Självaste anfadern till CD-formatet har många seriösa High End-CD-spelare på sitt samvete. Många av dem var på sin tid det bästa man kunde spela CD-skivor på, men långtifrån de dyraste. Allra finast var Sonys gedigna och påkostade ES-spelare, som på senare år även kunde spela SACD – CD-formatet som aldrig blev någon succé men som faktiskt innehåller musik i surround.
Men det var länge sedan Sony brydde sig om att bygga CD-spelare med ES-kvalitet. Den senaste var SCD-XA9000ES som vi testade för sex år sedan och som kostade mer än 30 000 kronor.
Bortsett från SCD-DR1, som bara säljs i Japan, har inte Sony haft någon äkta ES-spelare på länge. Därför blev vi tagna på sängen när de presenterade XA5400ES på IFA-mässan i Berlin förra året. En tvättäkta ES-maskin med SACD-avspelning och digitalt flerkanalsljud via HDMI! Först i världen – kanske den sista också, vem vet – men en sak var klar: spelaren skulle testas.
Den kostar hälften så mycket som sin föregångare, och även om den saknar de sex analoga ljudutgångarna som gav surroundljud – från de få SACD-skivor som har sådant – så spelar den både CD och SACD i två kanaler och överför ljudet via obalanserade eller balanserade utgångar på baksidan. Allt detta för 20 000 kronor alltså, vilket framstår som ett fynd. XA5400ES är nämligen en av de mest intressanta spelarna i klassen, och då tänker jag inte främst på HDMI-utgången, utan på ljudkvaliteten.
Total klarhet
XA5400ES påminner på många sätt om svunna tiders ES-spelare från Sony. Men det är mitt bestämda intryck att den låter friskare, luftigare och spänstigare rent dynamiskt, än vad jag minns av föregångaren. En liten djupdykning i arkivet bekräftar vad jag mindes från den gamla XA9000ES, och det är ingen tvekan: Detta är en bättre spelare på alla sätt, och för halva priset verkar den här comebacken vara rena rama fyndet.
Musiken klingar så luftig och fritt att den är en fröjd att lyssna på. I klassiska inspelningar stortrivs stråkar och träblåsinstrument med Sonys genomskinliga klang. Spelaren breder ut en färgrik ljudbild som har ett oerhört exakt fokus, och lyckas få fram nyanser i klangfärger som gör musiken ännu mer intressant. Man blir sittande och njuter av musiken, inte av ljudet utan av musiken, och även om stråkar återges härligt rent och kristallklart så stortrivs spelaren lika fint med tyngre inspelningar. Du kan förvänta dig en stram och välkontrollerad återgivning av trummor och bas, och gott om potens. Den dynamiska kontrasten är nämligen enastående tjusig.
XA5400ES låter öppet och detaljerat, utan att vara plågsamt analytisk, och fokus har en kirurgisk precision i ljudbilden utan att låta vasst. Och den har en total dynamisk kontroll, utan att låta tråkigt. Sony-spelaren påminner mycket om den mer än dubbelt så dyra Esoteric X-05 i detta hänseende, och den låter stramare och mer fokuserat och neutralt än Yamahas lysande CD-S2000. Som jämfört med Sony-spelaren har lite mer värme och glöd i klangen från stora instrument.
Om musiken är spröda Mozart-kompositioner, tilltufsad Neil Young eller Keith Jarrett trio live från Montreux 2001, spelar ingen roll. I Mozarts berömda klarinettkonserter hör man ljudbildens djup tydligt, och stråkarna och klarinetten står i stark kontrast mot varandra. Presentationen av ljudbilden ger visserligen inte samma panoramakänsla som den fyra gånger så kostsamma McIntosh MCD500 briljerar med, men skillnaden är inte astronomisk.
Gamla hjältar som Neil Young låter föryngrande fräscht och samtidigt tillräckligt hårt för att högerfoten ska börja stampa takten. SACD-versionen av Bob Dylans ”Man in the Long Black Coat”, från albumet Oh Mercy, låter större och djupare än CD-utgåvan, där ljudbilden känns mer som 2D än 3D. Liveinspelningen med Keith Jarrett låter just live. Pianot saknar lite av det klangdjup som hörs med McIntosh MCD500, men rumsklangen är så hörbar att den ger livekänslan man saknar så intensivt när man lyssnar på billigare spelare.
Så testade vi
Spelaren testades med CD och SACD och anslöts till en 250-watts MA7000-förstärkare från McIntosh med balanserade Nordost Frey-kablar. Förstärkaren drev ett par Cremona M från italienska Sonus faber. Högtalarna kopplades in med högtalarkablar från Nordost.
SCD-XA5400ES jämfördes med McIntoshs CD-spelare MCD 500 och Sonys lysande Blu-ray-spelare BDP-S5000ES.
Teknik
Sony-spelaren är den första som kan spela SACD i flera kanaler, digitalt via HDMI-utgången. Men HDMI är inte idealiskt för överföring av digitalljud eftersom jitterstörningar följer med digitalsignalen till mottagaren. Vilken i detta fall är en HD-receiver med HDMI-ingång. Jitter är helt enkelt digitala avvikelser, eller förvrängningar, som beror på tidsskillnader i signalbehandlingen mellan avspelare och signalbehandling. Och det vill man helst undvika.
Därför har Sony lagt in en digital klocka i kretsen som överför digitalsignalen till HDMI-utgången. Principen kallas H.A.T.S. – eller High-quality digital Audio Transfer System – och låser frekvensen i dataöverföringen mellan spelaren och förstärkaren, vilket reducerar jitter till ett minimum.
Spelarens digitala signalbehandling utförs av Sonys 1-bitars DSD-processorer, som klarar både CD och SACD. Det senare i antingen två analoga kanaler, i balanserat eller obalanserat format, eller sex kanaler via HDMI-utgången.
