Trots god bildkvalitet är det lätt hänt att spegelreflexen blir liggande hemma eftersom den är så stor och klumpig. Då är det lockande med en kompaktkamera, även om bildkvaliteten inte är på samma nivå. En bra kompromiss kan vara den nya generationen kompakta systemkameror, till exempel något ur Olympus PEN-serie. Precis som motsvarande modeller från Sony, Samsung, Panasonic och Nikon tar de i allra flesta fall lika bra bilder som de större spegelreflexkamerorna. Fast har ett behändigare, lättare och mindre format.

Det är inte svårt att förstå varför nya generationen systemkameror – hybrider – med utbytbar optik är så populär. Kamerorna verkar vara den optimala kompromissen mellan storlek och bildkvalitet. Olympus ligger bakom en av de bästa hybridkamerorna, PEN E-P3. Men många tycker nog att den är för stor, även för att vara en hybrid, och dyraste laget. Då är det fint att man kan få samma bildkvalitet, och snudd på samma egenskaper, i en ännu lättare och framför allt billigare kamera.

Spegellös
Eftersom spegeln och den optiska sökaren inte behövs i sådana här kameror går det att göra dem väldigt små. Nya PEN E-PL3 är en av de minsta i klassen. Ändå har Olympus lyckats få plats med en stor och vridbar skärm i bredformat, integrerad bildstabilisator, 12,3-megapixelsensor, dubbelkärnig bildprocessor, 1080i-video i AVCHD och upp till 17 Mbit/s, stereomikrofon, blixtsko och klassledande autofokushastighet.

Det enda som egentligen saknas är E-P3:s pekskärm och inbyggd blixt. Men skärmen är som sagt vridbar uppåt och nedåt, och det ingår en liten separat blixt.

Liten
E-PL3 är inte bredare än 11 cm och väger bara 426 gram. Komplett med minneskort, batteri och kit-zoomobjektiv. Som jämförelse väger Canons spegelreflex EOS 600D, som kostar ungefär lika mycket och har motsvarande funktioner, 770 gram. Med ett 18–55 mm-objektiv. Och är mycket större att hantera.

Olympus PEN-kamera är så liten att den får plats i en liten väska eller en stor jackficka. Något grepp finns inte och kamerans metallhölje är glatt att hålla i. Använd en handledsrem eller axelrem för att få ett säkrare tag. Knappar och inställningshjul är ändå enkla att hantera och skärmkvaliteten är god. Enda nackdelen med den praktiska vridskärmen är 16:9-formatet. Utmärkt för HD-video, men en relativt liten sökarbild när man tar stillbilder i vanligt 4:3-format.

Bäst i klassen
Precis som storebror E-P3 har E-PL3 ett autofokussystem med 35 segment och en fokuslampa på framsidan. Fokus mäts 120 gånger i sekunden. Tillsammans med de nya R-objektiven är de nya PEN-modellerna de snabbaste hybridkamerorna vi har testat. E-PL3 kan också använda Olympus separata elektroniska sökare VF-2 och nya VF-3LCD. Vilket är behändigt i många fall, till exempel i starkt solljus när man inte ser så bra på skärmen.

Snabbare
Jämfört med E-P3:s bildhastighet på max 3 bilder i sekunden i seriefoto är faktiskt E-PL3 snabbare. Den fyrar av bildserier med 5,5 bilder i sekunden utan bildstabilisator och 4,1 med. I övrigt är det mesta sig likt. Till exempel ljuskänsligheten, som sträcker sig från ISO 200 till 12800. Det mesta är faktiskt precis likadant, bortsett från vissa småsaker, som de kreativa filterinställningarna som bara är sex till antalet mot E-P3:s tio.

Bildkvalitet
PEN E-PL3 må vara en nedskalad, enklare och billigare version av den mer påkostade E-P3, men det är ingen skillnad på bildkvaliteten. Vilket innebär klassledande kvalitet från de spegellösa systemkamerorna i MicroFour­Thirds-serien.

Tack vare alla funktioner kan fotografen ta kontroll över det mesta. Från exponering till ljusmätning, vitbalans, färgmättnad och mycket annat. Olympus-kameran är avancerad nog för att passa erfarna fotografer men man kan också överlåta åt automatiken att göra alla inställningar för att få en så hög teknisk kvalitet som möjligt i bilderna.

Precis som med E-P3 finns det inte mycket negativt att säga om bildkvaliteten. Kontrast och dynamik är fullt i klass med de bästa. Ljusmätningen och den automatiska vitbalansen fungerar exakt i de flesta fall. Och som förväntat är JPEG-processningen av sedvanlig Olympus-kvalitet, vilket betyder oerhört jämn och fin färgåtergivning.

Bruset blir dock framträdande när man passerar ISO 800, då dyker finkorniga störningar upp i skuggor. Vid ISO 1600 ökar kornbruset och vid 3200 är både korn- och färgbruset påtagligt när man förstorar bilderna. Från ISO 6400 begränsar bruset hur stora förstoringar man kan göra. Och ISO 12800 är tämligen oanvändbart till annat än småbilder till webben.

E-PL3 filmar i mycket god HD-kvalitet, med bra stereoljud. Med hjälp av den snabba och precisa autofokusen får kameran motivet skarpt där andra kameror knappt lyckas fokusera över huvud taget. Enda minus i kanten är fokusspårningen som inte alltid hänger med när föremål rör sig rakt mot kameran.

Slutsats
E-PL3 är kanske den mest användbara lilla systemkameran för vanligt folk. Precis som övriga modeller i PEN-serien är den liten och behändig och inte minst ett sant nöje att ta bilder med. De många inställningarna gör att man kan anpassa kamerans funktioner efter egna behov. Bildkvaliteten tillhör inte oväntat tätskiktet och fokushastigheten är klassledande. Enda bristen är brus på väldigt hög ISO. De flesta av oss är dock inte allergiska mot brus. Färgåtergivning och exponeringsprecision är ofta viktigare. För att inte tala om själva motivet som förevigas på minneskortet. Och det är ju trots allt det viktigaste.

 

Också i detta test: