TEST: Sonus faber Olympica Nova III

Jag skulle kunna säga att det kändes som déjà vu. Att jag hade varit med om det förut. För det påminde verkligen om något jag hade varit med om tidigare, 2013 om jag inte minde fel.

Rätt svar var 2014. Det var åtminstone då jag publicerade testet av Sonus faber Olympica III, efter några månaders samvaro med vad som skulle bli en av våra referenshögtalare.

Nu stod arvingen framför mig. Färgen stämde inte riktigt, men högtalaren hade samma konfiguration. Två baselement längst ner i kabinette och en diskant och ett mellanregister på en gemensam frontplatta. Namnet var detsamma, fast med Nova tillagt på slutet för att tala om att det handlar om en ny högtalare.

Fast det såg jag också. Originalet kom till oss i mörk träfaner, den här var klädd i valnötsfaner från topp till tå, och där och då kunde inte komma på någon vackrare högtalare i samma prisklass. Jag satt bara och stirrade på högtalarna ett tag. Utan musik. Det kändes fint, och jag funderade på om de skulle passa i mitt eget vardagsrum. Den ljusa faneren skulle glida in fint där hemma. De hade inte ens behövt spela musik hela tiden heller.

Jag hade kunnat sitta och bara titta på dem.

Fatto a mano

Den nya Olympica Nova-serien är tänkt att ersätta den utgående Olympica-serien, men även om modellerna är fullt jämförbara så uppfattar jag Nova som mycket bättre högtalare. Inte bara lite, utan mycket bättre. Trots den gamla versionens oklanderliga kvaliteter är detta en division upp i ljudkvalitet – och, vågar jag påstå, även i byggkvalitet.

Kanske hade det varit smartare att bara kalla serien för Nova och låta bli Olympica-namnet.

Högtalarserien är nämligen ny, inifrån och ut. Grundkonstruktionen i alla modeller, från stativhögtalaren Olympica Nova I till Nova III, är identisk med den utgående generationen. En ny modell har tillkommit också, den ännu större Nova V som har tre baselement i stället för Nova III:s två.

Nova-serien har mer gemensamt med Sonus fabers Tradition-serie än med föregångarna.

De fanerade kabinetten är hopmonterade, fanerade, monterade och packade i Italien. De rundade kabinetten är gjorda av åtta lager pressat och böjt trä, dämpade på insidan med tvärgående förstärkningar och med akustisk dämpning.

De böjda sidorna slutar i Sonus fabers Stealth Ultraflex-basreflexspringa, en vertikal öppning i extruderad aluminium som dämpar lågfrekvent turbulens och ökar basens räckvidd. Topp- och bottenplattan är också gjord av aluminium, men klädd med faner av valnöt eller wenge.

Allt ser riktigt bra – och dyrt – ut. Och med de medföljande piggarna eller fötterna fastskruvade i bottenplattan ser det ut som om högtalarna svävar ovanför golvet.

Nya högtalarelement

Sonus faber använder ett 28 mm diskantelement med samma DAD-teknik (Damped Apex Dome) som i deras dyrare högtalare.

Mellanregistret har ett lätt 15 cm membran av cellulosa, med fibrer från ett hibiskusträd som kallas kenaf. På baksidan sitter en talspole av en kopparlegering och en fasplugg av aluminium är placerad i mitten, med en kopparring runt. De två 18 cm baselementen har membran av två skikt cellulosa i en sandwich med syntetiskt skum.

Sonus faber använder sig av något de kallar för Paracross-teknik i delningsfiltret, med specialtillverkade kondensatorer som ska göra filtret mindre känsligt för interferens och som ger bättre transientrespons och mindre brus.

Delningen mellan elementen görs vid 250 och 2500 Hz, och känsligheten är generösa 90 decibel medan systemimpedansen är 4 ohm. Det gör högtalarna relativt lättdrivna – men testet skulle visa att de inte riktigt komr igång förrän vi använde förstärkare med en del muskler.

Konkurrenter

Det var ett tag sedan vi testade golvhögtalare i den här prisklassen. KEF Reference 5 kostar ett par tusenlappar mer och kan matcha Nova III när det gäller dynamik och basrespons. Audio Physic Virgo III är ett superraffinerat muskelknippe med lite mäktigare bas, men den är inte lika luftig och viktlös i diskanten. Å andra sidan kostar den mindre.

Ny golvstående referenshögtalare

Konkurrenterna får ursäkta. Olympica III också. En ny kung har intagit tronen. Olympica Nova III är inte bara en av de mest välljudande och fängslande golvhögtalarna vi har testat på ett bra tag, den är också den bästa allroundhögtalaren i prisklassen.

Mycket dyrare högtalare än så här har låtit sina spikes sjunka ner i mattan på vårt testrum, men då förväntar man sig absolut perfektion, eller åtminstone så nära man kan komma. Med ett par högtalare på den här nivån byggs det naturligtvis upp vissa förväntningar, men man räknar alltid med att kunna hitta något att skriva upp i minuskolumnen.

Här måste jag erkänna att jag har svårt att komma på något. Visst, Olympica Nova III är mycket dyrare än den utgående Olympica III, men trots likheterna i namnet är detta en helt annan högtalare. Kvalitetsutförandet är högre. Nova III är också lite grand större rent fysiskt, men det är ljudkvaliteten som verkligen gör att Nova III sticker ut.

Med 1080 watt effekt tillgänglig till både höger och vänster kunde jag spela svinhögt med 100 procent kontroll tills öronen glödde. Rotels nya förstärkare i Michi-serien har som förväntat inga problem alls med att driva högtalarna.

Basen dök ner genom mattan och nådde minst en halv oktav längre ner än vad de gamla Olympica III åstadkom. Ljudbilden var enorm med Rotel-kombinationen, även om priset är lite overkill i det här sammanhanget. Vår gamla McIntosh MA7000 från 2007 passade briljant ihop med Nova III. Åtminstone om man älskar en stor och djup ljudbild med mängder av varma klangfärger.

I den gamla klassikern I Put A Spell On You, med Kandace Springs och David Sanborn, blåste McIntoshen och högtalarna mig nästan ur soffan. Sångrösten lät organisk och varm, det fanns massor av detaljer i ljudbilden och Sanborns altsaxofon var som en varm sommarbris i testrummet.

Men MA7000 är inte det allra senaste inom skarp fokus och baskontroll, så efter ett tag kopplades Hegel H590 in. Då stramade ljudet från högtalarna till sig och ljudbilden blev inte lika djup som med MA7000, men detaljnivån ökade och basen blev genast mer precis och dynamisk.

Phase Dance från Pat Metheny Groups album från 1978 tog ett kliv närmare scenkanten, här visade sig högtalarna verkligen från sin bästa sida. Den dynamiska kontrasten är fullt i klass med Audio Physic Virgo III, men här finns det mer luft i diskanten och gitarrerna klingar mer naturligt.

För skojs skull kopplade jag in en Hegel Röst, men då rasade ljudet från högtalarna ihop fullständigt och dynamiken från H590 försvann med en gång. Så vårt råd är att inte spara pengar på förstärkaren som ska driva Nova III.

En jämförelse med gamla Olympica III visade hur mycket bättre den nya högtalaren är. Borta är den lite legato-aktiga dynamiska kontrasten, den varma glöden i klangen är reducerad i Nova III, vilket ger lyssnaren mycket mer djup och insikt, ett märkbart skarpare fokus på detaljer och ännu mer luft i diskanten.

Inspelningar med röster är ofta ett paradnummer för Sonus fabers högtalare och Sondre Bratlands vokal i O, Du herlige, inspelad i Födelsekyrkan i Betlehem, lät sällsynt nära och naturligt genom Nova III. Ljudet från kyrkosalen, med orgelns mäktiga rullning i bakgrunden, fick vårt testrum att låta mycket större än det är. Slagverken som så småningom dyker upp i ljudspåret kommer så hastigt och låter så realistiskt att man sprätter till i soffan.

Högtalarna flyttade helt enkelt in den mäktiga klangen från kyrkan i testrummet så att det nästan gick rysningar längs ryggraden.

Slutsats

De går inte lika djupt in i basen som ett par maffiga golvhögtalare kan göra, och en bra banddiskant kan upplevas som luftigare och lyfta exempelvis stråkar lite mer. Fast det saknar man inte med Sonus faber Olympica Nova III heller. Som är en teknisk triumf för Paolo Tezzon och en uppvisning i design av Livio Cucuzza. De två personerna som ligger bakom många av förbättringarna i den nya Olympica-serien. Som har blivit så mycket bättre att vi pratar om ett rejält lyft i ljudkvalitet och utförande – och pris. Men det är värt pengarna, för även i den här klassen finns det alltid någon som är bäst, och då är de också värda varenda krona.