ger högtalarna extra volym, och det hörs. Basåtergivningen är fyllig och tuff, så att det blir extra tryck i filmeffekterna. Men bäst av allt låter det längre upp i mellan- och diskantregistret, där det är en helt annan klarhet i dialogen än man är van vid. Det verkar som om Philips har använt sig av en lite bättre förstärkare än i vanliga TV-apparater, för ljudet är mer finkornigt än man förväntar sig av en TV.

16:9 och 21:9

Allt är inte guld och gröna skogar med den extra breda skärmen. Cinema-TV:ns största styrka – skärmens geometri – är också dess största svaghet. 2,35:1-filmer återges i full prakt, men du får samtidigt tåla att 16:9-material kapas brutalt om du vill ha glädje av hela skärmbredden. Medan man i ett fall får se filmen i sitt riktiga format, går man i ett annat miste om väsentlig bildinformation. För att råda bot på detta har Philips naturligtvis utrustat skärmen med en mängd alternativ, och det går till exempel att se 16:9-material oskalat. Nackdelen är då att man får svarta fält på sidorna, varpå bilden inte blir större än på en konventionell 46-tummare, och då är man tillbaka där man började.

En annan utmaning för Philips är avsaknaden av ”äkta” 2,35:1-filmer på Blu-ray som kan utnyttja hela upplösningen och som inte innehåller svarta fält som en del av bildsignalen. I dagsläget måste Philips-TV:n skala upp den aktuella bildinformationen (som oftast inte har högre upplösning än 1920 x 818 på grund av de svarta fälten) tills den fyller hela skärmytan. Philips har valt en horisontell upplösning på 2560 pixlar eftersom det går jämnt upp med 1920 i 4:3 och därför är enkelt att skala upp. Det är alltså en lite uppblåst HD-bild du ser på skärmen, som kan behöva ett lite längre tittavstånd än en 16:9-skärm som är lika bred.