Skärmen har 16:9-bredformat, perfekt anpassat till HD-video, med resultatet att man får den minsta skärmytan av alla testdeltagare när man tar stillbilder. Det beror på att den effektiva skärmytan krymper till 3:2-format och man får svarta fält på ömse sidor av bilderna. Men vad gör väl det när allt annat stämmer?
Canon-kameran har nämligen det mesta man kan tänka sig. Den saknar visserligen GPS-taggning, men för de flesta är 14 megapixlar, 14x zoom från 28 till 392 mm samt HD-video mer lockande. Blixten har inte all världens räckvidd, även om man skulle kunna tro att en uppfällbar blixt betydde kraftigare ljus. Dessutom orsakar objektivet skugga i bilderna om man använder blixten på kort brännvidd. Canon har utrustat SX210 IS med både hel- och halvautomatisk exponeringskontroll samt lättanvänd, smart automatik som väljer rätt motivprogram.

Användning
Bortsett från den alltför beskedliga zoomknappen på toppen är det ordning och reda på det mesta i Canon-kameran. Den stora funktionsratten har markerade klickstopp så att man inte riskerar att funktioner plötsligt ändras om man kommer åt hjulet. Inställningsratten, som SX210 IS har gemensamt med Nikons och Olympus kameror, gör navigeringen snabb. Menyerna är dessutom på svenska och har tydlig grafik så att man lätt hittar i dem.
Kameran släpper upp blixten när man sätter på den, även om den inte är aktiverad. Men till skillnad från föregångaren SX200 IS kan man stänga den utan att den hoppar upp igen när man trycker på utlösaren.
Med 392 mm tele ska man vara glad för den inbyggda bildstabilisatorn. I bra ljus fokuserar kameran snabbt och effektivt, även när den filmar video. Men på full tele eller i dålig belysning sjunker fokusprecisionen markant. Dessvärre är hastigheten bara 0,7 bilder per sekund.

Bildkvalitet
Testbilderna uppvisar en tydlig svaghet vi har sett i flera Canon-kompaktkameror. Färgbrytningar uppstår av och till och det blålila skäret i kontrastrika övergångar blir snabbt synligt i stora förstoringar. Bilderna är rent allmänt mycket skarpa och föga oväntat välupplösta med ytterst tydliga detaljer. Dessvärre är bildstörningar medaljens baksida. Från ISO 800 är bruset synligt, vid 1600 blir bilderna grumliga.
Färgåtergivningen är däremot dunderbra. Kanske lite övermättad, men välbalanserad, och kamerans färger ger bilderna en frisk och tilltalande kvalitet som många kommer att uppskatta. Kvaliteten på HD-filmerna är också godkänd, inte ens när man panorerar syns mycket flimmer, och både exponering och vitbalans sitter som de ska. Zoomobjektivet har synlig förvrängning på vidvinkel och längsta brännvidd. Skärpan i hörnen varierar med brännvidden men är acceptabel även vid 28 mm vidvinkel.