Samsung har kommit sent till OLED-festen, men är välkomna. Den sydkoreanska tillverkaren försökte sig på sin egen OLED-teknik i början av 2000-talet, innan de lade idén på hyllan och i stället satsade allt på QLED-LCD.

För 3 år sedan var det dock dags för en comeback, när Samsungs första OLED-modeller med ”QD”-teknik (kvantprickar) tog marknaden med storm. Bildkvaliteten var så läcker att vi till slut utsåg tekniken till Årets TV-innovation och den bästa TV:n i sin klass. Nu finns 2024 års modell S90D i butikerna och det har skett en intressant förändring under huven…

Samsung S90D: Design

Designmässigt är S90D väldigt lik sin föregångare S90C, med en elegant mittmonterad fot som enkelt klickas fast utan skruvar. Själva OLED-skärmen är lövtunn, med en lite tjockare del där elektroniken och anslutningarna sitter.

Det går också att väggmontera TV:n, men det är värt att nämna att den dyrare storebrodern S95D är specialgjord för detta och har en extern kopplingsbox och ett integrerat väggfäste.

Vi tycker att TV:n ser snygg och modern ut och kvalitetsintrycket är i klass med konkurrenterna i testet. Och även om S90D saknar storebroderns supermatta skärmfilter så plågas den inte av reflexer.

Samsung S90D med OLED-panel … från LG?!

Samsung har utökat OLED-sortimentet med flera skärmstorlekar i år, och för att öka produktionskapaciteten har de hämtat panelerna från en extern tillverkare. Och vem ringer man när man är en sydkoreansk TV-tillverkare och behöver ett större parti OLED-paneler?

Ingen mindre än ärkerivalen LG Display. Beroende på skärmstorlek kan det därför hända att din Samsung-TV har en LG OLED-panel bakom glaset.

Samsung anger inte exakt vilka modeller detta gäller, men efter vad Ljud & Bild erfar så levereras 48-, 55-, 77- och 83-tumsversionerna av S90D med en W (White) OLED-panel från LG Display, medan 65-tums S90D är utrustad med QD-OLED-panelen från Samsung Display. Samtliga har naturligtvis operativsystem, videoprocessor och annan elektronik från Samsung.

 

Användning och funktioner

Användarmässigt är det ingen tvekan om ursprunget: Det välkända Samsung Tizen-menysystemet lyser mot oss när vi slår på TV:n. Startmenyn är överskådlig och låter oss snabbt komma till olika videokällor, appar och tjänster.

Samsung har till och med en egen TV-tjänst som erbjuder gratis, reklamfinansierade TV-kanaler med allt från nyheter och sport till lätt underhållning som Baywatch och Top Gear. Det kan tyckas lite överflödigt, men kan faktiskt vara ett trevligt alternativ när man saknar något bra att titta på.

S90D är förberedd för smart hem-styrning och stöder etablerade standarder som Matter, så att TV:n kan fungera som ett nav i styrningen av olika uppkopplade enheter. Den har fyra HDMI 2.1-ingångar, alla med full bandbredd för videosignaler upp till 4K/120 Hz (144 Hz). Skärmen passar bra för spel tack vare ett snabbt bildläge och stöd för VRR.

Stöd för Dolby Vision HDR får man däremot inte med Samsung, men Dolby Atmos finns på ljudsidan – även om man naturligtvis behöver en ordentlig soundbar för att utnyttja det ordentligt.

Fjärrkontrollen är liten och nätt – och kan laddas med hjälp av solceller eller USB-C. Enda nackdelen är att den kan vara lite mer riktningskänslig än vi förväntar oss av en Bluetooth-baserad enhet. Dessutom är den så tunn att den lätt försvinner mellan soffkuddarna!

Bildkvalitet

Till att börja med var vi givetvis nyfikna på vilken typ av OLED-panel vårt testexemplar utrustad med. 55-tummaren i detta test (TQ55S90D) visade sig snabbt vara av LG-typ: det kunde vi enkelt bekräfta genom att zooma in och knäppa en bild av pixelmönstret på skärmen. Vi kollade också en 65-tumsutgåva av S90D, och den hade QD-OLED-varianten. Men det finns inget att oroa sig för – bildkvaliteten är hur som helst helt briljant.

