Med en tjocklek på bara nio millimeter är det lockande att hänga Digiframe på väggen och det kan man faktiskt. Den har upphängningshål på baksidan och den enda minneskortplatsen sitter placerad på sidan. Man blockerar inte några knappar heller, för de är praktiskt nog i form av touchknappar på ramens framsida. Det räcker med att peta på ramen så lyser de upp. Vill man inte få fingeravtryck på den högblanka framsidan kan man använda den lilla fjärrkontrollen istället.

Från huvudmenyn kan man välja om man vill visa en enkel kalender i stil med den Jobo har, visa bildspel, spela upp musik eller videosnuttar. Så länge man håller sig till enklare videofiler så klarar den faktiskt riktigt många format. Däremot är ljudkvaliteten usel på grund av att det inte får plats några högtalare att tala om i en så tunn apparat. Alltså kan vi inte rekommendera den för musikuppspelning. Menyerna är dock begripliga även om det krävs en del tryckande för att komma rätt.

Imponerande nog kan man inte bara ändra ljusstyrka och kontrast utan även mättnad och faktiskt färgton också. Alltså kan man skruva till bilden precis som man vill ha den vilket gjorde att vi blev riktigt nöjda med resultatet. Däremot är bildbehandlingen väl aggressiv vilket gör att bilderna ofta ser lite hårda ut och man kan få störande mönstereffekter i kontrastrika områden. Men om man inte sitter och stirrar intensivt på testbilder som vi gjorde så kanske man kan överse med det.

Slutsats
Det går visserligen att spela video på Digiframe men ljudet är så dåligt att varken det eller musik är att rekommendera. Bedömer man den bara som en fotovisare så är den ändå riktigt intressant. Den har ett elegant högblankt utseende med läckra touchknappar som lyser upp när man rör vid ramen. Dessutom är den så tunn att man utan vidare kan hänga den på väggen som en tavla. Bildkvaliteten är bra även om fotona kan ge ett hårt intryck. För en så pass läcker ram kan vi leva med det till det här priset.

Också i detta test: