Engelska Rega har fått utmärkelser för sin synnerligen minimalistiska design. Skivtallriken och tonarmen sitter på en solid MDF-platta med fötter under. Det är allt.
Denna design är både gedigen och tilltalande rent utseendemässigt, och har kopierats av andra tillverkare (två andra testdeltagare är Rega-kopior).
Konstruktionen är så enkel att om du ska byta hastighet från 33 till 45 varv så måste du lyfta av skivtallriken och flytta över drivremmen till ett annat hjul.
P1 är Regas billigaste modell. Basen är densamma som i den dyrare P2, skillnaden är i princip en enklare tonarm (RB100) och en lite annorlunda tallrik. Det ingår också en pickup.
Rega har ingen jordning på sina skivspelare eftersom de anser att konstruktionen är så stabil att det inte behövs. Vi tyckte att detta var en brist i vårt testrum där skivspelarna stod på en glasmöbel med aluminiumben. Ett missljud från högtalarna kunde bara elimineras genom jordning. Och den enda punkten vi hittade på skivspelaren som det hjälpte att jorda var metallen som blir synlig när man vrider ut en av plastpluggarna som sitter på ömse sidor av armbasen. Problemet med detta är att en kabel som fästs här påverkar antiskatingen. Om du måste jorda spelaren är du därför tvungen att tejpa fast sladden mot spelarens bas, så att den inte hänger ned som en vikt.
 
Ljudkvalitet
Tio sekunder är allt som behövs för att konstatera att Rega P1 låter väsentligt bättre än Marantz-spelaren. På alla sätt och vis. Basåtergivningen är djupare och saftigare vilket gör att Nine Inch Nails rytmer är hårdare och Bernhofts basgitarr får betydligt bättre fotfäste. Musiken får ett markant bättre driv i musiken, man kan spela högt och känna basen i kroppen.
Diskantåtergivningen är också klarare hos Rega. Cymbalerna är renare och mer transparenta och sångröster markeras tydligare i musiken. Bernhofts raspande på gitarren skildras också väsentligt tydligare och tuffare.
Men inte heller Rega lyckas få fram de allra högsta frekvenserna, någon gång emellanåt kan de förvrängas allra längst upp i toppen, och dynamiken är inte helt på topp, även om den är mycket mer fysisk än med Marantz. Svagheterna tillskrivs främst OM5-pickupen från Ortofon.

Också i detta test: