För alla som sätter bildkvaliteten i högsätet är en spegelreflex att föredra. Förutom en bildkvalitet som är överlägsen kompaktkamerornas – de flesta av dem – är flexibiliteten och användarvänligheten goda anledningar att välja en spegelreflex. Sjunkande priser har gjort dem billigare än någonsin, nu för tiden är det fullt möjligt att köpa en bra spegelreflex med optik för gott och väl under 5 000 kronor. Betalar man lite till så får man fler funktioner, ofta en nyare och bättre bildsensor, och framför allt en ännu högre bildkvalitet.
Men skillnaderna mellan spegelreflexer handlar inte längre lika mycket om bildkvalitet, utan snarare om skillnader i funktionalitet. Många moderna spegelreflexer som vi har testat tar så bra bilder att det numera handlar om att normalintresserade fotentusiaster ska hitta en kamera som passas deras personliga behov. Och en som man inte behöver ta examen i bruksanvisningar för att kunna behärska.
Sony Alpha 550 är precis en sådan kamera. Den är det allra senaste tillskottet till Alpha-serien och en spegelreflex som är avsedd för amatörer som vill ha en kamera som man klarar sig länge med – och en som är enkel att ta bra bilder med.
Användning och funktioner
A550 (som vi kallar den för enkelhets skull) är lite större än Alpha-seriens 300-modeller och har därför ett lite bättre grepp. Men det är inte det enda som är bättre. Skärmen är till exempel den bästa vi har sett på någon spegelreflexkamera hittills. Den vridbara 3-tumsskärmen är knivskarp och har hög upplösning, och är helt fantastisk när den används som sökare. För Sony har naturligtvis givit kameran levande sökarbild (live-view) – med fin autofokus och fokusbekräftelse både i sökaren och på skärmen. Skärmen kan vinklas både uppåt och nedåt, så att man kan använda den som sökare när man håller kameran högt eller lågt.
Sony har nämligen tagit en Olympus (E-330) och stoppat in en extra bildsensor, som inte används för att ta bilder med, utan bara visar sökarbilden på skärmen. På så sätt behåller man autofokus, medan andra spegelreflexer måste fokusera manuellt när man använder skärmen som sökare eftersom det som visas då kommer från samma bildsensor som man tar bilderna med. En praktisk och käck detalj. A550 kan faktisk zooma med bildsensorn. Tryck på knappen till höger om den optiska sökaren så zoomar kameran in motivet digitalt med 1,4x eller 2x. Praktiskt när man behöver lite extra räckvidd, men bilderna har reducerad upplösning och det fungerar bara när man lagrar bilder i JPEG-format, inte i råformat.
Ny bildsensor med 14 Mp
Kameran har fått en helt ny bildsensor (CMOS) med 14,2 megapixlar och integrerad bildstabilisator. Men inte videofilmning. A550 är en kamera för stillbilder, och bara stillbilder. Sony har däremot stoppat in ett HDR-läge, där två exponeringar i snabb följd läggs ihop. Med HDR kan man ändra bilddynamiken så att man får fram detaljer i mörka områden och dämpar högdager, men eftersom kameran använder sig av två exponeringar med en liten tidsförskjutning kan rörliga motiv som flaggor och träd som rör sig i vinden bli oskarpa på den färdiga bilden.
DRO är en annan förkortning man bör lära sig när man synar A550 i sömmarna. Dynamic Range Optimizer kan öka bilddynamiken i framför allt mörka områden av motivet, naturligtvis för att få fram mörka detaljer. Man kan välja mellan fem inställningar, från svag till kraftig, eller auto-läge eller helt avstängd.
Praktiskt nog har Sony stoppat in förklaringar till alla inställningar (på svenska) och skärmvisningen är exemplarisk, med komplex information, och samlad på ett överskådligt sätt och har självförklarande grafik.
Märkligt nog går det inte att välja inställningar från skärmvisningen med knapptryckningar, som på exempelvis Olympus spegelreflexer. I stället måste man först trycka in FN-knappen och sedan bläddra bland primära och sekundära inställningar, fast i en helt annan skärmbild. Märkligt är det också – milt sagt – att Sony inte har lagt in exponeringsförskjutning i programinställningen. Det går alltså inte att prioritera kortare slutartid genom att vrida inställningsratten på handgreppet och låta kameran välja motsvarande bländaröppning.
Men Sony har åtminstone fått plats med två kortplatser, en för SD/SDHC och en för MS Pro Duo, samt USB-port och en HDMI-C-kontakt så att man kan visa bilderna direkt på en TV. Dessutom har kameran stöd för trådlös blixtstyrning.
Blixtsnabb och uthållig
Å andra sidan har Sony försett A550 med en hastighet som är bäst i klassen. Här kan man fyra av serier med 7 bilder i sekunden, med låst fokus (eller förfokusering) och ljusmätning, eller 5 bilder om man vill kunna styra både fokus och ljusmätning. Med live-view sjunker hastigheten till 4 bilder i sekunden, men det är fortfarande bäst i klassen. Detsamma gäller batteritiden, som enligt CIPA-standarden ska räcka till 950 exponeringar, eller 480 om man tar alla bilder med levande sökarbild på skärmen.
Bildkvalitet
Alpha 550 testades med det nya objektivet DT 18–55 mm, som har en ny SAM-autofokusmotor (Smooth Autofocus Motor) inbyggd. Denna är lite snabbare och tystare än fokusmotorn som sitter inbyggd i kameran. Därför har objektivet en egen fokusomkopplare på sidan.
Objektivet är skarpt på alla brännvidder, med måttlig tunnformad förvrängning, relativt lite ljusförlust och bara marginellt avtagande skärpa ut mot hörnen. Det är ett väldigt bra kit-objektiv, vars största nackdel (för somliga) är avsaknaden av fokusskala när man använder manuell fokus.
Om man bortser från Sonys två spegelreflexer med fullformat – A900 och A850 – är A550 Sonys bästa kamera. Bildkvaliteten är synligt bättre än i modellerna i A300-serien på alla väsentliga punkter, men Sony har ändå inte lyckats hundraprocentigt med bildbearbetningen. För den nya CMOS-sensorn är fullt kapabel att leverera knivskarpa bilder med extremt god upplösning och få bildstörningar på höga ISO-värden. Men Sony har valt en bildprocessning som ger JPEG-bilderna sämre skärpa än råfilerna har, med den enda fördelen att bildstörningarna är väl dämpade. Nackdelen är att detaljer inte blir lika tydliga, vilket man kan se att de är i råfilerna, och denna extrema brusreducering orsakar ytterst lite bildstörningar upp till ISO 6400. Imponerande, men man har tyvärr ingen möjlighet att styra reduceringen, annat än att välja mellan normal eller kraftig på höga ISO-värden. Med andra ord går det inte att själv välja den brusreducering man fördrar.
Färgåtergivningen lär de flesta uppfatta som strålande, den har rika färgtoner och hög kontrast. Med en idealisk utgångspunkt i helt neutrala färger har A550:s JPEG-filer dock lite väl mättade färger i röd och blå färgkanal. Man kan däremot dämpa mättnaden i snabbmenyn som ligger under Fn-knappen. Bilddynamiken är fullt i klass med de bästa i klassen, tack vare kamerans fina ljusmätning finns det en ytterst levande tonalitet i hela gråskalan och en djup svärta med fin detaljering i mörka områden. Vitbalansen, som fungerade prickfritt utomhus, har däremot för vana att orsaka allt från kalla bilder med blåstick till varma bilder med gulstick inomhus, allt beroende på vilket slags blandljus man fotograferar i.
Tekniska data
Bildstorlek
4592 x 3056
Sensorstorlek
23,4 x 15,6 mm
Bildformat
RAW, JPEG
Färgrymd
sRGB, Adobe RGB
Känslighet
ISO 200–12800
Seriefoto
5 eller 7 bilder/s
Video
Nej
Slutartider
30–1/4000 s
Största bländaröppning
F3,5–5,6
Bildstabilisator
Mekanisk
Minsta fokusavstånd
–
Sökare
Optisk 0,8x, 95 % täckning
Blixt
Ledtal 12, TTL-blixtsko
Anslutning
USB 2.0 Hi-Speed/HDMI-C
Batteri
Litiumjon, 940/480 bilder
Mått
(B x H x D) 137 x 104 x 84 mm
Vikt
600 g utan batteri (hus)
Övrigt
Automatisk rengöring av sensorn, val av dynamisk räckvidd