Rent mätningsmässigt ligger Samsung TQ55S90D som väntat nära konkurrenten LG OLED55C4: Båda har ungefär 1 000 nits i ljusstyrka (mätt i ett 10 % stort fönster, HDR). Båda dessa skärmar klarar därför att leverera något starkare ljusstyrka än Sony Bravia 8. Båda har också en mycket neutral färgbalans i filmläge, vilket gör dem mycket lämpliga för krävande filmtittande.

Den allmänna bildkvaliteten på Samsung TQ55S90D är alltså ganska lik LG på många sätt. Men vi märkte vissa skillnader när vi provade olika inställningar och bildlägen.

Till exempel visade sig Samsungs ”AI-läge” fungera mycket bra. Det här läget är bra på att upptäcka vilken typ av innehåll du tittar på och justerar bildinställningarna automatiskt. Det är långt ifrån ”studiokorrekt”, men fungerar bra för allmänt TV-tittande och innehåll av varierande sändningskvalitet får en välkommen vitaminkick. Kanske framför allt sport, med supermjuka rörelser.

LG har ett liknande AI-läge för både bild och ljud, men det verkade inte alltid lika anpassningsbart. Däremot får LG OLED C4 god hjälp av Dolby Vision på HDR-innehåll som är kodat i det formatet. Samsung har som bekant inget stöd för Dolby Vision ännu – men vi trodde inte att de skulle stödja LG OLED heller, så inget är omöjligt!

Observera att om du funderar på en 65-tumsvariant av Samsung S90D så blir saken en annan – då får du nämligen en så kallad QD-OLED-panel som enligt vår erfarenhet är ännu bättre på vissa områden.

QD-varianten har ett ännu bredare färgspektrum, som den dessutom lyckas bevara bättre när man tittar på skärmen från en sned vinkel. Det kan spela roll om du tänker titta på TV från flera olika platser i rummet, till exempel både från matsalen och i soffhörnan.

Dolby Vision vs. HDR10

Rivalen LG har däremot en fördel när det gäller HDR-innehåll på utvalda streamingtjänster. Eftersom OLED C4 stöder Dolby Vision får den tillgång till en bättre videoström med så kallade dynamiska metadata, som hjälper skärmen att återge kontrastinformation från scen till scen. Samsung stöder inte Dolby Vision och får därför nöja sig med ”vanlig” HDR10 och statiska metadata.

Med LG och Samsung sida vid sida fick vi en möjlighet att titta närmare på detta i praktiken. Med Netflix-versionen av ”Top Gun: Maverick” var det ingen tvekan om att det gick i LG:s, Sonys och Dolbys favör. Detta var särskilt tydligt i de många scenerna med duellerande stridsflygplan i Maverick-filmen, där Dolby-versionen hade märkbart mer information i scener med solljus och moln på himlen. Ganska intressant, och vi tycker att Samsung snart borde ”krypa till korset” och börja stödja Dolby också – eller övertala fler streamingtjänster att använda den öppna HDR10+-varianten.

Ljudkvalitet

Ljudmässigt är Samsung-skärmen utrustad med undermonterade stereohögtalare, som även kan simulera en viss surroundeffekt. Vi är dock mest intresserade av den generella ljudkvaliteten, och den visar sig vara mycket bra. S90D kan spela högt och tydligt – faktiskt betydligt högre än Sony och LG – med strålande röståtergivning. Här finns också tillräckligt med bas för att ge tryck åt musik, rytmer och ljudeffekter.

Det går förstås inte att jämföra med en separat soundbar, men är en bra början innan man får tag på en bra sådan. Väljer man en kompatibel Samsung-soundbar går det att få en synergieffekt genom Q Symphony-funktionen som använder TV-högtalarna och soundbaren i samspel med varandra.

Slutsats

Samsung gör en intressant knorr med S90D och bygger vidare på framgångarna från tidigare års QD-OLED-modeller. Designen är elegant och modern, med en lövtunn skärm och bra anslutningar. Även om S90D numera använder OLED-paneler från både Samsung och LG så levererar den en imponerande bild oavsett paneltyp, med utmärkt kontrast, ljusstyrka och färgbalans. Bristen på Dolby Vision HDR är en potentiell nackdel jämfört med konkurrenterna, men ljudkvaliteten är stark, och ännu bättre ihop med en Samsung-soundbar. Sammantaget är S90D en gedigen TV som vi lugnt kan rekommendera.

 

Också i detta test:

55-tums OLED-TV från LG, Samsung och Sony