Hela kartongen till SC-BTT350 är mindre än Philips-anläggningens subbas. Och när man vet att kartongen ska innehålla fem högtalare, subbas, elektronik och tillbehör så är inte förväntningarna särskilt stora. Byggkvaliteten är inte heller något speciellt. Här är det mesta av plast, precis som hos alla testdeltagarna. Så vart har budgeten tagit vägen?

Funktioner och skötsel
Till Panasonics försvar måste sägas att anläggningen är 3D-kompatibel, spelar bild och ljud från USB, har inbyggd iPod/iPhone-docka samt stöder trådlöst ljud till bakhögtalarna via en adapter (kostar ungefär 1 000 kronor extra). Vill du koppla in TV-mottagaren eller spelkonsolen måste du antingen ha en TV med ljudreturkanal (ARC) eller använda den optiska digitalingången eller den analoga stereoingången.
BTT350 är enkel att koppla upp, men inte lika enkel att ställa in. Fördröjning till de olika högtalarna anges med millisekunder, inte avstånd i meter. Då måste man veta att ljud färdas ungefär 30 cm per millisekund, och fördröjning kan bara ställas in för center- och bakkanalerna – och samma fördröjning till båda bakkanalerna. Bakhögtalarna måste alltså vara symmetriskt placerade i rummet, och eftersom subbasen och fronthögtalarna inte kan ställas in så finns det begränsningar för var subbasen kan stå någonstans i förhållande till fronthögtalarna. Inställningarna går inte att göra om det ligger en skiva i spelaren, och eftersom den inte särskilt intuitiva fjärrkontrollen saknar utmatningsknapp (eject) så måste du resa dig från soffan och gå bort till anläggningen och ta ur skivan innan du kan göra några inställningar. Inte särskilt genomtänkt.

Ljudkvalitet
Då är det desto trevligare att ljudet är mycket bättre än vi befarade. Ljudet är förvånansvärt rent och dialogen är befriad från den burkiga karaktär man förknippar med plasthögtalare. Det finns inte heller något utpräglat ”glapp” mellan subbasen och högtalarna, så ljudbilden känns komplett. Subbasen är dessutom tämligen snabb och hänger med fint så länge man håller sig på en begränsad ljudnivå.
Däremot saknar tonerna upplösning och komplexitet, och subbasen får aldrig soffan att skaka. Röster är dessutom lite tunna, och djupare sångröster och dialog utlöser en egenresonans i högtalarna, som då låter lite ihåligt.