: Beyerdynamic Tesla 1

Tyska Beyerdynamic har börjat om helt från grunden. Borta är tekniken från de klassiska DT880 och DT990, i och med Tesla 1 har de tänkt nytt och byggt hörlurarna helt från scratch. Elementen i de halvöppna aluminiumkåporna är helt nya. Membranet är en syltunn historia med flera lager, monterade i en helt ny magnetstruktur och vinklade mot örat. Därför bör man sätta kåporna så långt fram som möjligt, så att så mycket som möjligt av membranet täcker ytterörat och inte hamnar bakom örat.
Elementet i T1 sägs ha ett så stort magnetiskt flöde som 1 tesla – enheten är uppkallad efter Nikola Tesla, en serbisk elektroingenjör som arbetade mycket med elektromagnetism och trådlös överföring av ström (för övrigt fint porträtterad av David Bowie i filmen ”The Prestige” med bland annat Christian Bale, Hugh Jackman och Michael Caine).
Med 1 tesla i magnetisk flödestäthet har T1 en av de kraftigaste, eller kanske rentav den allra kraftigaste magnetiska styrkan av alla dynamiska hörlurar. Delvis därför är också impedansen så hög som 600 ohm, vilket är förhållandevis sällsynt i moderna hörlurar. Detta utesluter allt annat än en kraftfull förstärkare för att driva hörlurarna.
 
Ljudkvalitet
Beyerdynamics första High End-hörlur på många år lär knappast göra någon besviken. Klangbalansen drar mot en varm, fyllig klang med ett generöst mellanregister och en utmärkt tonal balans. T1 låter inte lika extremt detaljerat som Sennheiser HD800, men har lite fylligare bas och ljudbild. Klangkaraktären påminner mer om de silkeslena Denon AH-D7000 än om HD800. Beyerdynamic lägger sig någonstans mittemellan de båda.
Allra längst upp är diskanten behagligt tillbakadragen, så att den aldrig blir påträngande, men utan att den känns livlös. Här finns det gott om luft och hög grad av dynamisk precision. I mellanregistret är rösterna som varm honung: naturliga, mjuka och trovärdiga. Stora akustiska instrument som piano och slagverk som vibrafon och marimba låter stora och klangrika, med djup klangbotten. Mellanregistret och hörlurarnas förmåga att få fram ett rikt urval av klangfärger är fullt i klass med ovan nämnda HD800 och AH-D7000. Utan att ta i för mycket tror jag att T1 har det mest transparenta och levande mellanregistret av alla dynamiska hörlurar.
Längre ned i basen finns samma fylliga klang. Lurarna går inte fruktansvärt djupt i basen men lyckas förmedla en riktigt potent återgivning av kontrabasar och en konsertflygels lägre oktaver. För att inte tala om pukor och trummor, som får lurarna att formligen vibrera runt öronen. Samtidigt är T1 väldigt bekväma att ha på huvudet, faktiskt mer behagliga än AH-D7000 som dessutom är slutna. Vilket är en av anledningarna till att man riskerar att blir trött i öronen tidigare med AH-D7000 än med T1.