TEST: Nanoleaf Elements

Smart belysning är mer än glödlampor som kan tändas och släckas med en app. Det handlar om lekfullhet och fascination också. På den punkten får kinesisk-kanadensiska Nanoleaf höga poäng för sina smarta ljuspaneler som kan bilda levande ljusskulpturer på väggen. Vi har tidigare testat Nanoleaf Aurora, som hade en stor disco-faktor. Men det här är något helt annat.

Nanoleaf Elements är ett nytt panelsystem som nog riktar sig mot människor som inte är sugna på att förvandla vardagsrumsväggen till en disco-ljusshow. De sexkantiga ljuspanelerna har en yta som ser ut som ljus ek, så att de bildar ett slags skulptur när ljuset är släckt. Träytan är inte särskilt övertygande, men en grupp av flera paneler på väggen är ändå relativt diskret och signalerar inte lika mycket ”tonårsrum” som de andra modellerna från Nanoleaf.

Panelerna är 20 cm breda (eller 23 cm från spets till spets). Ljuset kommer från lysdioder som sitter längs kanterna och skiner genom plastpanelen. Eftersom kanterna kan lysa oberoende av varandra går det att göra ganska så avancerade ljuseffekter (scenes).

Elements-panelerna är inspirerade av naturen och ljusscenerna har namn som är hämtade från naturen – till exempel Ember, Fireflies och Calming Waterfall. Eftersom panelerna är gyllene i färgen går det bara att göra ljuseffekter i mer eller mindre varma nyanser av vitt ljus. Och helt kritvitt blir det aldrig. Om man kopplar in RGB-paneler från andra serier till Elements så följer de automatiskt samma färgskala.

Bara på glatta väggar

Installationen verkar enkel men i praktiken är den krångligare. Modulerna har självhäftande skumtejp på baksidan, men väggen måste vara helt plan och slät för att tejpen ska hålla fast modulerna. Träväggar, sågspånstapeter och grov glasfiberväv är no-go.

Varje modul är försedd med kontakter på alla sidor (så det finns sex kontakter på de sexkantiga och tre på de trekantiga), som kan användas för att länka dem till andra moduler. Detta görs med små lösa bleck som klickas fast på sidan där de två möts. Det är genomtänkt, men kontakterna sitter ganska så löst och hela skulpturen blir lätt lite lealös. Det hjälper att sätta ihop modulerna på flera sidor, men det går sällan eftersom det bara följer med precis tillräckligt många länkar i paketet.

Vi har testat ett Elements-startpaket med sju paneler, kontrollpanel och strömförsörjning. Man kan dessutom köpa expansionspaket med tre paneler. Vi fick också ett par exempel på andra moduler för att kunna prova med att kombinera olika serier. Systemet är riktigt smart och genomtänkt, och man kan bygga vidare med ljusskulpturer så långt som väggutrymme, plånbok och strömförsörjningen räcker. När det gäller den senare så orkar den förse upp till 22 Elements-moduler med ström.

Discoljus

Nanoleaf har ett par funktioner som överträffar de flesta konkurrenter. Ljus som reagerar på ljud har vi sett från både Philips Hue och Ledvance, men Nanoleaf-panelerna har avancerade animationer som kan röra sig i takt med musiken. Man kan välja mellan många olika musikanimationer och fria animationer. Och så kan man göra sina egna i appen. Men alltså bara i olika nyanser av vitt.

Beröringskänslig

Det ingår en fjärrkontroll i Elements-paketet, så att man kan styra de mest grundläggande funktionerna direkt. Men det bästa är att alla paneler också är beröringskänsliga. När man lägger handen på dem reagerar de och tänds. Och man kan höja eller sänka ljusstyrkan eller växla scener genom att gnida på dem med handen. Vad de olika rörelserna gör ställer man in i appen.

Vilket leder oss till problembarnet: appen. Under åren har jag sett och provat många mobil-appar. Men aldrig någon som är lika frustrerande som Nanoleafs!

Det börjar dåligt redan under installationen. I paketet ligger en guide med QR-koder för installation av appen från Apple App Store respektive Google Play. Men koden (åtminstone den till Android) leder inte till Google Play utan öppnar i stället Nanoleafs Hongkong-baserade hemsida. Därifrån kan man växla till en ”lokal” version för Europa. På webbplatsen kan man dock inte skapa ett användarkonto. Bara köpa saker.

Frustrerande installation

Med appen manuellt nedladdad från Google Play gick det – efter ett par försök – att ansluta till husets Wi-Fi. Både Elements och LED-remsan Essentials Lightstrip orsakade problem under installationen, men inte samma problem.

När alla enheter efter mer än en timmes krångel var uppkopplade till Wi-Fi trodde jag att lidandet var över. Men icke. För det första har appen ett användargränssnitt som är så ologiskt och inkonsekvent att den måste ha programmerats av en förstaårsstudent i datavetenskap som var frånvarande under alla lektioner som handlade om design av gränssnitt. Det finns ingen logik eller konsekvens i hur funktionerna är fördelade. Och det blir inte bättre av att panelerna ofta inte reagerar. Eller att appen rapporterar att de inte är närvarande, men att de ändå reagerar. Ibland.

När man till sist har gissat sig fram till hur appen styrs och memorerat hur man hittar fram till de olika funktionerna kan man försöka integrera Nanoleaf Elements-panelerna i Google Home, så att de kan styras på samma sätt som andra smarta enheter och ljuskällor. Men det är ärligt talat roligare att slå sig på fingrarna med en hammare!

Efter dussintals misslyckade försök att para ihop Nanoleaf-kontot med Google Home lyckades jag till sist att införliva LED-remsan i hemmet så att den kunde styras med Google Assistant. Vad som gjorde att det gick till sist är lika oförklarligt som vad som gjorde att det inte lyckades tidigare. Och Elements-panelerna kändes aldrig igen – trots att de befann sig på samma konto.

Konkurrenter

När det gäller smarta ljuskällor är Philips Hue namnet nästan alla känner igen. Nanoleaf är lite billigare och har med sina animationer och touch-känslighet funktioner som varken Hue eller Ledvance kan matcha. Men det hjälper inte mycket när integrationen inte fungerar.

Slutsats: Nanoleaf Elements

Nanoleaf Elements ser ut som ett frisk fläkt i inredningen av det smarta hemmet, men det är stor skillnad på teori och praktik. Kvaliteten är plastig och styrningen är instabil, på gränsen till slumpmässig. Integrationen med Google Home måste man ha tur för att den ska fungera, och det blir inte bättre av att appen struntar i alla regler om gränssnittsdesign. Det är helt enkelt inte bra nog för en produkt i den här prisklassen. Att betyget inte är lägre beror på att musikstyrningen faktiskt fungerar utmärkt och att modulkonstruktionen är en smart idé.