Som proffskompakt betraktad uppfyller G12 alla krav utom när det gäller storleken. Den är ungefär lika stor som en Olympus PEN-kamera, fast har inte utbytbar optik.
Sådana här kameror kallas för klassens proffskameror eftersom de lagrar både JPEG- och råfiler och har full kontroll över ljusmätning och exponering. De har dessutom stora knappar och reglage, så att de kan användas även med handskar på. Viktigast av allt är dock att de har en mycket högre bildkvalitet än vanliga småkameror, eftersom bildsensorn har större yta och fler ljussensorer.
Allt finns på plats i G12. Främst en 10-megapixlars bildsensor, möjligheten att lagra både obehandlade råfiler och komprimerade JPEG-filer, HD-video med 720-upplösning, blixtsko med TTL-ljusmätning, hybrid-bildstabilisator, ljusstark zoomoptik och till och med en liten optisk sökare utöver den vänd- och vridbara 2,8-tumsskärmen med 461 000 bildpunkter.

Användning
Kameran är måhända relativt stor, men det finns knappar och rattar överallt. Vilket gör att det är ont om plats för tummen på baksidan. Men allt man behöver är oftast placerat på utsidan av kameran, inte i menysystemet. Vilket gör handhavandet till en barnlek. Exponeringskompensation, ljuskänslighet, exponeringsmetod, allt är placerat på stora reglage. En inställningsratt på baksidan och en på framsidan underlättar att ändra inställningar blixtsnabbt, och man kan lägga in de mest använda inställningarna i snabbvalen som heter C1 och C2 på funktionsratten på ovansidan. En ofta använd funktion, till exempel bildformat, kan läggas på en snabbknapp. Dessvärre är bildhastigheten bara 0,7 bilder per sekund, vilket är snålt för en proffskamera. Och den optiska sökaren är så liten att den är snudd på oanvändbar.

Bildkvalitet
Canon har inte bommat med uppgraderingen från G11 till G12. Det enda vi kan klaga på är att det fortfarande går att skönja färgbrytning i bilderna. Men det är ett marginellt problem. Optiska prestanda är mycket höga och skärpan är överlag bra även ut mot hörnen. Lite linjeförvrängning finns det, särskilt vid 28 mm, men i praktiken går det absolut att leva med. Färgerna i JPEG-filerna är lite övermättade och ljusmätningen har en tendens att överexponera motiv med mycket ljus och hög kontrast, så man får komma ihåg att kompensera för detta. Brus syns inte plågsamt mycket förrän vid ISO 3200, annars går det att leva med och dämpas enkelt vid efterbehandlingen av råfiler.
Videokvaliteten är definitivt godkänd och mycket högre än från vanliga kompaktkameror. Skärpan och detaljeringen är god.