Precis som Marantz TT-42 är Denon DP-300F helautomatisk. Det betyder att när du trycker på play så börjar skivtallriken att snurra och tonarmen lyfts och flyttas till början av skivan på egen hand. Mycket praktiskt.
Till skillnad från Marantz-spelaren kan pickupen bytas ut, eftersom nåltryck och horisontell vinkel kan ställa sin manuellt. Däremot går det inte att ställa in azimuth (vertikal vinkel), så alla pickuper kan inte ställas in hundraprocentigt optimalt. Hör efter i butiken.
Förutom att vara helautomatisk har Denon-spelaren ett inbyggt RIAA-steg (grammofonförstärkare). Om det aktiveras (under skivtallriken) kan skivspelaren kopplas in till en vanlig linjeingång på vilken förstärkare som helst.
I likhet med Regas skivspelare har DP-300F inte någon jordning. Det kan medföra störningar i en del rum, men i vårt testrum fungerade allt utmärkt.
 
Ljudkvalitet
Trots avsaknad av jordning är Denon-spelaren tystare än både Marantz och Rega P1/Argon TT-1 (tills vi hittade ett sätt att jorda Rega/Argon på). Funkmusikern Jarle Bernhofts elpiano låter rent och fint och den funkiga gitarren är krispig och tydlig. Bassträngarna är däremot inte lika saftiga och djupa som med Rega och Argon. Sångrösten är dessutom mer instängd hos Denon.
Tung industrimetall med Nine Inch Nails låter mindre stökig med Denon än med Marantz, men också här saknas det upplösning. Stereoperspektivet är lite snävt och det finns ingen ordentligt kontroll över musiken. Trummorna mullrar lite och Trent Reznors röst låter som om den är en bit bort från mikrofonen.
Jazz med Carol Kidd är en aning dämpad längst upp. Hennes flygel låter som om den kommer från en äldre inspelning.
Sammantaget är ljudkvaliteten en bit ifrån Rega P1 och Argon TT-1.

Också i detta test: