Italienska Delonghi tillverkar espressomaskiner i alla prisklasser. Flaggskeppet, Delonghi Maestosa, kostar nästan tre gånger så mycket som Delonghi Eletta Explore, som imponerade på oss i våras.

Så vad får man för de extra pengarna? Man får tillgång till i stort sett allt som Delonghi kan erbjuda i form av utrustning. Så även om maskinen inte är helt ny på marknaden så är den ändå i nivå med konkurrenterna när det kommer till prylar.

Iskaffe, varm choklad, dubbla uttag för mjölk, koppvärmare, temperaturkontroll och dubbla bönbehållare med separata kvarnar är bara några av de finesser som Maestosa erbjuder. Det tar 37 sekunder att värma upp och spola systemet och sedan är du redo att köra.

Det råder ingen tvekan om att detta är toppmodellen. Maskinen är STOR och det räfflade mönstret gör att den sticker ut från teknikmonstret Siemens EQ900 och den konservativa Jura Z10. Den italienska designen är både festlig och opretentiös. Särskilt från sidan. Framifrån dominerar den stora svarta fronten, där även pekskärmen sitter.

Mer praktisk på kontoret, mindre i köket

Maestosa är en maskin som ska passa både hemma och på kontoret. Det kan den också, men kontorsanpassningarna ger en dålig hemmaupplevelse. Det märks på den isolerade mjölkkannan som tar upp mycket plats i kylskåpet, men som i gengäld kan hålla din mjölk kall i timmar! Den är inte heller lika lätt att ta isär och rengöra som konkurrenternas. Eller de andra mjölkkannorna från Delonghi, för den delen.

Fronten med pekskärmen fungerar som en dörr som behöver öppnas för att komma åt vattentanken och droppbrickan. Detta är något man inte ser så ofta på hemmamaskiner, och det är mycket mer omständligt. Om man har en mycket stadig hand kan man också fylla på vatten genom en liten lucka på sidan. I allmänhet har maskinen en hel del praktiska lösningar som inte är utförda på bästa sätt för hemmet. Detta är också fallet när man använder pekskärmen.

Precis som med Jura Z10 är skärmen både trög och känslig, så man kan råka starta ett kaffebryggningsprogram medan man bläddrar i menyn. Ett frustrerande sätt att börja dagen på.

När man ska ändra sina recept för att få ut mesta möjliga smak är det inte alltid så lätt att tyda terminologin. Delonghi använder ord som arom och kvantitet för att beskriva hur mycket vatten och kaffe som ska användas. Man har en relativt begränsad skala att arbeta med, och sedan får man smaka sig fram till det bästa resultatet. Man kan också manuellt ställa in mängden espresso genom att trycka på ”stop” och spara resultatet. En bra lösning, men för omständlig för att jag ska vilja göra det för alla mina recept.

Med temperatur- och mjölkinställningar måste man leva med små skalor som inte anger något mer än mer eller mindre. Exakta siffror är definitivt att föredra!

Ännu mer irriterande är kvarnen. Den är frustrerande att ställa in, även om det görs elektroniskt. Man kan inte bara välja den inställning man vill ha. Man kan nämligen bara ändra malningsgraden ett steg i taget. Sedan måste man göra en eller två koppar kaffe innan den tillåter användaren att göra ytterligare en liten ändring. Med testbönorna var båda kvarnarna tvungna att ställas på den finaste inställningen, vilket resulterade i ett enormt slöseri med bönor. Användarvänligheten hos Maestosa är inte i toppklass, och nyare modeller från Delonghi verkar överlägsna i detta avseende.

Appen är bättre än skärmen

Delonghis Coffee Link-app erbjuder en blandning av klassisk fjärrkontroll och inspiration till nya recept från deras blogg. Precis som med Siemens och Jura kan man också bygga sina egna recept från grunden. Detta är särskilt användbart med Maestosa. Inte för att man får en massa nya funktioner, utan för att inställningarna är mer överskådligt organiserade i appen. Här kan man välja exakt mängd kaffe i milliliter i stället för på en liten skala. Man måste dock fortfarande kämpa med skalorna när man ställer in intensitet, temperatur och mjölkskum. Naturligtvis kan man få maskinen att brygga ditt nya kafferecept med hjälp av appen.

