test: System Audio saxo 40

Danska System Audio har den senaste tiden utmärkt sig med ett antal högtalare som har uppenbara highend-ambitioner. Vi tänker på Pandion-serien, vars dyraste modell tar steget över den smärtsamma gränsen 100 000 kronor.

Innan detta har märket dock i flera årtionden mest varit känt för sina smala, prisvärda golvhögtalare som varit lätta att möblera med. Saxo 40 är en klassisk representant för denna tradition. Det smala, vita kabinettet kräver inte extrahjälp för att få på plats i vardagsrummet och tar också upp beskedligt med plats på djupet.

Saxo-serien är System Audios mest populära, och det är inte så konstigt. Vi har testat åtskilliga medlemmar av familjen, från den minsta bokhylle-/stativhögtalaren Saxo 1, som också finns i en aktiv version, till de höga golvmodellerna Saxo 50 och Saxo 70. Nya Saxo 40 lägger sig, som namnet antyder, i mitten av serien när det gäller storlek och pris.

Kabinettet innehåller två 5-tums bas/mellanregister som sitter ovanför varandra, samt en 1-tums domediskant längst upp. Det är ett recept vi har sett otaliga gånger förut. Men det behöver inte vara något fel med det, eftersom det fungerar. En d’Appolito-konfiguration med basarna symmetriskt placerade över och under diskanten skulle förmodligen ge bättre spridning, men det skulle också behöva ett högre och därför mer dominant kabinett. De större modellerna i serien är utrustade med tre respektive fyra bas/mellanregister.

Högtalarelementen känns förtroendeingivande och högtalaren utstrålar förnuftigt hantverk. Kabinettet är inte tungt och fyllt med resonansdämpande finurligheter, som hos Q Acoustics, men är ganska solitt med tanke på priset. Saxo 40 är en klassisk, passiv högtalare, men System Audios chef Ole Witthøft bekräftar att det arbetas på en ”aktiverad” version.

På baksidan hittar man (som nästan alltid) en basreflexport och en uppsättning terminaler med plats för banankontaker och avskalade kabeländar. Ingen biwiring. Fast om man vill använda sådant så väljer man förmodligen ändå dyrare och mer lyxiga högtalare. Precis som vanligt för System Audio så ska Saxo 40 placeras relativt tätt intill bakväggen och peka rakt ut i rummet (ingen ”toe-in”).

System Audio rekommenderar en förstärkareffekt på beskedliga 30 watt, vilket innebär att de ska vara relativt enkla att driva. Och känsligheten befinner sig i den rimliga änden med 89 dB. Under testet blev de prövade med både muskulösa NAD M32 med 150 watt och den teoretiskt underdimensionerade Nelson Pass Zen Variant 2 med knappa 10 watt per kanal. Och det var inga problem att köra dem på ordentliga ljudtryck. Ingen av de två förstärkarna är dock typiska partner till Saxo 40, utan användes för att testa gränserna för dess förmåga. Högtalarna uppförde sig också utmärkt med en mer lämplig partner som NAD C338.

Ljudet av Saxo 40

Med tanke på prisklassen är förväntningarna låga. Den senaste modellen vi testade från Ole Witthøft & Co kostar ungefär fyra gånger så mycket, trots att den är mycket mindre.

Det första intrycket av Saxo 40 är att vi har att göra med en behaglig och ganska neutral högtalare som kan användas med de flesta musikstilar. En högtalare som bara spelar musik, utan att göra väsen av sig.

Basåtergivningen är inte dålig, men två femtumsbasar i ett litet kabinett orkar inte sätta våldsam fart på de nedersta oktaverna, så basen hörs mer än den känns. Även nyanseringen har vi hört bättre. Detta gäller till exempel basgången i James Blakes ”Limit to Your Love”, där det är svårt att höra skillnader på de olika tonerna. Det betyder inte att basen är dålig. För de här pengarna lyckas Saxo 40 utmärkt. Men det finns kvalitetsnivåer över den här. Det är faktiskt mer tryck på basen i den mindre Pandion 5, som bara är utrustad med ett enda femtumselement – fast av ädlare härkomst.

I mellan- och diskantregistret går det inte att klaga på mycket. Röster är trovärdiga, oavsett om det är djup körsång i Philips Glass ”Koyaanisqatsi’ eller skör kvinnlig solosång i ”Scarlet Ribbons” med Sinéad O Connor. Och känslan av rymd runtom och bakom högtalarna är till och med riktigt fin i förhållande priset. Fönstret mot inspelningsrummet är måhända inte riktigt lika rent putsat som med ”fina” högtalarna med längre prislappar. Men man inser absolut vad som händer på andra sidan.

Ett område som Saxo 40 också gör riktigt bra ifrån sig på är dynamiken. Även om skummet inte direkt blåser av ölen så finns det rytm, driv och bra stampa-takten-faktor i ”Time Be Time” med Jonass Hellborg och Ginger Baker.

Marknaden för billiga, inredningsvänliga högtalare är välfylld och konkurrensen är hård. Vi testade till exempel ett helt gäng av dem i början av 2017, och Saxo 40 stöter bland annat på hård konkurrens från sin lite dyrare storebror. Och ska det finnas muskler i botten på allvar så finns XTZ Spirit 11, som till och med är lite billigare. Slutligen kan man också välja DALI Zensor 5 AX, som ser ungefär likadan ut men där man för samma peng får med förstärkare, DAC och trådlös anslutning.

Slutsats

System Audio Saxo 40 är en förnuftig, välljudande och stabilt byggd liten golvhögtalare som inte slår några rekord för vare sig djupbas, exklusiv design eller enorm upplösning. Precis som sina större och mindre Saxo-syskon har den däremot ett riktigt utmärkt allroundljud och är enkel att få plats med i vardagsrummet. Om du letar efter något som är steget upp från en kompaktanläggning, bergsprängare och multiroom-högtalare, är den en bra utgångspunkt för en ”riktig stereo”. Men konkurrensen är hård och det finns flera alternativ i samma prisklass. Vilket du ska välja är en fråga om ljudfilosofi – och om du vill ha separata komponenter eller allt på samma ställe.

Saxo 40 är en förnuftig, välljudande och stabilt byggd liten golvhögtalare.