Man kanske kan tycka att det är märkligt att färre pixlar skulle ge bättre bilder, men Fujifilms EXR-bildsensor visar sig ännu en gång från sin bästa sida när man väljer EXR-inställningen. FinePix F80EXR har en ny version av den speciella sensorn. Vrider man funktionsratten till EXR så kan kameran välja läge automatiskt, men det går också att själv bestämma om kameran ska prioritera högsta möjliga upplösning (”12 Mp”), lägsta möjliga brus vid hög ljuskänslighet (”ISO”) eller maximal bilddynamik. De två sista inställningarna halverar upplösningen till 6 megapixlar, vilket är bra i de flesta fall.
I övrigt är kameran lik F70EXR-modellen som vi testade förra året och har samma 10x zoom från 27 mm vidvinkel. Den har även Pro Focus och Pro Light, där kameran fyrar av två eller tre bilder i snabb följd, där den ena är skarp och de andra är oskarpa, och sedan smälter ihop dem för att ge en effekt av litet skärpedjup. En större, 3-tums skärm och lägre pris än föregångaren är också bra. Dessvärre har Fujifilm inte ansett att F80 behöver kunna ta bildserier med fler än 1,6 bilder i sekunden. Vill man att det ska gå fortare kan man öka hastigheten till 4,2 bilder, fast då sjunker upplösningen till 3 megapixlar.

Användning
F80 har överskådliga, svenska menyer och en lättanvänd funktionsratt på baksidan. Där man också kan välja manuell eller helautomatisk inställning av slutare och bländare, även om bländaröppningen fortfarande kan ställas i ett av två lägen.
Lättmetallkroppen är lite glatt att hålla i och det finns inget profilerat grepp eller några gummerade ytor. Autofokusen är snabb nog i de flesta fall, men den progressiva zoomkontrollen som fungerar så fint på stillbilder har bara en hastighet när man filmar HD-video, nämligen blixtsnabb. Det betyder att man bör undvika att zooma när man filmar.

Bildkvalitet
Kanske att man bör undvika att filma över huvud taget. Även om Fuji-kameran kan spela in HD-video så är den väldigt känslig för kontrast i motivet, och man får helt enkelt synligt rutmönster i nästan alla filmsnuttar. Lyckligtvis är stillbilderna mycket, mycket bättre. Om man tar dem med normalt format och helautomatik är bilderna relativt fria från bildstörningar upp till ISO 800, där kornstörningar plötsligt blir synliga. Därifrån och uppåt framträder även färgstörningar, och ISO 1600 och högre bör man för all del undvika.
Men väljer man maximal bilddynamik i EXR-läge och sänker upplösningen till 6 megapixlar, så sätter bildsensorn ihop de små ljussensorerna två och två för att öka det dynamiska omfånget, vilket ger positivt utslag på bildkvaliteten. Även färgåtergivningen blir mer mättad och bilderna får bättre kontrast och svärta, utan att det i praktiken går ut över den synliga upplösningen eller skärpan särskilt mycket. Föga oväntat har zoomobjektivet viss linjeförvrängning, utan att det är kritiskt, vi känner igen optiken från föregångaren som hade samma förvrängningar. Men det verkar som om färgbrytningarna är bättre kontrollerade i F80-modellen, vilket möjligtvis kan bero på en förbättrad antireflexbeläggning.