Tyvärr har Maestosa inte tillgång till Delonghis automatiska Bean Adapt-program, som hjälper till att anpassa inställningarna till den specifika typen av bönor. Det beror förmodligen på att tekniken är nyare än maskinen, men det känns ändå som en brist på en så pass dyr maskin.

Appen ansluts via Bluetooth och man kan enkelt sätta på och stänga av maskinen via Coffee Link. Det finns dock ingen möjlighet att ansluta till röststyrning eller annan automatisering, vilket är synd. Att vakna upp till en uppvärmd och klar maskin är en lyx som vi av någon anledning nekas av Delonghi, Siemens och Jura.

Utmärkt espresso

Även om inställningarna för både kafferecept och kvarn inte är tillfredsställande, är det värt det när man smakar den färdiga espresson. Söt, komplex, nyanserad och med bra textur. Den kommer mycket nära smaken hos Jura Z10. Så nära att det kanske mer är en fråga om tycke och smak.

När det gäller smak verkar det inte som om en kompromiss har gjorts på något sätt. Speciellt de billiga bönorna från Lavazza har en extra lyxig och krämig konsistens som är mycket välkommen.

Smaken på bönorna från Kaffedepartementet är också i toppklass. Söt som torkad frukt, apelsinskal och god choklad. Det fanns lite mer oönskad syra än med Jura, vilket förmodligen är anledningen till att Maestosa inte vann över Z10 i de jämförande smaktesterna. Maestosa är också en svårare maskin att ställa in och få ut det mesta av, vilket kan bidra till resultatet. Det tar cirka 90 sekunder att brygga en latte, vilket är 11 sekunder snabbare än Siemens EQ900.

Alternativt mjölksystem

Den varma mjölken från Maestosa är söt och krämig, och skummet varar längre än hos Jura Z10. I det jämförande testet framstod Maestosa som den perfekta kompromissen mellan smak, konsistens och skum. Mjölken är dock svår att justera om man inte använder appen. Mjölken här är dock bättre än från Siemens EQ900 och Jura Z10. Endast Sage har bemästrat den unika latte-texturen, men Maestosa kommer närmare än de andra två helautomatiska maskinerna.

Mjölkkannan på Maestosa skiljer sig från de som finns på både konkurrenterna och andra espressomaskiner från Delonghi. Den har två pipar så att man kan göra två mjölkdrycker samtidigt, men piparna är fästa på kannan så att mjölken inte flödar genom maskinen. Det är ingen nackdel, men det gör att kannan är svårare att rengöra än andra mjölkbehållare.

Dessutom är den isolerade mjölkkannan mycket stor. Det är inte särskilt praktiskt i hemmet, där man sällan låter mjölkkannan stå framme under längre perioder. Om man vill ha kallt skum eller iskaffe måste man använda en helt annan kanna än den isolerade. Den andra kannan har en liten inbyggd visp. Först brygger man sin espresso i kannan. Sedan ansluter man kannan till samma ställe som mjölkkannan. Man lägger i isbitar och sedan vispas kaffet eller mjölken tills den är skummig och kall. En lite omständlig lösning, men som ger ett övertygande resultat. Iskaffe ska inte förväxlas med Cold Brew. Maestosa gör bara varm espresso, som sedan kan kylas med isbitar.

Slutsats

På många sätt kombinerar Delonghi Maestosa kaffekvaliteten hos Jura Z10 med utrustningen hos Siemens EQ900. Man får verkligen allt man kan önska sig av en maskin i den här prisklassen. Å andra sidan måste man leva med en maskin som kanske passar bättre på ett kontor, där kvarnen och inställningarna kan anpassas för att vara brett tilltalande med en böna, och inte för att ge en enda person bästa möjliga kaffe med många olika bönor. Mjölkkannan, pekskärmen och användarupplevelsen är generellt sett frustrerande. Mer frustrerande än både Jura och Siemens. Men om man behöver de många funktionerna och kaffekvaliteten är det viktigaste, kan det vara värt det!

Också i detta test: